Krispig vintermorgon från balkongen

Januari_Gothenburg

Vintermorgon – Aleksandr Pusjkin

En härlig dag! Så friskt och soligt!
Och än du sofver, hulda, roligt?
Vak upp, min sköna, vakna nu!
Slå ögat opp, det blida, stora,
och, vänd mot Nordens Aurora,
som Nordens stjärna stråla du!

I går yrväder blicken stängde
och mörka moln på himlen hängde.
Gul, bland de svarta skyarne,
sken månen, blek och kulen,
själf satt du tyst och mulen —
men nu! se blott i fönstret, se!

Vidt utbredd under himlatältet,
i solen skimrande, på fältet
snön ligger som en liljebädd;
mörk står allen’ den glesa skogen,
bland rimfrost grönskar granen trogen
och bäcken glimmar isbeklädd.

I bernstensskimmer rummet prålar,
från kakelugnen brasan strålar
och sprakar muntert, som du hör.
Att sitta der kan ock behaga,
men släden hällre fram vi draga
och spänna bruna stoet för.

På morgonfallen snö vi glida,
förtroligt vid hvarandras sida,
hvart hälst den raska färden bär:
kring fälten, nu så öde, släta,
till lunderna, de nyss så täta,
till stranden, som är mig så kär.

Finaste Arvid

Min finaste och härligaste, så sköra, busiga och ack så finurliga Arvid! Tvilling nummer två som du kallades från den dagen vi såg dig där inne i magen, du ger mig så mycket glädje varje dag och jag är så otroligt tacksam över att få vara din mamma.

Du älskar att läsa och du kan sitta riktigt länge och studera varenda detalj i alla bilder. Du älskar att dansa, hoppa och leka jage. Överhuvudtaget är du ett riktigt busfrö som alltid har nära till skratt. Även du kan alfabetet utantill och räkna till tio samtidigt som du pekar på siffrorna skulle du kunna göra många gånger om. Du är en mjuk och skör själ som blir lätt påverkad när vi föräldrar är stressade eller när det blir för många nya intryck. Du kan då bli ledsen och säga ”Aj,aj” eller slänga dig på golvet, men du blir lugn när vi bär dig i famnen och säger att vi förstår. Du älskar att vara ute och kan gå riktigt långa upptäcktspromenader!
IMG_4288

Du är mitt hjärta, moja dusa, mitt allt.

IMG_4331

Tack för att jag får vara din mamma!

Finaste Benjamin

Min finaste och härligaste, så smarta, påhittiga och ack så envisa Benjamin! Tvilling nummer ett som du kallades från den dagen vi såg dig där inne i magen, du ger mig så mycket glädje varje dag och jag är så otroligt tacksam över att få vara din mamma.
Du pratar så mycket nu och lär dig nya ord varje dag. Du är väldigt noga med att vi ska säga rätt, till exempel får ingen säga grävskopa till en grävmaskin för då blir du jätteupprörd. Du är noga med att dina kläder ska sitta rätt, speciellt tröjärmar och strumpor. Du är otroligt nyfiken på allt runt omkring dig. Du kan alfabetet utantill, säger vi ”R” så vet du att ”S” kommer efter och så vidare. Du kan även räkna, numera till tolv. Du älskar fortfarande att läsa, fordon och djur föredrar du alltid.
Du är även så otroligt envis och kan få enorma utbrott om det inte vill sig som du vill. Med andra ord är du precis som din mor och jag kan redan nu tänka mig hur våra bråk kommer att se ut när du blir äldre!

IMG_4469

Du är mitt hjärta, moja dusa, mitt allt.

IMG_4471

Tack för att jag får vara din mamma!

Trollens 2015

Förra året gjorde Adam och jag ett genidrag och beställde hem fotokalender som sammanfattade trollens 2014. Det var ett fint sätt att minnas tiden som har gått, viktiga händelser, resor och bli påmind om hur stora våra troll håller på att bli. Det var även en väldigt uppskattad julklapp till våra närmaste. Vi gjorde därför repris i år, även om vi var väldigt sent ute den här gången!

Bellas Iphone

I januari var det dags för trollen att börja på förskola till föräldrarnas stora fasa! Det fanns dock ingen anledning till oron då trollen stortrivdes från första dagen!

unnamed

Snön kom till slut, så sent som i februari. Förutom att åka vanlig pulka blev trollen omkringkörda i bondestyle.

IMG_3822

På våren fick trollen alldeles en egen rutchkana! Benjamin blev som tokig i den och åkte skrattandets gång efter gång. Arvid behövde bli övertalad, men sen så! Världens bästa barnvakt för två 1,5-åringar!

unnamedapril

Då kom härliga april. Här är vi på årets första picknick bakom vårt nya hus.

IMG_3862

Bada på altanen kunde minsann göras i slutet på maj!

IMG_3937

Den här bilden på Arvid i Opatija fick sammanfatta juni.

IMG_4241

I juli myste vi på en strand vid Vänern.

IMG_2825

I augusti blommade purpurvindor och luktärtor och Benjamin verkar ha ärvt mitt intresse för blommor!

IMG_4317

I september flyttade vi äntligen in i drömhuset!

IMG_4337

I oktober var hösten fantastiskt vacker och härlig!

IMG_4351

En pumpa vaktade huset under Halloween och november.

Blandat

December är alltid lika med julbak hemma hos oss, så även i år!

Årets första pepparkaksbak

I lördags bakade vi pepparkakor med trollen och trots att degen inte höll måttet alls, Arvid blev arg för att vi hela tiden skulle ta och grädda figurer som han hade gjort och allting var smått kaotiskt syns ingenting av detta på bilderna som Adam tog. Jag var märkta imponerad av mina troll som både kunde kavla och stansa själva! Efter en stund fick vi sällskap av Adams föräldrar och trots kaoset var det ändå en fin och mysig stund!
IMG_4429 (1024x683)
IMG_4431 (1024x683)
IMG_4433 (1024x683)
IMG_4437 (1024x683)
IMG_4441 (1024x683)
IMG_4446 (1024x683)
IMG_4449
IMG_4450
IMG_4454 (1024x683)
Desktop23

Glad andra advent!

Då trollen fortfarande sover middag brukar vi aldrig äta lunch hela familjen, då det är lite väl tidigt för oss vuxna. Men idag kände jag att vi måste äta ihop nu när det är advent och allt. Så vi julpimpade Adams recept på mandelplättar med pepparkakskryddor och vilken succé!
IMG_4459 (1024x683)
IMG_4461 (1024x683)

Tänk att det kan betyda så mycket att i lugn och ro dela en måltid hela familjen!

Två sockerbagare

Jag har längtat efter att få julbaka så himla länge nu! Jag vill sätta igång med allting på en gång med. Jag tänker pepparkakor med choklad och kristyr, saffransbullar med mandelmassa, ryska hattar med valnötter, tryfflar och kakor i all oändlighet. Jag vill baka med mina barn, kavla och vispa och riktigt frossa i allting gott. I torsdags blandade jag ihop en liten pepparkaksdeg som nu väntar på att bli utkavlad, gräddad, dekorerad och uppäten. Om det blir några pepparkakor vill säga. Trollen brås ju trots allt på sin gottegris till mor!
IMG_4423 (1024x683)

När socket och smör skulle kokas upp ville Arvid vara med och inspektera så att allting gick rätt till.

IMG_4427 (1024x681)

Novemberhelg i Ystad

I fredags åkte vi ner och hälsade på Adams farmor i Ystad. Det var så underbart att få träffa henne, trollen trivdes så bra där och blev bortskämda så där som barn blir av sin gammelfarmor. Samtidigt kändes det så tungt, sorgligt och tomt utan Adams farfar som inte finns längre.
Desktop22
Desktop20
Desktop21

Att mata fåglar gör vi alltid när vi är i Ystad, så även i söndags. Och som vanligt blev det mycket uppskattat av en överlycklig Arvid. Benjamin not so much…

Trollens rum

Lustigt nog har turkost och gult blivit trollens färger när spjälsängarna målades och vi inte ville ha vanliga vita sängar. Då låg våra troll fortfarande i magen och sedan dess har vi kört på med turkost till Benjamin och gult till Arvid, både för att vi är bekväma och för att vi helt enkelt tycker om färgerna.

IMG_4361 (1024x683)

Det här är alltså Benjamins rum. Det är något mindre än Arvids men har en ENORM garderob som dock inte syns på bilden. Med enorm, menar jag att det går att bo där. Det är bara ett fönster som fattas.

IMG_4359 (1024x683)

Och här är en del av Arvids rum som enligt arkitekten skulle vara föräldrarnas. Det kändes meningslöst att vi vuxna som bara sover där skulle ockupera all den platsen. Sagt och gjort, vi fick det minsta rummet som är alldeles för vitt även för min smak än så länge. Därav inga bilder på det än!

Husvisning

Snart är julen här och eftersom det blir vår första jul i det nya huset satsar vi redan nu galet stort på att pynta och göra fint, både inne och ute. Snart är alla tre ljusslingor upphängda runt huset, en pyttetuja, grantomte och lykta står vid entredörren och inne fattas nu bara julgran och julstjärnor. Julgardiner, adventsljustakar, fönsterstjärnor, adventsljus och mycket, mycket mer är på plats. Jag vill bara sätta igång med julbak och sjunga falskt med i julsångerna! Egentligen vill jag ju visa upp vårt hem som har förvandlats till sitt juligaste jag, men jag har ju inte ens visat den ”vanliga” versionen än! Så kan vi ju inte ha det.

IMG_4368 (1024x683)

Först ut kommer några bilder på nedervåningen, här med vardagsrummet och trollens lekhörna. Vi kunde ha fått göra om hörnan till ett kontor, men det är så smidigt att ha trollen nere på nedervången med oss där de kan ha alla sina leksaker. Visste ni att en tvååring klarar sig själv i endast fem minuter åt gången? Vi förväntar oss heller inte att de ska vara i sina rum några längre stunder, därav lekhörnan. Himla smart och alla blir nöjda!

IMG_4366 (1024x683)

Det är öppen planlösning i nästan hela nedervången med vardagsrum, matsal och kök i ett. Också det är väldigt smidigt för en småbarnsfamilj, även om det kan vara svårt att inreda. Vi blev dock så nöjda med den här lösningen!

IMG_4370 (1024x683)

Jag bara älskar vårt vardagsrum. Det känns så vuxet och mysigt.

IMG_4371 (1024x683)

I trollens lekhörna saknas några hyllor till pysselmaterial, en taklampa och gardin. Jag ska även sätta upp bokstavsstickers på en av väggarna.

Vad tycker ni? Själv blir jag mer och mer kär i vårt hus för varje gång jag kommer hem!

Livets svåra sidor

Hur mycket jag än älskar att jobba och genom jobbet utvecklas, lära känna nya människor och förverkliga mig själv så kan jag ibland undra om det verkligen är meningen att vi ska hålla på så här. Endast träffa våra familjer en bråkdel av tiden och sakna ihjäl oss ibland? Idag saknar jag mina troll så mycket att jag bara vill strunta i allting och bli en sådan där härlig hemmamamma och aldrig ha skuldkänslor för att jag inte är tillräckligt mycket med mina barn.
untitled1

Så här underbart mysigt är det att komma hem till mina troll!

Trollen blir stora

I helgen hade vi finaste Lisa och hennes familj hemma hos oss och förutom att få träffa dem igen och visa upp vårt nya hus var det så himla roligt att få se hur våra barn lekte ihop! Det var bråk över leksaker som någon hade och den andre ville ha, skrik och gråt och skratt och bus. Bara det faktum att vi vuxna kunde sitta kvar vid bordet och SAMTALA efter middagen var ju underbart i sig. Att prata med Lisa och samtidigt höra hur barnen lekte så harmoniskt bara några meter bort är en upplevelse jag kommer att leva på länge.

IMG_4377 (1024x683)

IMG_4381 (1024x683)

Att ha kompisar hemma som de faktiskt leker med, när blev de så här stora?!

Det nya livet

Bit efter bit börjar falla på plats i vårt nya liv som började med flytten. Trollen går sedan i augusti på en nybyggd förskola med Reggio Emiliaprofil, vi bor i ett sprillans nytt hus, Adam slipper pendla i timmar och jag har börjat på mitt nya jobb för en vecka sedan. En skulle kunna bli snurrig för mindre och det blir jag ofta. För det första känner jag mig så himla tacksam för allt det fantastiska vi har, inte minst med tanke på allt det hemska som sker runt om i världen. Samtidigt blir jag så rädd för jag vet hur bräckligt allt, speciellt det materiella är. Jag vågar inte riktigt njuta av det jag har och som jag har jobbat så hårt för, inte fullt ut i alla fall. Det är som att jag är på ständig vakt för när som helst kan allt jag har bara försvinna. Dumma tankar, jag vet det så väl. Jag jobbar med att bryta dessa tankemönster dagligen och istället lära mig att inse att jag faktiskt förtjänar detta. Jo, det gör jag. Om jag säger det tillräckligt många gånger kommer det att kännas så till slut.

Det nya jobbet då. När jag blev erbjuden en tjänst i förskoleklassen på en skola två kilometer från vårt nya hus kunde jag bara inte tacka nej. Jag visste att det skulle bli allt annat än lätt att sluta på det jobbet jag hade, jag trivdes så bra och började känna mig hemma där så där som en kan känna när söndagsångesten plötsligt inte dyker upp alls och istället förvandlas till ren glädje. Jag saknar mitt gamla jobb och mina underbara kollegor dagligen och den saknaden gör riktigt ont i hjärtat emellanåt.

Samtidigt börjar jag redan gilla mitt nya jobb. Jag kan cykla dit och att inte längre vara i behov av två bilar är en av de bästa sakerna med flytten. Så länge det är så här milt kommer jag att uppskatta att inte längre vara tvungen att förstöra miljön. Det är tusen utmaningar, inte bara då jag numera jobbar i skolan och inte förskolan. På mitt gamla jobb hade jag förmånen att jobba med barn som kom från socioekonomiskt starka familjer där det jag gjorde inte gjorde så stor skillnad för de barnen. Åtminstone kändes det så. Jag lärde mig så otroligt mycket av erfarna kollegor och av de trygga rutinerna och handlings- och verksamhetsplanerna som fanns där så vackert framdukade. Samtidigt kunde jag ofta känna mig ”grön” och aldrig riktigt lika bra som alla de andra som hade så mycket kunskap och erfarenhet.

Nu när jag jobbar i ett område där familjer är mycket resurssvaga känner jag att jag kan göra så stor skillnad bara genom att göra mitt jobb. Jag lär mig så mycket dagligen och får helt nya utmaningar som får mig att växa som lärare men framförallt som människa.

Dessutom har efter många om och men jag börjat jobba heltid. Jag är så trött och inte alls van vid tempot och de sena eftermiddagarna. Det svåraste av allt är dock att jag får träffa mina barn mindre nu. De stunderna är guld värda dock!
Fröken_Bellas_Familj

Det bästa i livet är dessa tre som jag är så otroligt tacksam för!

Happy halloween!

Pumpan är pimpad, godiset inköpt och stämningen på topp.
IMG_4348 (1024x683)

IMG_4351 (1024x683)

Ett hem blir till

Nu när har vi bott i vårt nya hus i en månad är det, förutom altanbygget ”bara” småpill och inredningsförbättringar kvar. Dock är det inga fler flyttlådor framme och det är inte att säga lite efter att ha haft att göra med över 50 (!) sådana. Vet ni hur mycket skit som ryms i över 50 (!) flyttlådor?! Inte tillräckligt eftersom vi då inte räknar in alla möbler, enorma säckar samt trollen och alla deras underbara tillbehör. Nåja, vi överlevde flytten och avslutar nu det härliga kapitlet som vi kallar ”Flytta från ett hus med källare och garage med två små barn osv”.

Nu inleder vi livets nästa äventyr, alltså att göra det nya huset till ett hem och det görs inte över en dag. Det finns inga spikhål i väggarna vilket är underbart, men så jobbigt att vi själva ska behöva fatta sådana svåra beslut som var alla tavlor ska hänga. Trädgården innehar en ny, fräsch, underbart grön gräsmatta men det är också allt. Alltså över tusen projekt för en trädgårdsnörd och jag bara älskar det! Och får huvudvärk, men älskar det! Själva rumsorienteringen kunde ju ställa till problem de första dagarna. När trollen vaknade på natten, vilket de nuförtiden alltid gör, gick de vilse och oftast hittade vi dem ledsna på nedervåningen. Det tog ett tag, men nu hittar de till vårt sovrum vilket gör alla i familjen glada. Nåja, sömnbrist och så vidare…

Sedan är det ju faktiskt alla minnen som förvandlar ett hus till mysigt hem. Där tänker jag att julen kommer att göra sitt. Innan dess är det alla de små sakerna som gör att huset är nu vårt och allt det här kommer att bli alldeles, alldeles underbart.
IMG_4328 (1024x684)

En vanlig kväll då Adam läser för en otroligt mysig Arvid.

IMG_4344 (1024x683)

Benjamin älskar att ligga nära under en filt och säger då ”Mmmmm” samtidigt som mitt hjärta smälter.

Hej och hå!

Det var visst ett tag sedan sist, hehe… Anledningen med stort ”A” är att vi har flyttat. Sedan finns det en massa anledningar med små ”a”, lika viktiga i det här sammanhanget. Kanske har lusten, tiden och orken hittat tillbaka när flyttlådorna börjar minska i antal. Kanske inte. Den som kikar in får se.

IMG_4317 (1024x656)

Vi har som sagt flyttat till ett nytt hus. Och med nytt menar jag nybyggt och alldeles, alldeles underbart! Att lämna livet på landet och ett hus som alltid kommer att kräva förbättringar kändes rätt just nu. Innan var det spännande och oerhört läskigt, nu trivs vi och känner oss hemma. Det här NYA huset blir vårt för varje upphängd tavla, varenda spår av bus trollen lämnar efter sig, det där nyplanterade körsbäret och alla nergrävda tulpaner som förhoppningsvis kommer till våren.

Än väntar upptäckten av hur praktiskt det är med närheten till allt vi kan tänkas behöva, alla promenader i nya omgivningar och vänskapsrelationer med grannarna. Det här kommer att bli så bra, det här.
IMG_4295 (1024x683)

Jag menar, titta bara på den otroliga utsikten vi har!

En regnig, härlig söndag i juli

Regn_Syskon_Kakor

När sommaren förvandlas till en ful, ruskig höst utan att egentligen ha börjat på riktigt är det bara syskonmys och goda kakor som kan rädda det hela och göra det till någonting vackert. Finaste syster var här och jag bjöd på goda chokladkakor och vi promenader med trollen i matchande regnkläder. Bättre än så kan en kall regnsöndag i juli inte bli.

Detox, fasta och kroppsacceptans

Fasta_Detox_Kropp

Så här ser min kropp ut efter två dagars detox och fem dagars fasta. Det är samma kropp som jag har tillbringat så otroligt många år med att hata. Sakta börjar jag acceptera den och sedan jag fick mina troll tycker jag ibland till och med om den. Magen kommer aldrig att bli sig lik men mig kropp klarar så mycket mer än jag någonsin kunde föreställa mig.

Efter flera veckor med minimalt med träning och skräpmatsfrosseri samt vin, drinkar och så vidare var jag fast i mina gamla destruktiva tankar och klarade inte alls av att ta mig ur dem. Jag bestämde mig för att det var dags för en rejäl detox och eftersom jag redan hade ett fastepaket från Nyform – fem dagars fasta hemma (är ej sponsrad) så satte jag igång direkt.

Jag förberedde kroppen på fastan genom just detoxen, alltså jag åt alltså betydligt mindre men ”ren” mat. Inget stekt, inget kaffe eller te och inga mejeriprodukter. Jag visste sedan tidigare detoxar att kaffeabstinensen skulle bli värst och mycket riktigt fick jag fruktansvärd huvudvärk redan under detoxdagen. Fastan gick ut på att dricka juicer och buljong, samt fastete. Första dagen var värst. Jag var trött, frusen, otroligt nere psykiskt och fysiskt. Tredje dagen var det näst värst men på eftermiddagen vände det. Jag såg slutet och jag kunde bara inte förstå att jag faktiskt höll på att klara det. Det var det viktigaste målet med fastan, att se om jag skulle klara påfrestningen. Jag frös inte längre, redan på andra dagen var det bättre. Jag kunde promenera och var faktiskt pigg och glad emellanåt. Dock sov jag varje dag när trollen sov middag och vaknade aldrig på nätterna. Jag började dock fantisera om mat på slutet, jag kunde se mig själv njuta av en enda jordnöt och jag längtade så efter krispiga salladsblad. Inte efter chips eller godis, jag saknade inte ens kaffet då. Jag ville ha god, näringsrik mat.

Jag fick mens under fastans andra dag vilket var allt annat än trevligt. Dock gick det mycket lättare än vad föreställde mig och jag hade inte sug efter att tugga som så många upplever men hungrig var jag, framför allt på kvällen. Efter fastan detoxade jag en hel dag till för att ge kroppen en chans att komma tillbaka långsamt.

Nu känner jag mig inspirerad, men framför allt tacksam. Tacksam för min kropp som klarar av så mycket. Som fungerar fint, bär mig överallt, klarar av långa löprundor och styrketräning och att vara gravid, föda och bära barn, faktiskt det mesta som jag vill att den ska göra. Och det ska jag aldrig ta för givet mer, det förstod jag samma stund som jag fick mina troll tack vare min fantastiska kropp. Nu ska jag försöka tänka på det när jag ser mig själv i spegeln istället för att förakta alla bristningar, den lösa huden, de extra kilona och allt annat som jag ogillar. Då ska jag tänka på allt det vackra, trollens skratt och löprundor i kvällssolen och det tunga, men ack så härliga trädgårdsarbetet. Då ska jag vara tacksam.

Utflykt till Vänern

Innan den här sommaren förvandlades till en mycket sorglig historia rent vädermässigt tog sig vår familj upp till vackra Vänern och pärlan Sjötorp. Där bodde vi i en nyrenoverad stuga precis vid sjön, blev bortskända med mat och bara njöt. Nästa år måste vi ta en cykeltur längs kanalen eller varför inte hyra en båt? Det är ännu ett ställe vi återkommer till år efter år och jag älskar våra traditioner!

Sjötorp

Sista dagen passade Arvid på att ta de där superviktiga telefonsamtalen.

IMG_4244 (1024x683)
Benjamin skötte gräsklippningen.

IMG_4183 (1024x683)

På stranden vid stugan hittade vi en jättestor, megahäftig grävmaskin. Arvid att tvungen att inspektera den med en gång.

IMG_4185 (1024x683)
Här får han hjälp av Benjamin med att granska grävmaskinens hantering av den perfekta sandlådesanden. Eller om den var till stranden, det var svårt att enas om just den detaljen.

IMG_4188 (1024x683)

Benjamin ser nöjd ut med besiktningen.

IMG_4192 (1024x683)
Här kastar Arvid stenar med pappan. Många, många stenar kastades i sjön. Väldigt roligt om ni frågar Arvid.

IMG_4195 (1024x683)
Här är Benjamin bara så himla glad och väldans söt!

IMG_4196 (1024x683)
Och Arvid var glad så länge han fick kasta sten.

IMG_4205 (1024x683)

IMG_4206 (1024x683)

IMG_4221 (1024x683)

Den svarta stugan bodde vi i, overkligt så lyxigt det var.

IMG_4224 (1024x683)

IMG_4237 (683x1024)

Efter allt stenkastande blev en kall Arvid på myshumör.

IMG_4240 (1024x683)

Att mysa med mina troll på en strand vid Vänern är en mina favoritminnen från den här sommaren än så länge.

Tvillingfrågor

Att få barn är utan tvekan det största som har hänt mig. Att dessutom få tvillingar är så enormt, väldigt fint och speciellt och vi känner oss så otroligt lyckligt lottade varje dag. Dock är det ju trots allt det enda vi känner till och alltså någonting väldigt naturligt för vår del. Det är när vi träffar andra som vi faktiskt inser hur pass speciell vår familj är. Redan under graviditeten fick jag utstå frågor, kommentarer, åsikter och ”råd” och började ana att det bara var början. Oftast är det bara roligt och vi får så mycket positiv uppmärksamhet och en slags påminnelse om hur lyckliga som har fått två helt fantastiska barn. Men ibland orkar inte ens vi svara på samma frågor som vi alltid får svara på, förklara och le artigt. Ibland känns det som att jag kan alla frågor och svar utantill och blir matt bara någon tittar intresserat på trollen och frågar om de är tvillingar. Jag vet att en mängd andra frågor kommer inom kort.

Är det en av varje?
Är de enäggstvillingar?
Är du säker?
Fast de är så lika?
Hur blev de till?
Födde du naturligt?
Kunde du amma båda?
Har ni tvillingar i släkten?
Har ni händerna fulla hela tiden?

När jag är trött, hungrig och/eller har en dålig dag känner jag för att sätta upp en skylt framför vagnen.

Ja, de är tvillingar.
De är pojkar.
De är tvåäggs.
Ja, de är väldigt lika.
De blev till genom samlag.
Jag blev snittad.
Nej, vi har inte tvillingar i släkten.
Ja, vi har händerna fulla hela tiden.

Att få uppfattning om tid genom sina barn

I juni fyllde trollen två år. Kan ni tänka er? Det kan då inte jag. De föddes ju i förrgår och för bara några veckor sedan såg vi att de var två stycken där inne i magen. Eller hur var det nu igen?! Jag börjar ju mer och mer inse att det inte alls är två bebisar vi har här hemma, utan två barn som har egen vilja, upptäcker nya saker, lär sig nya ord och utvecklar sina personligheter mitt framför ögonen på oss varje dag. När jag skulle hämta dem på förskolan en dag var de ute på gården och jag kunde bara inte hitta dem. Det tog ett bra tag innan jag insåg att de två långa busungarna med lockigt hår och spring i benen faktiskt var mina barn. Jag blir faktiskt riktigt förvånad och lite rädd varje gång jag ser dem på håll, är jag gammal nu?! Imorgon blir de väl tonåringar som skriker att de har väldens dummaste föräldrar som inte fattar något. Det är otroligt svårt att få grepp om tid numera!  Tur är väl att de fyller år ibland så att vi faktiskt inser att åren går.

Ny mapp

Trollen_2_år

IMG_4069 (1024x683)

IMG_4070 (1024x683)

IMG_4074 (1024x683)

IMG_4079 (1024x683)

IMG_4082 (1024x683)

IMG_4086 (1024x683)

IMG_4108 (683x1024)

 

IMG_4135 (1024x683)

IMG_4139 (1024x683)

IMG_4142 (1024x683)

Att återupptäcka en plats via sina barn

Av någon anledning är jag ganska ofta väldigt nostalgisk av mig. Jag kan drömma mig tillbaka till min barndom och ibland kommer jag bara ihåg de fina stunderna. Allra helst vill jag leva i nuet, eller ännu bättre längta efter det som komma skall. Men då och då drabbas jag av ren och skär nostalgi, en slags längtan och då vill jag tillbaka till ett enda ställe där jag kan känna mig hel. Kroatien och staden Opatija. Varje gång vi lämnar staden känns som att jag lämnar en bit av mitt hjärta där och jag förvandlas till någon annan. En person som jag måste spela i ett år tills jag kan bli hel igen. Bara ni som har växt upp på ett ställe och idag bor någon helst annanstans förstår vad jag vill förklara.

Nostalgin hos mig har utvecklats i rasande fart sedan jag fick barn. Saker jag tyckte var viktiga när jag var liten tycker jag är ännu viktigare nu. Jag vill bland annat att mina barn ska få allt jag drömde om men samtidigt få sunda värderingar, empati för andra och solidaritetstänk. Jag vill att de ska känna sig älskade och att de alltid ska kunna krypa in i vår säng, hur gamla de än är. Jag vill att mina barn ska gå på samma gator som jag gick på när jag var barn, leka på samma lekplatser och bada på samma stränder. Där kommer Opatija återigen in i bilden.

I år hade jag hela min familj med mig och jag återupptäckte staden via mina barns ögon. Jag ville att de skulle trivas och älska staden lika mycket som jag gör och vet ni vad? Jag tror banne mig att jag har lyckats!

IMG_3872 (1024x683)

IMG_3878 (1024x683)

Doften av rent hav, den evigt väntande damen och småbåtarna som trängs i marinan- det är hemma för mig.

IMG_3899 (683x1024)

Vädret ville inte samarbeta med oss. Vattnet var för kallt tyckte Benjamin och myste hellre hos sin pappa. Det är så mycket älsk på den här bilden!

IMG_3902 (1024x683)

Arvid å andra sidan, han blev helt tokig i alla stenar. Älsk, jag säger då bara det!

IMG_3908 (1024x683)

Medan Adam konverserar med min mormor är Benjamin upptagen med att sopa framför huset.

IMG_3911 (1024x684)

Sedan inspekterade Benjamin grönsakslandet med morbrors fru.

IMG_3916 (1024x684)

Arvid och jag skrattade åt någonting skoj. Kanske mosters busiga hund?

IMG_3921 (1024x683)

Även om bildkvalitén inte är den bästa älskar jag stämningen här. Att få prata och skratta tillsammans med min familj och synnerligen min skruttiga mormor gör mig alldeles varm.

IMG_3925 (1024x683)

Återigen Opatija, jag kommer för alltid att vara nykär.

IMG_3933 (1024x683)

Jag menar, staden har ju allt. Vackra parker, underbart hav, gummor som sitter på en parkbänk och skvallrar i timmar.

IMG_3936 (1024x683)

Benjamin höll ju med.

IMG_3937 (1024x683)

Det gjorde också Arvid.

IMG_3948 (1024x683)

IMG_3950 (1024x683)

IMG_3953 (1024x683)

IMG_3957 (1024x683)

Trollen var jätteduktiga på att äta ute. Vi åt frukost och middag i hotells enorma matsal, luncherna åt vi lite varstans runt i staden. Ibland behövdes lite underhållning á la iPad, småbarnsföräldarnas viktigaste livlina.

IMG_3958 (1024x683)

Benjamin älskade att bada när solen sken och vi höll i honom. Att gosa i knät var också en favoritaktivitet.

IMG_3966 (1024x683)

Det var faktiskt sällan så, men ibland hjälte inte ens iPadens magiska krafter. Två stycken barn på nästan två år kan föra mycket liv. Kan ni tänka er?

IMG_3976 (1024x683)

Tillbaka till havet, Benjamin älskade all uppmärksamhet eftersom Arvid helst ville vara själv.

IMG_3979 (1024x683)

IMG_3987 (1024x683)

Att gosa med dessa två på samma strand där jag en gång i tiden lärde mig att simma, det gör mig till komplett människa.

IMG_3995 (1024x683)

Arvid trivdes bäst med min moster Olga. Deras möten var fulla av bus och ömsesidig kärlek!

IMG_4008 (1024x683)

När vågorna blev för läskiga ville Arvid hålla i handen.

IMG_4023 (1024x683)

Även min kusin Antonio blev utvald av Arvid. Den här resan är full av kärlek, lycka, nostalgi och minnen jag kommer att bära länge och hålla varmt om hjärtat.

En sockerbagare

Våra troll har under en lång period varit rädda för höga ljud, framförallt de mekaniska. Dammsugaren avskydde de som pesten, likaså mixern, vispen och gräsklipparen.

Nu har pendeln svängt och de blir snarare nyfikna och vill undersöka hur föremålet och dess ljud hänger ihop. Eltandborsten är till exempel mycket roligare än den vanliga, gräsklipparen vill de köra själva och vår köksmaskin är det bästa av allt!

Benjamin har nu kommit på att den inte bara låter, det kommer ju en massa smaskigt ur den också. Så fort den är på drar han fram sin stol och klättrar upp på den samt tittar med sina stora valpögon och säger ”Mmmm!”.

IMG_3849 (1024x702)

IMG_3843 (1024x709)

Mörk choklad och grädde bjöds det på i lördags. Fem av fem ”Mmm” enligt Benjamin!

Badgalen

Jag vet inte om jag har nämnt det förut men vi har två badgalna barn. De har älskat att bada ända sedan deras allra första längre möte med vatten som de fick uppleva bara en dryg månad gamla. Vi började gå på babysim när de var ett halvår och de var försiktiga men verkade ändå uppskatta stunden i den uppvärmda poolen.

Den riktiga kulmen i det här badälskandet kom och växte sig sedan ännu starkare förra sommaren. Då tillbringade våra troll de flesta av sina vakna timmar i poolen på vår altan. Allra helst ville de dock vara fria i havet vilket inte alls är att rekommendera för ett överbeskyddande föräldrahjärta.

Under hösten började vi att tillbringa våra lördagsförmiddagar i kommunens simhall och numera springer de förväntansfullt dit och är två stora leenden ända tills det är dags att åka därifrån. Nu hoppas vi på en lika underbar sommar och många fler timmar i vattnet!

IMG_3823 (1024x683)

Arvid älskar allt som har med vatten att göra. Hans favoritaktivitet alla dagar är att få plaska i vatten var det än finns.

IMG_3832 (1024x683)

Ingenting i världen slår det här, om ni frågar Arvid.

Första maj i Slottskogen

I förmiddags mötte vi upp finaste Lisa och hennes familj för picknickdejt i Slottskogen. Solen sken, vi hann äta upp både maten och efterrätten och alla barn var harmoniska. Nåja, våra turades i alla fall om. Jag kunde mysa med Arvid i knät länge. Det gäller verkligen att ta vara på de stunderna!
IMG_3827 (1024x683)

Dessutom hade jag en bra hair day. Bara en sådan sak!

Curlingföräldrar, självreflektion och bra investeringar

Innan jag fick barn hade jag som alla andra barnlösa människor en massa åsikter och fördomar om föräldrar, deras barn och deras (oftast felaktiga) val av uppfostran. Sedan fick jag barn, inte bara ett utan två på en gång vilket nog var Guds sätt att säga ”Vem skrattar nu?”. Och plötsligt föll poletten ner, hur klychigt det än låter. Jag fick respekt och förståelse för andra men framför allt blev jag en smula mer ödmjuk och började att på allvar reflektera över vem jag var och hur jag egentligen ville vara. En sak jag trodde att jag visste innan trollen kom var att jag minsann inte skulle bli en sådan där curlande förälder. En toffel som gjorde precis allt för sina små guldklimpar. Nej, nej. Ungarna skulle lära sig att lyda, bete sig som folk, inte bli mutade och jag skulle alltid vara konsekvent. Ha. Ha. Nope, så blev det ju inte riktigt.

En lång historia kort, våra troll älskar att vara ute. De blir överlyckliga fram tills att de tröttnar på att vara på altanen, vilket brukar vara efter fyra sekunder. Då vill de springa fritt. Och inte nöjer de sig med att springa på vår enorma tomt. Nej, de vill ut på den stora vägen där det är 70 km/h (alltså lika med döden) alternativt till grusvägen bakom huset där alla kör lite för fort. Eller det bästa scenariot av de alla, springa ut på var sin väg. Vi har klarat oss utan grind och staket än så länge men nu börjar vi ge upp. Tills allt är på plats gäller det att hålla ungarna vid liv och det görs säkrast på altanen, som de hatar och tycker är supertråkig. Så vi tömde kontot ännu en gång som sanna curlingföräldrar vi numera är och investerade i trollens alldeles egna rutschkana.
IMG_3822 (1024x683)

Låt mig bara säga det här, världens bästa investering om ni har två speedade och klättringsgalna tvillingar på snart två år.

IMG_3812 (1024x683)

Arvid var försiktig som alltid mot allting nytt men Benjamin åkte oavbrutet i en timme. Värt varenda krona, med andra ord.

Mjuka superhjältar!

En enorm nackdel med kvällsträning, förutom att hela kvällen försvinner är att jag blir så uppe i varv och kan inte somna på bra länge. Ingen bra kombo när det bor två morgonpigga barn i huset.

Å andra sidan fungerar jag bäst på kvällen och bara jag får in bloggandet där emellan har vi en utmärkt win-win-situation.

I veckan fick jag tips av finaste Lisa om mjuka superhjältar! Det är ett färgläggningshäfte gjort av serietecknaren Linnéa Johansson, helt gratis att ladda ner och skriva ut. Jag tycker att det här är ett fantastiskt projekt, men framförallt ett viktigt inlägg i jämställdhetsdebatten och ett underbart diskussionsunderlag med barn och vuxna!

Materialet är som sagt gratis men alla är välkomna att lämna ett bidrag, vilket jag ser som självklart! Jag kan knappt bärga mig innan jag kan visa dessa hjältar i mjukare format för barnen på jobbet och jag räknar med massiva reaktioner.

Kom sol, kom vår, kom påsk!

IMG_3747 (1024x709)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

-Karin Boye

Min favoritstund

Efter jul gick jag ner i arbetstid och jobbar nu 77,5 %. Trots att det inte gör min lön eller för den delen inte heller min pension större och fast jag hamnar i den där härliga kvinnofällan känns det helt fantastiskt. Det är faktiskt det bästa jag kunde ha gjort. Jag mådde oerhört dåligt under nästan hela min föräldraledighet och det här är lite av en upprättelse för mitt mamma-Jag.

Arbetstidsnedsättningen för min del gör att jag jobbar hela dagar på måndagar och tisdagar och något mindre resten av veckan. Var tredje fredag är jag ledig och får då umgås med mina underbara troll en hel dag på egen hand vilket jag numera värdesätter otroligt högt! När jag jobbar kortare dagar hämtar jag trollen på förskolan efter deras sovvila. Oftast sover någon eller båda av dem fortfarande när jag kommer dit och då börjar den allra bästaste stunden på hela dagen! De blir så himla glada när de ser mig och ler så stort att hjärtat smälter och de kramarna jag får då gör mig alldeles knäsvag. Vi utbyter några ord med deras pedagoger samtidigt som jag klär på dem och sedan åker vi hem.

Trollen_mellanmål

Det är tydligt att de fortfarande är nyvakna, hungriga och oftast supertörstiga när vi kommer hem. Då får jag skynda mig att fixa i ordning en smörgås, de får massvis med vatten och en näve russin. Sakta förvandlas de till två superspralliga ungar, de snackar och skrattar och vi har hur klyschigt det än låter time of our lives.

Tvillingar_mellanmål

Det är nu jag äntligen, äntligen känner mig som en bra-nog-mamma. Äntligen vet jag att trollen har det bra och jag innerligt älskar varenda sekund jag får med dem. Det tog sin lilla tid, men till slut är jag där jag alltid ville vara.

Träningsupptrappning och löparknä

Det jag egentligen vill berätta för er om är den här FANTASTISKA helgen. För att ge hela den FANTASTISKA upplevelsen rättvisa krävs la grande bildbomb. Därför får det vänta tills imorgon. 

Istället kan vi prata om karma. Jag har varit så där duktig på att hålla igång träningen och hittills har jag snittat två löppass i veckan. Det räcker ju inte så långt och för att få en så bra tid som möjligt på Kungälvsloppet bestämde jag mig för att trappa upp till fyra pass i veckan. Sagt och gjort. Ikväll sprang jag veckans fjärde pass som slutade på 28 minuter 35 sekunder. Helt klart godkänt med tanke på vilket skick mitt högra knä befinner sig i. 

Så fort jag belastar det hugger det till ordentligt i knät. Vi snackar minsta lilla knäböj, squats är alltså ett minne blott. Att lyfta trollen är en mardröm och att gå ner i trappan får mig att minnas graviditeten from hell. Springa går dock prima, än så länge. Tigerbalsam löser förhoppningsvis den här krisen, annars hoppas jag på knäskydd. 

På tisdag ska jag springa igen, förhoppningsvis utan ett svullet värkande knä. 




Bloggdesign

Ninas Foto & Form