Om ni vill ha blommor av ovanligare sorter ute tidigt på sommaren och förlänga hela säsongen finns det bara en väg att gå- förkultivera. Alltså så fröna inne och plantera ut dem efter frostrisken. Hur tidigt det ska börjas är lite olika beroende på sort, men det brukar räcka med ett par veckor innan utplantering. Själv sår jag alltid ettåriga skönheter och försöker att prova nya sorter varje år.
Snart finns det gott om skära luktärter och ljusblåa purpurvindor hos oss!
| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |
måndag, 20 maj, 2013,21:02 | 
Fotoutmaning | 
0 kommentarer » | 
Nu när trollens sovrum är så gott som färdigt känns det mer än rätt att visa upp det som dagens fotoutmaning!
Vill ni kan ni se vårt sovrum här.
| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |
söndag, 19 maj, 2013,14:48 | Drömkåken, Fotoutmaning | 2 Kommentarer » |
Det här var svårare än jag trodde. Att komma på ett plagg jag trivs i så här som höggravid är ingen barnlek. Jag tittar på mina klänningar med markerad midja, tajta tubkjular och figursydda skjortor och längtar efter min gamla kropp. Jag har svårt att känna mig fin i en enorm mage som bara är i vägen och vattenfyllda händer och fötter som är allt annat än nätta.
Det var dock en dag då jag kände mig som vackrast, starkast och gladast i världen, min bröllopsdag. Till en anspråkslös brudklänning valde jag en liten handgjord bolero i fransk spets. Den boleron gjordes av Alisa Benay och var som pricken över i:et. Den kommer för alltid att förbli ett av de allra finaste plaggen jag äger, värd varenda krona.
| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |
lördag, 18 maj, 2013,23:07 | Bröllop, Fotoutmaning | 1 Kommentar » |
Jag kommer ihåg den där kalla tisdagen i oktober så väl. Det var 2007 och två månader tidigare började jag på lärargrammet vid Göteborgs Universitet och nu var det alltså dags att gå ut observera ”verkligheten”. För mig skulle det innebära en alldeles vanlig förskola med glada barn, tråkiga lokaler och oinspirerande rutiner. Jag observerade en verklighet där barn var ute varje dag oavsett väder och förväntades på egen hand ”utforska” medan pedagogerna ofta stod samlade i grupp och diskuterade hur dagen skulle läggas upp. Efter lunch är det sagostund, sedan kan barnen leka av sig i stora lekhallen, därefter är det dags för mellanmål och om det hinns med kan vi ta fram vattenfärger.
Jag hade ännu inte lärt mig hur viktigt det var att delta i dessa diskussioner, jag ägnade hela min uppmärksamhet åt barnen. Jag satt där med dem i sandlådan, pratade om maskar och torkade snoriga näsor. Jag fullständigt njöt av att vara barnens nya favorit och lät mig bli en del i deras magiska fantasivärld som de skapade med lite sand och smutsigt vatten.
Efter en lång stund hör jag någon ropa ”Bejja, Bejja, kom!”. Det var en storögd fyraring som höll i en leksaksbil och omgavs av flera andra barn. Jag skyndade mig dit och såg något fantastiskt.
”Titta, Bejja! Lilla snigeln kör bil!”
| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |
torsdag, 16 maj, 2013,21:12 | Fotoutmaning, Läraryrket | 2 Kommentarer » |
Idag har vi 24 grader i skuggan, gröna björkar och pigga fåglar här på västkusten! Visst är det härligt? Ja, det är frikking fantastiskt! Det hade varit ännu bättre om jag kunde låta bli att samla litervis med vatten i kroppen och inte höll på att förvandlas till Shrek! I början var det mest komiskt, nu börjar det dra åt det groteska hållet. Så det gäller att vinkla kameran rätt…
Vecka 34 och snart i mål!
torsdag, 16 maj, 2013,13:33 | På smällen gånger två | 3 Kommentarer » |
Vad göra när blogginspirationen tryter och det börjar kännas löjligt att enbart skriva om graviditetsrelaterade ämnen? Jo, då låter jag mig inspireras av andra, läs: jag fullständigt och otroligt fult stjäl andras fantastiska idéer! Via Nina hittade jag till den här fantastiska bloggen och fotoutmaningen som passar mig så himla bra just nu! Den kan bli enkel, den kan bli riktigt utmaninde. Älskar’t!
| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |
Salvian vaktar tryggt i rabatten.
onsdag, 15 maj, 2013,20:30 | Fotoutmaning | 2 Kommentarer » |
Mina vänner, här kommer helgens stora nyhet… Vi har blivit med hammock! *paus för spontant jubel och suckar av avund*
Jag ville ha en redan i fjol, men ett flådigt bröllop och fruktansvärt pinsamt sommarväder kom i vägen. Men nu, NU har vi äntligen en sådan där jätteskön, alldeles underbar, fantastiskt praktisk hammock! Som vi för övrigt fick gratis av Adams föräldrar! Sa jag att den är otroligt skön? Så skön att jag så här i v. 33 faktiskt tycker att det kan vara gött att vara gravid och lika smidig som en flodhäst.
Några nya dynor och kuddar senare låg jag där och där tänker jag ligga!
Och här ligger jag! Tills någon hjälper mig upp…
söndag, 12 maj, 2013,22:50 | Personligt | 4 Kommentarer » |
Det var inte lätt att gå runt med en ständig oro och ångest i två hela dagar. Dessutom var känslan av maktlöshet överväldigande, eftersom vi inte kunde påverka hur våra troll mår, annat än att hoppas på det bästa.
Och vilken dag det blev, den bästaste fredagen på länge! Läkaren vi fick träffa kändes trygg, professionell och fantastisk på alla sätt. Med en gång förklarade han att det här med troll nummer 1:s njurbäcken inte är något som påverkar så länge hen är i magen. Efter födseln kan det leda till urinvägsinfektioner om blåsan inte töms som den ska. Dock brukar det behandlas vid behov med en gång och ska inte leda till några större komplikationer. En barnläkare ska redan nu kopplas in för att nogrant följa upp allting.
Sedan fick vi se våra troll ännu en gång. Den här gången kunde troll nummer ett mätas utan några svårigheter och läkaren skötte det uväldigt smidigt samtidigt som han förklarade vad han tittar på och varför, visade njurbäckenet nogrant och vips vad alla mått så mycket finare än de vi fick i onsdags. Troll nummer 1 uppskattades väga strax under 1800 gram och troll nummer 2 dryga 1800. Alltså är de lika varandra och följer sina kurvor fint! Den vanligtvis mycket busiga troll nummer två vände ansiktet mot oss och vi kunde se ögonen och hakan, runda kinder och Adams näsa. Så otroligt häftigt!
Vi fick även titta på flödet i navelsträngarna och även det såg bra ut. De visar inga tecken på stress, utan verkar ha det bra där inne med tillräckligt mycket fostervatten och massor av syskonkärlek.
Nu väntar en ny koll om två veckor och vi hoppas att de håller sig inne så länge!
lördag, 11 maj, 2013,12:34 | På smällen gånger två | 5 Kommentarer » |
Regn och gråa moln matchar mitt humör utmärkt en dag som denna.
Imorse åkte Adam och jag glada och nyfikna iväg till MVC för ännu ett tillväxtultaljud. Att återigen få se våra små troll har vi sett fram emot länge och förväntade oss fina mått och glada barn.
Allt började väl, den vanligtvis vilda trollungen nummer 2 höll sig lugn och barnmorskan uppskattade hens vikt till 1835 gram, alltså -6%. Sedan gick vi över till troll nummer 1 som sedan några veckor sedan ligger fixerad med huvudet långt, långt ner i mitt bäcken. Det gjorde det riktigt svårt för barnmorskan att få några hyggliga mått på huvudet oh eftersom den hade böjt sina ben på ett mycket märkligt vis blev det inga bra mått på lårbenet heller. Efter många försök var de måtten vi fick bedrövliga. Vårt fina troll hade enligt dem knappt gått upp 300 gram sen sist och hamnade på 1400 gram, alltså hela -25%!
Inte slutade det där. Vid en överblick av troll nummer etts buk upptäckte barnmorskan något som hon kallade för ”uppklarning av njurbäckenet”. Hon verkade lugn, men tyckte att vi ändå skulle få remiss till sjukhuset för att få en second opinion. Adam och jag blev rätt så förvirrade och undrade vad det egentligen skulle innebära för vårt lilla troll, men vi fick väldigt vaga svar. Det kunde leda till urinvägsinfektioner när barnet är fött, men växer oftast bort efter födseln. Nyfiken som jag är började jag googla fram mer information, vilket jag inte skulle ha gjort! Skrämmande fraser som ”kromosomavikelser” och Down syndrom började dyka upp. Dumma jag lyckades skrämma upp Adam ordentligt och jag har nog aldrig sett honom så orolig som då. Väl hemma och efter att ha kollat mer säkrare källor verkar det som att 50% av barnen faktiskt inte har några problem alls efter födelsen.
Med kongenital hydronefros avses vidgning av njurens samlingssystem (njurbäckenet). Detta kan påvisas antenatalt (efter grav.vecka 30 intrauterint är dilatation av njurbäckenet > 7 mm patologiskt ) eller upptäckas i samband med utredning av urosepsis / pyelonefrit / palpabel buktumor eller hematuri i spädbarnsåldern. Hydronefros påträffas antenatalt hos upp till 1.4% av foster och kvarstår postnatalt hos cirka hälften (0.7%). Källa: http://lio.se
Nu väntar en ny undersökning på fredag, då vi ska till sjukhuset och träffa en läkare för att kolla upp allt mer noggrant. Tills dess lever vi på hoppet om att barnmorskan har mätt på tok för fel och att troll nummer 1 hamnar på en bättre kurva. Samtidigt vill vi ha klarare besked om hens njure. Nu är vi bara alldeles för uppskärrade och utmattade för några andra tankar.
onsdag, 8 maj, 2013,20:55 | På smällen gånger två | 2 Kommentarer » |
Det är inte varje dag jag har fint sällskap ute på altanen med goda jordgubbar och och en iskall frappe och tänker att sommaren är på väg och livet är gott. För det mesta brukar jag sova, utmattad av sammandragningarna alternativt envisas jag med att försöka diska/tvätta/så blommor. Det senare händer nästan aldrig nu för tiden, men trots det känns det som att dagarna går i en väldig fart!
Tack för idag, Erika!
tisdag, 7 maj, 2013,22:19 | Personligt | 1 Kommentar » |
Adam och jag brukar vara väldigt noga med att ta bilder på magen varje vecka och skriva i dagboken om alla stora händelserna och om hur våra känslor utvecklas ju närmare beräkningsdatumet vi kommer. Vi hoppas att våra troll kommer att uppskatta det när de blir stora! Här kommer ett litet utdrag från dagboken som gjorde att det tårades ordentligt i mina ögon:
Även om mamma är jätteduktig och vilar massor på läkarens inrådan, har hon ofta ont i ryggen och i vaderna. För det mesta hjälper det när jag masserar med Tigerbalsam, det mjukar upp musklarna och släpper på knutar och stela leder.
Det känns väldigt bra när jag kan underlätta för mamma, jag kan ju inte ta över magen när hon inte orkar, men jag får försöka att göra så mycket annat som jag kan. //Pappa
torsdag, 2 maj, 2013,21:03 | På smällen gånger två | 2 Kommentarer » |
Vi träffades för snart 6 (!) år sedan och blev nästan direkt oavskillda. Trots våra olikheter fastnade vi för varandra. Det var vi två, vi visste bäst, var häftigast och hade det roligast. Vi skolkade för att åka till Saltholmen och skaffa fin bränna och vi hamnade i GP. Vi tävlade om vem som tränade mest. Vi skrev B-uppsats ihop, på gott och ont. Vi accepterade inte annat än VG i samtliga kurser. Sedan hände något och det blev för mycket. Vi gjorde slut. Vår kärlek omvandlades till hat.
Efter många,långa månader hittade vi långsamt och trevande tillbaka till varandra. Det blev dags för examensuppsats som vi gjorde tillsammans trots att det emellanåt blev för mycket igen. Sedan blev vi tillsammans i alla viktiga händelser som skulle förändra vårt liv. Jag fick äran att vara fadder till din fina Philip. Du var min tärna och stod vid min sida där i kyrkan. Vi skrattade tillsammans och vi grät tillsammans.
Du har alltid funnits där för mig. Du har lyssnat och tröstat. Du har alltid lyckats få mig att må bättre genom några enkla, magiska ord. När du fick höra min oro över att trollen riskerar att komma för tidigt tog du dig tid att komma till mig. Och lyssna. Om du bara visste hur varje sms, samtal och kram betyder!
Jag har nog aldrig sagt tack till dig. Tack för att du är min allra bästa vän!
onsdag, 1 maj, 2013,21:57 | Personligt | 0 kommentarer » |
Ända sedan i fredags har jag gått på nålar och varit smått psykotisk. Då konstaterades att min livmodertapp var nere på 26 mm, gränsen är 25. Idag var jag på återbesök för att kolla om den har blivit förkortad. I så fall hade det varit raka vägen till sjukhuset och jag hade fått läggas in. Eftersom jag nu har sammandragningar allt oftare skulle jag få bricanyl (för att motverka för tidiga förlossningsvärkar) och kortison så att trollens lungor utvecklas snabbare.
Tappen har dock snällt hållt sig intakt sedan sist och jag fick åka hem med stränga order om att ta det lungt och vila, vila, vila! Om en vecka ska livmoderhalsen kollas igen, men läkaren påpekade gång på gång att om sammandragningarna blir kraftgare och mer regelbudna måste jag åka in akut.
Det är väldigt sällan jag är så här fräsch och uppklädd, som jag fick lov att vara inför förra veckans dop. För det mesta har jag så ont att jag måste ta värktabletter för att ens kunna ta mig runt i huset. Samtidigt försöker jag att inte gnälla, hur rolig skulle bloggen bli då? Dessutom vill jag se tillbaka på min graviditet utan ångest, med så många positiva minnen som möjligt och glädjas åt de små trollen som snart blir en del av vår familj!
tisdag, 30 april, 2013,21:13 | På smällen gånger två | 5 Kommentarer » |
Ikväll struntade jag i allt vad sammandragningar och foglossning heter och gav mig ut på altanen för att njuta av solen. Magen och jag har ingått ett avtal vi två, inga troll ute ännu! För att muta magen bjöd jag på sol, kaffe och svärfars alldeles underbara, nyutgivna bok ”Runåbergs fröer”.
Nu tycker jag allt att magen ska se till att inte störa livmodertappen mer och låta trollen stanna där de är.
lördag, 27 april, 2013,20:55 | På smällen gånger två | 5 Kommentarer » |
Idag läser jag Lärarnas tidning med stor klump i halsen. I artikeln ”Fördomar förföljer männen i förskolan”, som tyvärr inte finns på tidningens hemsida, intervjuas tre manliga förskollärare. Deras yrkesstolthet och brinnande engagemang får ofta möta fördomar från arbetsgivare, föräldrar och samhället i stort. De vittnar om att de bedöms på helt andra meriter än sina kvinnliga kollegor. Samtidigt som deras drivenhet ses som en positiv egenskap och de får makt och utrymme, får de vara på vakt när de byter blöjor eller har ett barn i knät. Allt de gör kan tolkas som övergrep.
Det är alltså inte enbart den usla lönen, efter en nästan fyraårig högskoleutbildning som gör att endast 3 % av alla som jobbar i förskolan är män. Om jag tolkar killarna i artikeln rätt verkar det som att pedofilstämpeln samt den trånga mansrollen lätt kan ta över ens sätt att tänka och utvecklas som förskollärare och sin tur ens sätt att arbeta med barn. Kan vi verkligen klandra männen för att inte våga ge sig in i striden och vara en del av den generationen som är med och kämpar för fler manliga förskollärare?
Jag tänker att det här är ett otroligt svårt och viktigt ämne. Så länge vi har en snäv mansroll och ett kvinnodominerat yrke som uppfattas som inte ”så macho”, samt en mycket liten politisk vilja att förändra kommer våra fördomar tyvärr att bestå. Och som om jag inte fått nog av eländet tänker jag se ”Jakten” med Mads Mikkelsen och förfäras över hur långt kollektiv hysteri kan gå.
fredag, 26 april, 2013,17:47 | Genus, Läraryrket | 0 kommentarer » |
Nu har fått svar från Villervalla angående deras klädstorlekar. Mina tankar efter att ha läst mejlet är att jag definitivt kommer att fortsätta handla där och att företag som blir kontaktade på liknande vis har mycket att lära sig av dem. Bättre bemötande och ett mer proffessionellt förhållningssätt till kunderna är inte lätt att hitta!
Hej Bella!
Under en säsong har vi en bestämd måttlista på t.ex. alla bodies, alla t-shirts i långärmat, alla byxor i en viss modell etc.
Det gäller oavsett färg eller tryck på plagget. Måttlistorna korrigeras i viss mån mellan säsongerna för att komma tillrätta med för långa ben, önskemål om längre gren etc.
De bodies du skickat bilder på är dock från samma säsong men vi har en viss felmarginal vid produktion dvs. våra leverantörer kan diffa en viss procent från måttlistan och det är ändå en godkänd produkt.
Hade vi inte godtagit detta skulle vi få stora problem med leveranser då alla kläder inte sys på samma ställe, av samma person eller samtidigt. Det är också det som gör att det är en liten skillnad mellan de två bodies du skickat in. Vi har inte hört att multiranden från vår/sommar 2012 skulle vara mindre än frukttrycket generellt utan det verkar som att du tyvärr fått två plagg, som även om de var korrekt märkta skiljer något mot måttlistan.
Skillnaden mellan de båda plaggen som du har beror alltså inte på färg eller mönster utan helt enkelt på att det finns en viss felmarginal vid produktion av alla våra produkter och detta kan medföra att de ibland skiljer sig åt en aning. Vänligen hör av dig om du har ytterligare frågor!
Ha en trevlig dag,
Mvh Mathilda
onsdag, 24 april, 2013,19:35 | Genus | 2 Kommentarer » |
Efter att länge ha varit tveksam har jag äntligen bestämt mig för att försöka reda ut ett klädproblem. Problemet rör ett företag som jag har stor respekt för och inte vill hänga ut på något sätt, men jag bara måste ha svar. Så jag gjorde som alla duktiga pedagoger gör, jag dokumenterade, analyserade kring mitt problem och funderade kring ett eventuellt syfte. Sedan kontaktade jag samma företag och nu väntar jag ivrigt på deras svar. Företaget jag pratar om är Villervalla och min frågeställning till dem är som följande:
Hejsan!
Som blivande tvillingmamma har jag handlat från er hemsida (och butik) både en och två gånger. Min senaste beställning av bodysar i storlek 56 gjorde mig fundersam, och faktiskt lite besviken. Det är framförallt den rosarandiga bodyn som jag är fundersam över. När jag skulle vika och lägga den i byrån upptäckte jag att den är mycket mindre än de andra, som enligt etiketten hade samma storlek.
Först ville jag inte tro det, att en body som råkar ha rosa nyanser skillde sig från de andra, fast storlekarna skulle vara samma. För jag ville inte tro att ni, liksom de stora klädkedjorna, gör skillnad på barn och barn. Er policy om unisexkläder och alla färger på alla barn är just det som gör att jag handlar hos er.
Kan det här röra sig om ett missförstånd, fabrikatfel eller förändringar i er unisexpolicy?
Jag bifogar mina bilder på ovanstående bodyn.
Tack på förhand,
Bella
fredag, 19 april, 2013,17:46 | Genus | 6 Kommentarer » |
Idag hade jag finbesök och det om något är en anledning att baka. Jag svängde ihop världens enklaste muffins som jag kallar dem, fast på halv sats och med fryst mango i. Om ni inte gillar mango, går det att byta till vilka frysta bär som helst, choklad, rivet äpple, citronskal- och saft… Muffinsen tar inte mer än tio minuter att förberedda och verkar imponera på de flesta!
Till ca 12 stycken stora muffins behöver du:
200 g smör
2,5 dl socker (gärna farin)
3 ägg
1 dl vatten, eller citronsaft
4½ dl vetemjöl
1½ dl bakpulver
Sätt ugnen på 200°. Smörj och bröa en muffinsplåt eller lägg i muffinsformar. Rör smör (ej smält!) och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Smaksätt med vaniljsocker om du vill. Häll i vatten. Rör ner mjölet blandat med bakpulvret. Om du vill ha choklad, rivet äpple eller citronskal i är det dags att blanda ner det nu. Fördela smeten i formarna. Stick ner bär eller frukt i smeten.
Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter.
torsdag, 18 april, 2013,19:45 | Mat | 0 kommentarer » |
Igår hade jag en riktig deppmåndag. Dagen började runt halv åtta, då jag svettig och skräckslagen av jobbiga sammandragningar vände mig om i sängen och såg att Adam inte låg där. På jobbet, hann jag tänka och där och då började min deppmåndag. För jag kom på hur mycket jag saknar mitt jobb, ett gemenskap med barnen, föräldrarna och kollegorna, ett tryggt sammanhang där jag passar in och eftermiddagskaffet förstås.
Av naturliga skäl träffar jag människor mycket mer sällan nu och att vara hemma är om än ett nödvändigt måste även en riktig pina emellanåt. Att bli isolerad från omvärlden är hur lätt som helst, speciellt när man bor på landet. Samtidigt är det skönt att slippa möta folk, för då får jag stå ut med alla möjliga kommentarer om hur stor jag är, frågor om jag ska ha snart och påståenden om att det kommer att bli så jobbigt för oss. Visst kände jag till att ens kropp hade den otroliga förmågan att bli allmängods när man är gravid, men det finns inga sätt att förbereda sig på att både främligar som bekanta tar sig friheten och kan prata om och klappa på min mage som om den inte ens tillhör mig.
Idag var en betydligt piggare dag och det har jag min fantastiska barnmorska att tacka för. Hon kan få en sådan enkel sak som det faktum att mitt järnvärde har blivit bättre att låta som världens största bedrift och stöttar mig genom att lyssna på mina tankar och svara något oerhört klokt och lugnande. Efter MVC-besöket kände jag mig upplyft och stark. Kanske var det förbättrade järnvärden, kanske barnmorskepepp eller så var det så enkelt som att solen sken och våren var i luften. På vägen hem svängde jag förbi trädgårdsbutiken och handlade osunt mycket blommor. Det ska bli vår på vår altan, hade jag bestämt. Och belönad blev jag, av både citronfjäril och sädessärla.
Längtan efter våra troll är total. Och insikten om att det här är vår sista vår utan dem överväldigande.
tisdag, 16 april, 2013,20:13 | Personligt | 2 Kommentarer » |
I onsdags fick vi äntligen se våra små troll igen. Det var en fantastisk upplevelse att se hur de rör sig där inne, hur starkt deras hjärtan slår och hur de ligger tätt, tätt ihop med sina små huvuden. De vägrade vara barnmorskan till lags även den här gången och grejade som riktiga busungar. Till slut, efter många försök fick barnmorskan någorlunda bra mått på troll nummer två som höll på som värst. Deras vikt uppskattades till 1135 gram för troll nummer 1 och 1071 för troll nummer 2. De är lite mindre än vad de borde vara och ligger på -7,9 % respektive -13 %. Barnmorskan var inte alls orolig, dessutom var både Adam och jag var väldigt små när vi kom ut.
På sistone har den jobbiga tröttheten återvänt och jag går mest runt här hemma och ser ut som en zombie. För det är inte lätt att somna med världens halsbränna och foglossningar och jag vaknar genomsvettig av sammandragningar minst tre gånger per natt. Jag har inte kunnat göra annat än att vila en massa den senaste veckan och jag vet att trollen mår bra när jag gör det. Ett enkelt ärende som att gå ut med komposten, känns som ett överväldigande projekt nu för tiden. Längre promenader är ett minne blott, även det har jag förlikats med. Nu går hela min tillvaro ut på att trollen ska stanna inne åtminstone några veckor till och få tjocka till sig ordentligt.
Det är två livliga små troll vi har och ibland kan det göra riktigt ont när de gör små kullerbyttor eller sparkar och slår stup i kvarten. Inte sällan kan man se hur de rör sig inne i magen, men varje försök till videoinspelning ratas och de spelar blyga. De hjälps även åt att underhålla mig redan nu, när tvåan är färdig tar ettan så snällt över och bankar på. Det kallar jag för samarbete på fosternivå!
söndag, 14 april, 2013,17:33 | På smällen gånger två | 2 Kommentarer » |
Det är inte alltid lätt att veta vad flickor och pojkar tycker om. Vi vill ju inte riskera att göra dem alldeles förvirrade! Vilken tur att Lego är mer än villiga att visa vart skåpet ska stå. Det kan ju aldrig börjas för tidigt heller. Med deras nyaste ”For young builders” kan du inpränta stereotypa könsroller på din fyraåring!
Redan som små behöver vi lära oss att det är män som kör och har stora hundar. Som kvinna är det bäst att hålla sig till cyklar och små, söta katter.
tisdag, 9 april, 2013,20:58 | Genus | 2 Kommentarer » |
Idag tog jag tag i en sak som jag har velat göra alldeles för länge. I julas kände jag för en förändring och bestämde mig för att återigen bli brunett. Jag ångrade det nästan direkt och har sedan dess saknat de ljusa slingorna som har varit en del av mig i över två år. Det var nästan som att klippa luggen för att sedan förstå hur dumt det egentligen var. För då måste man klippa den stup i kvarten och det tar ett helt frikking år för den att växa ut.
Idag vågade jag mig som sagt äntligen till frisörsalongen och bävade inför resultatet. Att gå från mörk till ljus kan sluta ungefär hur som helst.
Det gick hur bra som helst!
måndag, 8 april, 2013,17:10 | Personligt | 4 Kommentarer » |
Nu är våren definitivt här! Visst är det kallt på natten, men i solen var det idag 17(!) grader och ingen vind. Det var alltså hög tid att ta fram vårskorna och jackan. Den enda som fortfarande passar trots den växande magen.
Nu matchar vädret trollens pigga humör så här i v. 27+0!
onsdag, 3 april, 2013,20:00 | På smällen gånger två | 1 Kommentar » |
Förra veckan målade vi om i trollens rum. Det var alldeles för vitt och opersonligt där och jag älskar att omges av färger. Glada färger ger glada barn och glada färger blev det! Vi diskuterade först om vi ville ha ett randigt mönster, men valet föll på ett mycket omständigare alternativ. Att få till ett snyggt harlekinmönster är ingen lek, men resultatet blev mycket tjusigt.
Och för att föregå eventuella könsfrågor väljer jag att citera härliga Katja ”och den som nu tyckte jag “avslöjade” könen så kan ju ta och tänka till eller gå och dra något gammalt över sig. Tillexempel ens värderingar. Oh SNAP!”
tisdag, 2 april, 2013,20:32 | På smällen gånger två | 4 Kommentarer » |
Någon gång vid lunchtid blev jag galet sugen på en riktig god, saftig bulle med massor av fyllning. Jag orkade inte åka och köpa en och att baka ett helt gäng när jag bara ville ha en enda kändes som slöseri. Fram tills klockan blev tre. Då kunde jag inte hålla mig längre, utan var tvungen att ha min bulle.
Det blev Christina Gynners lyxiga chokladbullar, fast med mycket mindre socker för det finns ju faktiskt en gräns för även en sådan som mig, ingen smultopping (but why?) och absolut ingen kanel för- hallå överkurs. Jag kan bland annat konstatera att det är superfiffigt att ha en KitchenAid när ens obefintliga magmuskler gör det omöjligt att knåda. Och att det är omöjligt att hålla sig till en bulle. Det blev två. Resten är säkert förvarade i frysen. För vem orkar tina upp dem?
Bullar och surdegsbröd under mindre än en veckas tid. Hur ska det här sluta?
onsdag, 27 mars, 2013,20:46 | Mat | 2 Kommentarer » |
Dagens MVC-besök var en riktig berg-och-dalbana. Vi började med vägningen, vilket var riktigt spännande. Inte! Jag slutade väga mig här hemma för flera veckor sedan eftersom jag kände hur alla de gamla ätstörningstankarna började komma tillbaka allt mer för varje kilo jag gick upp. Vilket är ju löjligt egentligen och som min fina barnmorska påpekade så är jag ju faktiskt tre personer nu.
Sedan togs diverse prover. Blodsockret såg finfint ut, likaså blodtrycket. Sedan kom vi till min eviga akilleshäl, järnvärdet. För något år sedan fick jag inte ens ge blod för att mina järndepåer var för låga. Idag låg mitt järnvärde på 103. ”Vanligtvis har man blodbrist om blodvärdet ligger under 120 gram per liter för kvinnor och under 130 gram per liter för män.” (http://1177.se). Illa, alltså. Inte konstigt att jag har känner mig yr, får hjärtklappning, blir andfådd för ingenting och har huvudvärk titt som tätt.
Sedan kollade vi SF-måttet, dvs. synfys-fundus-måttet, som mäts från blygdbenet till livmoderns topp. Jag låg på 28. Bra, tyckte barnmorskan och log stort.
Till sist lyssnade vi på trollens hjärtljud. De var inte lika busiga som sist, utan deras hjärtan gick att höra klart och tydligt. Troll nummer 1 hade 128 i hjärtfrekvens, och troll nummer 2 124. Finfint, det med.
Våra små troll är livliga små krabater som inte är synkade för fem öre. Troll nummer 2 börjar med sina gymnastikkonster vid sex-sju och håller på så hela kvällen. Troll nummer 1 är mer lurig och väntar helst tills jag har gått och lagt mig, men är som livligast mellan elva på kvällen ända in på småtimmarna. Det är alltså riktiga karateungar jag har i min mage och konstant festsugna är de med. Den enda stunden de låter mig vila är när deras pappa klappar på magen och sjunger/pratar med dem. Då är det koncentration på hög nivå som gäller.
tisdag, 26 mars, 2013,17:38 | På smällen gånger två | 0 kommentarer » |
Imorgon går jag in i v. 27 och är sedan i torsdags sjukskriven på heltid. Sammandragningar och foglossning from hell har talat sitt tydliga språk och jag har blivit illa tvungen att inse att nej, jag kan inte pressa min kropp mer. Nu ska jag bara vänja mig vid att jag inte är hemma för att jag har semester utan har blivit beordrat vila. Det kan jag tänka mig kommer att ta sin lilla tid.
Bara idag har jag hunnit med att välkomna våren med en ny dörrkrans, baka surdegsbröd, träffa fina Jenny och Elvind, hälsa på barnmorskan och köpa ursöta tofflor till våra små troll. Ja, det här med att sitta och spela Sims hela dagen lång är svårt att motivera när solen skiner och jag inte har någon vakt (läs Adam) hemma.
tisdag, 26 mars, 2013,17:08 | På smällen gånger två | 2 Kommentarer » |
Det är lite intressant det här med matvanor under graviditeten. Jag skriver intressant, men menar egentligen något helt annat. Det är jobbigt som tusan att inte kunna äta lax, som jag för övrigt älskade innan trollen fick bestämma. Nu kan jag känna laxlukten på kilometers avstånd och får kväljningar av att bara tänka på det. Detsamma gäller rött kött och egentligen allt som är stekt. Fet och stark mat går också bort.
Det jag dock kan äta är apelsiner. Kilovis med apelsiner. Och frysta bär, helt med kvarg. Knäckemackor med tomater och salt på är en annan favorit. En morgon var jag så sugen på citroner så jag åt upp en hel. Bara så där. Med fruktkött och allt. Men det räckte inte, så jag tog en till. Knäppt, jag vet. Nu för tiden vill jag mest få i mig yogurth och müsli. Jag kan äta det till frukost, lunch och middag. Och mellanmål. Hade det inte varit för Adam som lagar mat och ser till att jag får i mig näringsrik kost skulle jag ha levt på yogurth och müsli. Lätt.
Och när müslin imorse tog slut fick jag panik. Vad ska jag då äta, tänkte jag förbannat och kom på att jag för alldeles länge sedan gjorde egen müsli. Det måste jag göra igen! Sagt och gjort. Müslin som smakar bättre än godis, men är tusen gånger nyttigare kommer från min Saltå kvarnbok och kommer definitivt att ta slut om några dagar, max.
Du behöver:
1 dl sötmandel
2 dl solroskärnor
5 dl havregryn
5 dl rågflingor
1 dl linfrö
1 dl havrekli
1 dl honung
4 msk rapsolja
2 dl vatten
2 dl blandade russin, fikon och aprikoser
Sätt ugnen på 200 °. Hacka mandeln grovt. Blanda alla torra ingredienser utom frukten i en bunke. Koka upp olja, vatten och honung i en kastrull. Droppa det över grynblandningen och bland runt. Krama lite med händerna så att det klumpar sig lite. Häll allt i en långpanna och rosta i mitten av ugnen ca 25-30 minuter. Rör om då och då. Låt kallna och blanda i frukten. Spara på burk!
onsdag, 20 mars, 2013,18:46 | Mat, På smällen gånger två | 2 Kommentarer » |
