Arkivet för februari, 2010

Min syster Rambo

Min lilla syster blev 22 år igår. Kan ni tänka er det? Det kan inte jag. I mina ögon är hon fortfarande en liten skitunge som kaxade sig mot de stora killarna och på allvar trodde att hon kunde slå ner dem. Därav smeknamnet Rambo.
Hon följde aldrig någon norm, var aldrig så som tjejer skulle vara. Istället gick hon, och går, sin väg. Hon är tuff, orädd, fortfarande lika kaxig och samtidigt ett riktigt charmtroll.
Hon har fler tatueringar än de flesta, lyssnar på hårdrock och vill bli polis. Ivana är nog den enda jag känner som kan säga något i stil med ”Jävla blattar” och inte bara komma undan med det utan även låta charmig.
När vi mobbas så som syskon kan göra, låter hon mig ofta få höra att jag är så himla tjejig. Samtidigt behöver vi sällan säga så mycket till varandra. Vi vet att det alltid kommer att vara vi två. Jag antar att det är så med syskon, man har upplevt så mycket tillsammans att det inte finns någon annan i världen som förstår en bättre.
Grattis igen, syrran!

Museumbesök och After work

Skriver man museumbesök? Aja, enligt word har jag rätt.

Det blev alltså ett museumbesök på Röhsska med Malin och Linda igår. Efter en stressig tentavecka var vi rejält trötta på att vara på Pedagogen och bestämde oss för att byta miljö innan det var dags för ännu en after work-kväll.

Bilderna är tagna med min mobilkamera, som inte höll måttet senare på kvällen, därav inga bilder från after worken. Jag kan garantera att det dracks, skrattades och för vissa även dansades en hel del, som vanligt när vi är ute.
Nu iväg till gymmet för ett stenhårt styrketräningspass och sedan väntar två födelsedagskalas. Det kallar jag en busy lördag!

Våren, var är du?

Risk för takras

Ingen har väl missat nyheten om glastaket på Centralen i Göteborg som igår rasade då en person blev skadad. När Malin och jag satt på biblioteket tidigare idag upptäckte vi att en del av biblioteket var avspärrad. Vi tittade upp och där var fanns de, stora mängder av snö som täckte mer en hälften av det glastak som plötsligt kändes väldigt osäkert. Tack vare spinningen som stod på schemat stack jag iväg och missade underhållningsbiten då plogkillarna fick klättra upp på taket för att få bort snön.

Berättelse om vår säng

I torsdags hämtade vi hem vår fina, efterlängade sängram från Mio. Det enda som fattades för att vi ska kunna sova i vårt fina sovrum på övervåningen är en ordentlig dubbelsäng. Sagt och gjort. En trip till Ikea och vips så var vi på väg hem.
Sängen spände vi på bilens tak och vi försäkrade oss flera gånger om att den satt fast ordentligt. Sedan åkte vi. Körandes på motorvägen pratade vi om hur skönt det kommer att bli att få sova i den stora, sköna sängen. Vi skrattade och längtade. Mitt i allt hör vi ett hemskt brakande ljud och förstår direkt att sängen är borta. Vi tittar i backspeglarna samtidigt som Adam slänger sig på bromsen och sätter på varningsblinkersen. Paniken är total. Adam springer bort för att kolla vart sängen har tagit vägen och jag ringer 112.
Efter fem minuter kommer Fredrik och hans kollega från Polisen och sängen är spårlöst försvunnen. Vi åker för att leta efter den, polisen och vi. Efter fem minuter ringer Fredrik för att berätta att sängen har flugit över till mitträcket och att en kille med lastbil har nu hämtat den och är på väg till oss. Vi möter den urgulliga killen från Svevia på en mack i närheten och får vår säng ordentligt fastspänd på taket med riktiga spännband.
Fredrik och han kollega önskar oss lycka till, likaså killen från Svevia som var så snäll och hjälpte oss. Tack Polisen och tack Svevia!

P.S. Sängen är hel och fin. Det är ju ändå Ikea vi talar om.
Men köp för f*siken aldrig spännband på Bauhaus!