Arkivet för april, 2010

Skitgöra

Varje fredag brukar klassen där jag har min praktik och får undervisa dessa härliga fyror, avsluta dagen/veckan med något som de kallar klassens timma. Varje vecka är det en grupp i klassen som får bestämma vad klassen ska göra och även leda det hela helt utan inblandning av pedagogerna.

Dagens grupp var inte lite ambitiösa. Man ville ha tillgång till tre olika rum där eleverna skulle skiftas om att vara i och tävla på olika sätt. I det ena rummet ville man hålla i en musiktävling via Spotify, i det andra skulle man tävla om att få in bollen i så många hinkar som möjligt och i det tredje hade man klädstaffet.

När timman var slut var det dags för summering och ihopplockning av diverse rekvisita. En av de eleverna som fick hålla i kalaset beklagade sig högt och menade att det minsann är ett hårt jobb att få alla att lyssna och göra som man vill. Min handledare och jag kunde inte annat än att instämma.

— Tänk att detta gör vi varje dag!, sa min handledare.
— Och jag får inte ens betalt., beklagade jag mig.
— Va?! Får du inte betalt?!, ropade de tre eleverna i kör och tappade hakorna till golvet.
— Vilken skitgöra!, konstaterade en av dem.

Ja, så kan man ju också kalla det.

Många frågor men få svar

Mitt liv känns så meningsfullt just nu. Inte.

Ska jag ta ut purpurvindorna som nu har hunnit bli över en halvmeter långa eller ska jag vänta tills det blir lite varmare?

Jennies mamma ska klippa mig nästa helg och jag har ingen aning om hur jag vill att det ska se ut. Lugg eller inte? Kanske korta det rejält?

Vilka texter ska mina elever få läsa under kartläggningen imorgon? Ska jag ta med bilden eller låta dem koncentrera sig på texten?

Ska jag ta en väl behövlig träningspaus under helgen eller köra järnet som planerat?

Man kan sätta sig ner och fatta en massa beslut. Eller så lägger man locket på.

Bella i Twilight

Igår åt jag lunch med mina fyror och det är just under lunchrasten man får tillfälle att vara med de elever som man inte hunnit prata med under förmiddagen. Igår handlade det om en kille som har blommat ut under vårtermirminen och är något av klassens ståuppkomiker. Här har vi en kille som alltid är glad, han sjunger otroligt bra och har koll på alla aktuella skämt. Bjärn Gustavsson råkar av någon anledning vara hans favorit.

Eleven i fråga, låt oss kalla honom Martin, tittar på mig och säger:
M — Bella, du vet hon Bella i Twilight?
Jag — Eh, nej?
M — Jo, du är som hon Bella i Twilight.
Jag är minsann skeptisk — Säger du det? Men hon heter säkert Isabella.
M — Nej, hon heter bara Bella. Som du. Och så är ni lika med.
Slutligen konstaterar han att — DU är den riktiga Bella i Twilight!

Okej. Vem är Bella och vad fasiken är nu Twilight?

Jag känner mig så gammal.

Bellas fetaost- och grönsakspaj

Ingredienser:

50 g  kylskåpskallt smör
3 dl vetemjöl (ev. hälften grahammjöl)
3/4 dl lätt kesella

Fyllning:
1 squash eller aubergine, ca 300 g
1 gul lök
1 vitlök
smör
1 tsk örtkryddor, t ex rosmarin, timjan eller salvia
3 tomater
150 g fetaost
2 ägg
2 dl mjölk
1 tsk salt
20 kärnfria oliver

Gör så här:

Sätt ugnen på 225°
Hacka ihop smör och mjöl till en grynig massa. Tillsätt kesellan och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck/kavla ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Nagga pajdegen med en gaffel och låt vila i kylen ca 30 min.
Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen 10-15 min.
Strimla squashen. Skala och skiva löken. Skala och finhacka vitlöken. Fräs squash, lök och vitlök mjuka i smör i en stekpanna. Tillsätt örtkryddor.
Lägg grönsaksfräset i det förgräddade pajskalet. Skiva tomaterna. Skär osten i tärningar.
Lägg tomater och ost ovanpå grönsaksfräset Vispa ihop ägg, mjölk och salt och häll det över. Strö på oliverna. Grädda mitt i ugnen ca 25 min tills äggsmeten stelnat.

Nya språket lyfter

Efter mycket roligheter i helgen är det måndag igen och därmed dags för praktikvecka. Jag ser fram emot att få träffa ”mina” fyror igen och antagligen för sista gången. Snyft. Till hösten är de femmor och man märker hur de  har utvecklats mer för varje gång jag får träffa dem.
Jag kommer att bl.a. få testa ”Nya språket lyfter” ett alldeles nytt diagnosmaterial för lärare i svenska. Jag har lustläst den och är helt såld på idén. Mer om det vid ett annat tillfälle, nu måste jag springa till bussen!

Askungen

Idag råkade jag välta en tiokilospåse sockerärter på golvet. Mitt på kontoret.
Och nu kallas jag Askungen.

Tur att det inte var vallmöfrön jag välte.

Dessutom råkade jag ställa philadephiaosten i besticklådan istället för kylskåpet imorse. Döm av min förvåning när jag skulle göra en till macka och undrade varför den inte var i kylen.

Ja, jag är en klantarsel. Men en söt sådan.

Off to work

Äntligen är det fredag vilket betyder mer jobb. Orderplock, packning av påsar, invertering- I love it!

Källsortera

Igår tog Adam och jag med oss alla glas- och plastburkar, kartonger och flaskor och passade på att källsortera. Varför blir man så glad av att ge glasflaskorna en extra push så det riktigt smäller där inne i containern?

Hippiete

Ingen vanlig onsdag

Efter besök till Frölunda Kulturhus för en långtråkig föreläsning om skolbibliotek, litteraturseminarium och träning var det äntligen dags att träffa Adam och fira vår månadsdag. Vi brukar inte göra så stor grej av det, men det är alltid trevligt med små överraskningar som inte behöver kosta så mycket. Det viktigaste är att göra varandra glada.
Eftersom vi hade pengar över på matkontot passade vi på att gå ut och äta på Faro, en italiensk restaurang här på Eriksberg. Det blev oxfilé Gordon Bleu för bådas del och nu är jag så mätt att jag nästan spricker. Och smått lullig är jag också. En halv flaska vin är ingenting man klarar av lätt på en vardagskväll.

Jobbdag

Eftersom de många inläsningsdagarna i kursen blir alltmer ineffektiva och resulterar i att jag antingen tittar på gamla avsnitt av Sex and the city/Friends, surfar på internet i timmar och läser på om allt förutom om det som kursen kräver, kändes det bra att åka till Adams föräldrar och jobba. De äger en fröfirma som säljer ekologiska fröer där jag även jobbade förra sommaren. Att plocka in ordrar, fylla på fröpåsarna, invertera och undvika att svara i telefon visade sig vara mycket roligare än jag trodde. Tiden gick otroligt fort och vips var klockan fem och dags för mig att åka hem. På fredag ska jag dit igen och redan nu planerar jag hur jag ska göra slut på de intjänade pengarna.

Utekväll som blev en förfest

Utekväll med tjejerna blev till slut en lyckad förfest hemma hos fina Jennie, som hon lyckades fixa på nolltid, och då menar jag verkligen nolltid.
Tack, Jennie, för att vi fick krasha er fina lya och hoppas att det inte blev alldeles för mycket disk!

Och här kommer ett par bilder.


Min outfit minus håret


Jennie, Malin och Cecilia. Jag älskar Jennies strumpbyxor!


Här är vi fulla och glada för det.


Halvvägs in i dimman.


Hallå, kolla vad vit jag är! Vem är invandraren här egentligen?!

Har livet tagit en paus?

Det känns som jag inte har gjort något annat på sistone än att träna och plugga. Plugga och träna. Bläddra i kurslitteraturen, stryka under, djupläsa, anteckna. Springa inne och springa ute, lyfta, hoppa och spinna. Hey, det rimmar ju!

Jag hinner inte ens ringa upp vänner eller ens svara på era kommentarer. Och här sitter jag med ännu en bok och väntar på att klockan ska bli halv elva så att jag kan åka till gymmet för ett härligt spinning-plus-styrka-pass med Jennie. Det är inte lätt att vara student. Det rimmar igen!

Men ikväll ska jag träffa en av mina nära, jag ska gå på stan och fika med mamma. Resten av veckan bjuder på en hel övningskörning, däckbyte och häng vid vattnet. På lördag blir det utgång och jag vet precis vad jag ska ha på mig! Yey! 

Jag måste ju trycka på startknappen innan jag förvandlas till en grymt väldtränad smartskalle. För hur skulle det se ut?

Det här med barn…

Jag älskar barn. Jag menar, kom igen, jag ska ju bli lärare. Jag tycker att barn är bland det härligaste som finns. De är ärliga, tar ingen skit och är grymma människokännare. Tycker de inte om dig kommer du att få höra det. De har inte hunnit bli förstörda av alla de ideal vi vuxna lever efter.

Dock har jag funderat mycket kring det här med att själv skaffa barn. Under hela högstadiet och även gymnasiet var jag strikt mot det. Jag skulle minsann göra så mycket viktigare saker än att bli en patetisk hemmafru som enbart kan prata om amningsproblem och bajskonsistens.

Idag är jag inte lika säker längre. Dock kan jag undra varför man väljer att skaffa barn. För att man verkligen, verkligen vill? Varför vill man det i så fall? Är det för att det förväntas av oss? Eller är det för att man inte har något bättre att göra med sitt liv? FKanske vill man rädda ett uselt förhållande?

Min tveksamma inställning handlar om att jag anser att det finns nog med barn därute, speciellt de som borde ha det mycket bättre än vad de faktiskt har. Dessutom kan vem som helst skaffa barn. Att ploppa ut en unge kräver ju ingen masterexamen direkt. Att sedan få tips från s.k. experter om att man ska amma i minst ett år och att barnen absolut inte får placeras i förskolan innan de är tre år, är jag så otroligt trött på.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag inte vet huruvida jag kommer att bli mamma eller inte. Men en sak är säker- om jag förvandlas till en sorglig typ utan några som helst ambitioner förutom blöjbyten och bebisprat, skjut mig!

*Bildkälla

Årets första

Jag blev nyss klar med dagens övningskörning som innebar väldigt många olika moment, bl.a. stadskörning och landsväg. Jag känner mig mer säker för varje gång jag är ute och om tre veckor är det dags att bärja på trafikskolan. Nervöst!

Snart väntar löprundan ute, inte årets första, men andra. Det ska bli skönt att slippa löpbandet och få njuta av den fina utsikten över vattnet här i fina Eriksberg. Kan det bli årets första mil, tro?

Årets första glass på pinne blev det i fredags. Fyra fina damer står utanför Pedagogen och gör reklam för Magnum.

   

 

Årets första blommor på vår balkong

Och idag är det även dags för årets första fotbollsmatsch för min och Adams del. Vi ska nämligen till Ullevi för att se Blåvitt mot Brommapojkarna. Blåvitthalsduken ska fram och det kommer att sjungas och hejas vilt! Heja, heja!

Picknick med två fina tjejer

I onsdags passade Jennie, Malin och jag på att uttnyttja det fina vädret och picknicka. Rosévin, frukt och mörkchoklad blev det och smålullig gick jag på Step som lyckligtvis slutade utan några skador. 
 

Idag ser det ut att bli en sådan dag igen, men istället för picknick nere vid vattnet kommer jag att sitta på vår nya bänk på balkongen som min händiga Adam har byggt.

 

Visst är han duktig?

Dagens i-landsproblem

Rubriken ”Musikanterna på vagnen stör” i dagens GP har fått mig att må illa, och klockan är inte ens nio! Har inte GP ingenting vettigare att skriva om? 

I artikeln skriver man att flera gatumusikanter hoppat på en spårvagn, tagit fram sina instrument och spelat för resenärerna, sedan en tid tillbaka. ”Därefter har någon gått runt med en burk eller liknande för att få in pengar för underhållningen.” (GP, Musikanterna på vagnen stör, 10-03-07).
Jag läser kommentarerna som tar död på aptiten och jag är chockad över jargongen.

Det kan låta så här: ”Stävja detta ofog omedelbart! Det borde vara straffbart att terrorisera medpassagerarna med detta oväsen!!!” (Skrivet 7 apr 2010 07:35 Punk).

Eller så här: ”Åkte med 9:ans spårvagn häromdagen. En person med dragspel och en med marackas eller liknande klev ombord. De förde ett himla oljud i två hållplatser och det gick inte att prata med personen som satt bredvid. Skall det bli mer sånt här på spårvagnarna så köper jag en bil.” (Skrivet 7 apr 2010 07:53 patrik)

Här en riktigt tung en: ”Ta instrumenten ifrån dom istället så kan dom inte spela. Dom för ju ett jävla oväsen där dom håller till och de flesta kan inte en melodi utan sitter bara och tutar en och samma ton hela tiden! Ska det vara så jävla svårt att ta ifrån dom instrumentet? Förbannat daltande med dom är det. Väck med skiten från stan, dom kan sitta ute på vinga och tuta o slamra tills turistsäsongen börjar. Då kan dom vara inne i stadshuset och väcka dom sovande där!” (Skrivet 7 apr 2010 08:04 Nisse tvärflöjt)

Varför är det så himla irriterande med gatumusikanter eller tiggare? Kan detta bero på att vi inte vill se människor som har det så dåligt att de måste tigga? Har vi blivit så avtrubbade? Och vad hände med enkel medmänsklighet och ”peace, love and understanding”? ¨

Jag må vara naiv, men jag föredrar att se det goda i människor. För ett tag sedan hade jag en diskussion om just detta med en bekant som inte var rädd för att uttrycka sin åsikt i frågan och menade att hon är så himla trött på alla dessa människor som skräpar ner och egentligen tillhör sk. ligor. Det är människor med sådana åsikter som jag blir rädd för, inte sk. ligorna. Istället för att bli tacksam över att man har mat för dagen och tak över huvudet, går man runt och stör sig på de som inte har någonting alls. För hade de haft det, då hade de inte tillhört någon liga. Tro mig.

Bilkörande snigel

Man vet aldrig vad man kan hitta med hjälp av en fantasifull femåring en vacker eftermiddag ute på förskolans lekplats.

Påsk hos mamma

Igår var vi hos mamma och åt påskmiddag, dvs. grillad kyckling, prinskorvar, potatissallad, champinjoner mm. Det blev inget med den planerade utegrillningen, men som tur är så har mamma en elektisk grill. Adam skötte grillningen, jag målade äggen, mamma gjorde munkar och Ivana, ja hon lekte mest med Max.

Emmas kalas

Igår firade vi fina Emma som fyllde år. Det blev en lyckad fest med  bål, mat och tårta som Emma har gjort själv och som var riktigt mumsiga. Vi lekte och tävlingsmänniskan i mig kom fram. Men det var inte många som kunde slå Robin när det gällde musik från 80- och 90-talet. Två sekunder av låten var allt han behövde, sedan kunde han både låtens titel och namn på den som har gjort den. Imponerande! Vi träffade även Emmas klasskamrater, Anna och Nathalie, som var riktigt roliga att prata med. Här kommer lite bilder:

Jag är redo för kalas

Emmas present var en yogamatta

Så här glad är Emma för alla presenter

Ludde är mindre glad för att han får slänga allt papper

Emmas vänner Nathalie, Anna och eh, Sandra?

Adam och jag ler fint

Söta ni är!

Negerboll och vitlök

Adams kusin och min vän Anna som jag har kommit att tycka väldigt mycket om, inte minst då vi båda läser på Pedagogen, har skrivit ett fantasktiskt inlägg om hur korkat det här med negerbollar är. Läs och njut, mina vänner, för här har vi en som har slått huvudet på spiken!

Education today and tomorrow

På introduktionen till delkurs två i min svenskaspecialisering visades följande klipp om dagens skola som väckte en hel del frågor. För det första måste vi omdefiniera begrepp som ”flumskola”. Vi måste titta närmare på det här med ITpedagogik och klargöra vad vi egentligen menar med den. Dessutom måste vi inse att världen ständigt förändras och vi med den. Utbildning måste också förändras och vi kan inte jobba utan att göra det utifrån barns perspektiv och se till deras intressen.

Hemma igen

Efter en snabb visit till Skånelandet och min fina vän Janna är jag nu hemma i Götet och hos min älskling igen. Vi pratade gamla minnen, t.ex. om hur vi rejält dragna gick över en kyrkogård mitt i natten, sjungandes Kiss’s låtar och dansade som galningar. Ah, det var tider det.
Denna gången fikade vi en massa, råkade träffa Tiina Rosenberg på en sunkig pub i Lund, såg ”I love you, Philip Morris”, åkte in till Malmö och lagade mat i det inte så jätterena köket i studentkorridoren Janna bor i. Inte nödvändigtsvis i den ordningen. Gör er redo för bildexplosionen!

Janna pch Jag på väg till Malmö

Så här glad är jag över mina stora cappuccino

Tjejerna på Wayne’s är inte bara trevliga, de ritar väldigt fint med

Vi hittade ett stort påskägg mitt i Malmö!

Och så ett till!

Titta, jag kan laga mat!

Söta Eli och Janna