Arkivet för maj, 2010

Imorgon ligger jag på stranden

Opponeringen gick mycket bättre än väntat. Läraren tyckte om min debattartikel, jag har fått en del bra råd och den muntliga presentationen gick smidigt utan någon manus och med minimal förberedning. Jag kände mig så j*kla bra. Strunt i jantelagen, jag är helt enkelt bäst!

Dessutom grät ingen, bra va?

Idag är en stressig dag. Jag har hjälpt fina Malin med hennes redovisning, träffat mamma för lunch och shopping och nu ska jag fixa mina ben och naglar innan det är dags att åka. Om någon timme ska vi till Ystad för övernattning innan det är dags att åka vidare till Köpenhamn och ta flyget till Portugal. En hel vecka på stranden med massor av god mat och drinkar. Åh, som jag förtjänar det!

Och har ni tur så kommer jag med en eller två uppdateringar från härliga Portugal.

Hur ska det gå?

Jag är väldigt, väldigt arg idag.

Jag vaknade inatt innan klockan ens har hunnit bli tre. Nej, rättare sagt blev jag väckt av en ylande hund. Har vår granne lämnat sina hundar ute, undrade jag och försökte somna om. Oh no, det kunde jag ju glömma. För snart skulle hunden börja skälla och med tanke på hur högt en skällde började jag ifrågasätta om dett verkligen var en hund. Det kunde ju lika gärna ha varit en björn. Och stor var den. En fullvuxen golden retriever.

Efter tio minuter av ihärdigt skällande, från hundens sida och inte min, gick Adam ner för att kolla varför hunder står fastspänd på vår grannens altan. Så vitt vi vet har inte just den grannen några djur. Hunden slutar inte skälla och Adam kommer efter ett tag upp och berättar att hunden inte är grannens. Grannen var lika frågade som vi var. Och de andra tjugo husen i närheten, för hunden gav inte upp med att skälla. Polisen blev kontaktad och snart skulle ägaren komma för att hämta sin hund. Tydligen har ägaren på något konstigt sätt lyckats tappa bort hunden. Hur, hur i hela världen lyckas man tappa bort en stor golden retriever?

Efter ännu en timme utan sömn kommer ägaren. Tror ni att hon var dygnrak? Japp, för det var precis det hon var. Trodde f*n det. Det hela slutar med att Adam skäller ut denna så oerhört smarta människa. Smidigt gjort där. Eller nåt.

Nu sitter jag här och är arg. Jag är arg för att jag har fått sova sisådär fyra timmar inatt. Jag är arg för att jag ska hålla i muntlig redovisning av min debattartkel som så klart är examinerande samt opponera på andras artiklar. Jippie!

Jag tänker då inte ta ansvar för mina handligar idag. Om jag skulle få någon att gråta så får det vara så.

Dags att göra något effektivt

Så här såg min lunch ut igår. God var den med. Massor med vitlök i köttfärsbiffarna, massor med sallad, precis så att man känner sig lagom nyttig.
Gårdagens tuffa lyfttag på gymmet resulterade i träningsvärk som jag får leva med idag. Nu är frågan om jag ska ta tag i årets första mil. Det är ju soligt ute. Dessutom blåser det inte alldeles för mycket. Och jag borde ju passa på nu när jag är halvledig. Nej, man ska inte fundera för mycket. Just do it. Och det ska jag.

Så fort min hippielunch har lagt sig. Och med hippielunch menar jag linssoppa med en hemlagad grahamsbulle.

Bra eller dålig tisdag?

Jag vaknade för någon timme sedan, pigg och glad och redo att ta tag i min lediga dag. Jag är äntligen ledig efter alla måsten, bl. a. skrivandet av debattarikeln som äntligen var klar igår. Jag måste säga att jag är rätt så nöjd, trots att orken tog slut igår kämpade jag mig genom svackan och lyckades leverera. Den handar om Nya Språket lyfter, ett nytt diagnosmaterial i svenska och svenska som andra språk för grundskolans årskurs 1-5. Vill ni läsa mer om det?

Istället för att fortsätta vara glad blev jag istället allt mer irriterad och till slut var jag rent ut sagt förbannad. Jag vill inte gå in på anledningar till det här på bloggen, men låt oss säga att det värsta jag vet är ineffektiva myndigheter.

Med hårda vindar, mörka moln och duggregn är det svårt att tänka sig att Adam och jag picknickade på en klippa vid havet så sent som i söndags. Som tur är väntar Portugal på lördag! Åh, som jag längtar!

Lite solbränna vore inte helt fel.

Här var det lagom blåsigt och det doftade härligt från havet.

Årets grillfest

Igår hade vi årets grillfest på vår soliga grillplats med fina vänner och mycket god mat, som vanligt. Varför salladen inte gick åt förstår jag bara inte, folk kanske inte gillar rivna morötter? Hur som helst var vädret med oss vilket gjorde att vi kunde sitta ute fram till halv tio. Sedan visade sig några elaka myggor och vi flydde fältet snabbt som attan. Nog snackat, här kommer några få bilder. Emma och Ivana, kan ni vara snälla och mejla resten, tack? (!)

Adam lyckades fånga spektaklet från vårt köksfönster.

Hur kommer det sig att det alltid är killar som står vid grillen? Snacka om genusperspektiv…

Marcus och Jennie, ni är så söta!

Delar av vårt glada gäng.

”Så här går det när killar hanterar korv”- klockren kommentar av Emma!

Varför man inte ska rösta på Fp

Som blivande lärare är den skolpolitik Folkpartiet nu bedriver något som kommer att påverka mig i allra största grad. Att det är just Folkpartiet som har fått makten över skolfrågorna är, enligt mig, en mardrömsscenario. Med Jan Björklund i spetsen, före detta major, har Folkpartiet gjort ett antal ändringar för att få bukt med den sk. ”flumskolan”, sparka på de elever som redan har det svårt och rent ut sagt bajsa på dagens utformning av lågstadiet.

Björklund tror att betyg i de tidigaste skolåren kommer att peppa eleverna att plugga mer och ge föräldrarna möjlighet att se var deras barn befinner sig i sin utveckling.

Av egen erfarenhet vet jag att betyg från dag ett inte löser några som helst problem. Istället leder de till att eleverna drillas till att reproducera ”rätt” kunskap, delas in i olika fack beroende på hur duktiga de är, samt lär sig saker för lärarens skull.

Samtidigt som man drar in på resurser till skolan, vilket leder till att lärare förlorar sina jobb, elevergrupperna blir allt större och att man som lärare inte ens hinner se alla sina elever för att inte prata om att en kvalitativ undervinsing, förväntas man leda en skola som mer liknar den skolan Sverige har haft på femtiotalet än en skola som borde se framåt.

En föreläsare sade en gång att om Björklund blev skolminister skulle hon hoppa av som professor. Det var precis vad han blev och nu ser många av oss den skola som vi så starkt brinner för rasa ihop. Jag har valt att bli lärare i tron om att jag får handleda alla de små individer som kan förbättra framtiden, inte reporducera de misstag som våra förfäder har gjort.

Så vad än ni gör, rösta inte på Folkpartiet!

Skakig i benen

Nu sitter jag här och är lagom skakig i benen efter en löpningsrunda som slutade på 7,8 km.

Nu i efterhand känner jag att det nog inte var så smart att springa i den här värmen och dessutom mitt på lunchen då Eriksberg är fullproppat med hungriga människor som vägrar flytta på sig. Och vart tog vinden vägen den här gången?
 
Nej, skönt var det absolut inte. Men jag klarade det på 44 minuter och det är jag stolt över. Dock undrar jag varför man alltid får uppmuntrande blickar från killar och mördarblickar från tjejer? Det hade varit mycket roligare om det för en gång skull hade varit tvärtom. Vad har hänt med kvinnosolidariteten egentligen? Vi som skulle stötta och peppa varandra?

Jag är i stort behov av nya löparskor.

Valtider

Valet närmar sig med stormsteg och jag känner mig för första gången inte tillräckligt påläst. Jag vet att jag med stor sannolikhet kommer att rösta på någon av de partierna i det rödgröna blocket, dock har jag alltmer funderat på F!. Är man feminist och tycker att kvinnor borde få det bättre ställt är faktiskt Feministisk initiativ det självklara valet. Nog med tjafset och dubbelmoralen- F! är ju det enda partiet som aktivt jobbar för att förbättra kvinnornas situation. Sorgligt nog behövs det i Sverige 2010.

Om du, liksom jag, fortfarande tvekar så tycker jag att du ska gå in på den här sidan. Gör testet och tänk på att du bör kunna argumentera för dina val. 

96% av mina åsikter överensstämmer med de frågor miljöpartiet brinner för. Vad fick du för resultat?  

Cancer

Tidigare idag följde jag med min fina mamma till Sahgrenska för en, vad vi trodde, lättare operation. Det visade sig istället att mamma har cancer. Visserligen är det ”den snällaste” sorten, om man ska tro läkaren.

Jag försökte verkligen koncentrera mig på att höra det läkaren sa efter att han har uttalat ordet ”cancer”, men istället ekade det hemska ordet i mitt huvud. Om och om igen. Cancer. CANCER!

Det är sådant man läser om i tidningar. Det är något som alltid drabbar andra, aldrig en själv. Cancer. Min mamma har cancer. Jag gjorde verkligen allt för att försöka verka oberörd, allt för att inte göra min fina mamma ännu mer ledsen. ”Det kommer att gå så fint, så.” Hur fjantigt låter inte det?!

Inga cellbehandligar kommer att behövas efter operationen, läkarna räknar med att cancern kommer att vara borta efter operationen. Varför är jag då ledsen och vad kommer alla dessa tårar från?

Min fina, snälla mamma. Hon som har offrat så mycket för min och min systers skull.

I’m a horrible father

En perfekt lördagskväll

Precis. Lördagskvällen kunde inte blivit bättre- fina tjejer, grym musik, goda alkodrickor och utgång på Gretas.

Jag och Jennie som nu är hela 25 år!

Rock ‘n’ roll!

Visst tog det mindre än 5 sekunder för Lina att vinna över mig, men herrejävlar, titta på min arm!

Allting var finfint. Fram tills jag kom hem och la mig i sängen. Hela rummet snurrade, allting i magen vred sig och hamnade sedan i hinken. Det var i alla fall inte rosévinets fel denna gången.

Oh long day

Batteriet på mp3spelaren bestämde sig för att ta slut hela tjugo minuter innan jag hann komma hem efter en jobbig övningskörning. Sittandes på en buss fullproppad med fjortonåriga grabbar på väg till innebandymatch började jag att få panik. Jag kunde riktigt känna hur hjärncellerna försvann, en efter en. För att rädda de som räddades kunde hoppade jag vackert av tre hållplatser för tidigt. Så där kul.  

Jag hann knappt sätta mig innan det var dags att bege sig till stan igen för att inhandla en födelsedagspresent, samt fylla på kulturnivån för veckan genom att titta på Göteborgs Indiekör. Under en hel timma satt jag där som fastklistrad på den hårda bänken och hade rysningar genom hela föreställningen. Så ta och googla på detta underbara gäng, de är helt underbara!

Nu sitter jag här mätt och belåten efter en enorm kanelbulle, god middag på Tre indier och Adams mammas underbara rabarberpaj.
Imorgon väntar två stenhårda träningspass och födelsedagsfest följt med utgång. Precis som en lördag ska vara.

Adam och jag fick dela skapelsen.

Halvvägs in började jag undra om jag var en gottegris på riktigt då jag var på vippen att ge upp. Riktigt illa är det.

Springa

Jag hatar att springa i motvind. Det är allt jag har att säga just nu.

Att ta emot komplimanger

Jag har nyligen upptäckt en sida av mig själv som jag absolut inte gillar, nämligen att jag är värdelös på att ta komplimanger. Antingen säger jag något i stil med ”Nä, den här gamla trasan?” eller ”Tycker du verkligen det? Jag som inte har tränat på evigheter!” eller så skrattar jag helt enkelt bort det utan att ens säga tack.

Varför kan jag inte bara säga det, tack alltså, eventuellt säga något snällt tillbaka och låta min självkänsla växa för en gång skull? Varför måste jag så fort jag har hört något bra kontra med att underminera mig själv? Varför kan jag faktiskt inte tro på alla de positiva saker folk säger om och till mig?

Efter ett tags funderande och samtal med några vänner som känner likadant, har jag nu kommit fram till att detta verkar vara något typiskt för tjejer. Om man nu ska generalisera. De killar jag känner, och det är många, inte bara tar åt sig komplimanger som om det vore det självklaraste i världen att de är det värda, utan kräver dem. När de sedan väl får det är det ingen big deal, eftersom de oftast vet hur duktiga/snygga/smarta osv. de är.

Nej, nu kära vänner! Till alla er där ute som känner i igen er i min situation, nu tar vi oss i kragen och tar åt oss alla de fina komplimanger vi får. Och delar med oss komplimanger högt och brett. Mer komplimanger åt folk, helt enkelt!

Jag måste

Jag måste be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat här under helgen.

Jag tänker skylla på att jag har gått och blivit full på rosévin, jag som inte ens gillar rosé.

Detta har resulterat i att jag spydde i en buske, vaknade dagen efter med världens huvudvärk och träningsvärk i magmusklerna och tricepsen och att jag kände mig som en mongo resten av lördagen.

När det sedan skulle drickas vin till maten senare på kvällen ville jag bara dö.

Och en sak till, jag har gått och klippt mig. Eller rättare sagt, Jennies mamma har klippt mig. Jag är supernöjd!

Drama

Efter ännu en lyckad körlektion kom jag till skolan pigg och glad och var redo för en skön eftermiddag. En skön eftermiddag fick jag aldrig. Istället blev jag påhoppad och väldigt orättvist behandlad. Först blev jag fundersam, sedan lite ledsen men till slut var jag bara förbannad. Att bli indragen i något jag inte känner till eller ens har bidragit till är det värsta jag vet. Att dessutom bli kallad tyken och hård är bara dålig stil. Ja, jag säger vad jag tycker och låter ingen trampa på mig. Ja, jag är jävligt kaxig och framför mina åsikter högt och brett. Men kalla mig inte otrevlig och tyken utan att kunna styrka det med konkreta exempel, för det är jag absolut inte. Jag kan förstå att jag har ett visst sätt som kan göra folk upprörda, men jag trodde att det bara var att välja att inte umgås med mig. Eller helt enkelt ta det jag säger med en stor nypa salt och nte bryta ihop och sedan få mig att tro att jag är ett monster utan några känslor. Nu kokar jag och skulle verkligen behöva ett kickboxningspass med Jennie. Istället får jag njuta av solen på balkongen sittandes på vår fina bänk och låta dessa underbara blommor rädda min dag.

Äppelknyckarjazz

Jag upptäckte nyss dessa killar tack vare P3. Lyssna, skratta, njut.

Ingen föds med körkort

Idag var jag på min allra första körlektion på trafikskolan. Jag har sedan tidigare fått veta att min trafiklärare kommer att vara Bengt, fram till och under intensivkursen. Fem över halv tolv skakade jag nervöst hand med denna Bengt som snart visade sig vara en oerhört pedagogisk mysgubbe runt sextio med ett och annat skämt i göteborgsstil. Och dessutom en grym människokännare. Du hade rätt, Essa, trafiklärare är bra på sådant! Jag klarade mig hyfsat bra, ”endast” två kärringstopp som jag egentligen hade sluppit om jag inte hade haft så bråttom. Parkera skötte jag, även att backa, krypköra, köra i tätort och på landsväg utan några större problem. Jag fick några råd från mys-Bengt, att jag måste sluta hålla in min goda vän kopplingen och att ingen föds med körkort förutom han, givetvis.

Bildkälla

Bananbröd

Ingredienser

75 gram  smör, rumsvarmt

2,5 dl  strösocker

4 dl  vetemjöl

1 msk  bakpulver
0,5 tsk salt
5 dl banan(er), mosade (ca 4 st mogna)
2 st ägg
2,5 dl  Makadamianötter (kan ersättas med valnötter)

Tillagning

1. Värm ugnen till 175°. Smöra och bröa en avlång 1,5 litersform. Jag brukar använda kokos istället för ströbröd.

2. Blanda socker och smör i en skål. Strösockret byter jag ut mot farin- eller råsocker. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en annan skål och rör ner det i smörblandningen. Tillsätt mosad banan, ägg och nötter

3. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 timme. Täck över formen med aluminiumfolie om den får för mycket färg. Ta ut formen och lossa brödet från kanterna med en kniv medan det fortfarande är varmt. Låt svalna i formen med en handduk över.

Anslagstavla

Nu är vår anslagstavla äntligen uppe! Eftersom både Adam och jag hatar allt vad kylskåpsmagneter heter, men fortfarande behöver ett ställe där vi kan sätta upp små lappar, inköpslistor och några kort, bestämde vi oss att skaffa en anslagstavla till vår ganska tomma och tråkiga köksvägg. En 60×80 cm stor bit av korkträ och lite tyg kan göra underverk. Titta bara!