Arkivet för juni, 2010

Inte mitt vanliga jag

Jag vet att jag har varit en dålig bloggerska på sistone.
Men så har jag även varit en dålig flickvän, en energikrävande vän och en ytterst tråkig person.
Jag vet det.
Jag hoppas bara att ni står ut med mig ett tag till, tills allt det här jobbiga är över, så när jag har gnällt klart så lovar jag att vara tillbaka som den glada och hurtiga Bella jag egentligen är. Då ska vi sitta på någon uteservering med ett glas vin i handen och skratta åt dumma mig som stressade upp sig för ingenting.
Och framförallt, håll tummarna för mig! Ert stöd betyder så himla mycket.

Jag ska klara det. Jag måste klara det. Men först ska jag kämpa lite till.

P.S. Tack Adam för att du är den bästa pojkvännen man kan ha! Som tröstar mig när jag bryter ihop, lagar mat när jag är hungrig och bara är där för mig. Det är sådant som gör att jag inte går och skjuter någon. Jag älskar dig, snyggingen min!

När tar det slut?

Förtvivlan, utbrändhet och maktlöshet. Dessa tre ord beskriver det jag har levt med de senaste veckorna.
Idag var ingen skillnad.
Förutom att min visdomstand håller på att växa ut och gör ont som satan.
Varje gång jag försöker öppna munnen för att äta börjar jag gråta av smärtan som gör att hela munnen stelnar till.

Det är inte kul att vara Bella just nu.

Tropical fruits

Idag körde jag iväg till min fina mamma och spenderade några timmar på hennes balkong. Vi fixade ihop några tropiska frukter, som är alldeles för dyra för att ätas dagligen, och kom överens om att mangon och papayan är favoriterna. Dock gick carambole bort, vi blev rätt besvikna på frukten som är så vacker men inte smakar något.

Tackkort

Idag hann jag med ett tackkort till Adams moster och hennes man. Vi borde tacka varandra mycket oftare, tycker jag. Så varför inte göra det med ett handgjort kort?

Midsommarhelgen i bilder

Nu är jag åter hemma i Göteborg efter en underbar midsommarhelg på landet.
Vi hade otur med vädret på midsommarafton, i år igen, men det hindrade oss inte från att sjunga oss hesa och skratta oss till ett längre liv.
Det blev en kanonkväll som följdes av en kanondag som spenderades solandes på Tjörns klippor och grillandes senare på kvällen. Jag ville inte alls sätta mig i bilen och köra till stan, jag ville vara kvar.
Det känns så fel att vara i stan när det är sommar på riktigt. Dock blev jag lite gladare när jag fick se alla mina fina blommor på balkongen. Man får vara tacksam för det lilla.
Bilder var det, ja. Varsågoda!

I år firades midsommar hos Adams moster Inger. Deras uteplats var inte lite imponerande!

Det bjöds på kakbuffé. Innan maten. Konstigt. Tror ni att jag klagade? Nej, jag mest tog för mig.

Åh, du allsmäktige midsommarstång!

Olivia var ensambarn på kalaset, men hon verkade inte det minsta ledsen över det.

Inger, Adam, Anna och Julia ser glada ut.

Kärlek! Notera att min fina klänning försvann under Ingers mysiga tröja. Svensk sommar var det, ja.

Stressad, jag?

De senaste dagarna har jag inte haft något liv. Eller jo, det har jag visst, dock har det enbart handat och handlar om körkortets vara eller icke vara.
Körningar tre eller fyra gånger om dagen, läsning genom den fantastiskt fantasilösa körkortsboken och att lyckas svara rätt på kuggfrågor, allt det inlåst på trafikskolan, har mitt liv kretsat runt.
Jag kan inte sova och när jag väl somnar så drömmer jag om att titta i döda vinkeln, tänka på alla de ställen där högerregeln kan tänkas gälla och min körlärare som i mina drömmar förvandlas till en sadist.
Jag lever på sockerdiet så att jag kan klara av att koncentrera mig på allt som skall hinnas med innan trafikskolan stänger.
Jag har börjat att till och med tappa stora tussar med hår varje gång jag drar med hårborsten.
Sönderstressad är ett ytterst milt uttryck för vad jag är just nu.

Imorgon väntar halkan, enligt rykterna det absolut roligaste med hela den här ta-körkort-upplevelsen. Yey?

The brand new start

Jag tror att mina nya löparskor och jag kommer att trivas väldigt bra ihop!
Nästan 9 km blev det igår, rättare sagt 8,7 enligt Iform. Jag sprang min vanliga runda, ner till Eriksbergskranen och vattnet, bort till Lindholmen, hela vägen till SVT-huset och sedan hela vägen tillbaka. När jag skulle svänga hemmåt kände jag att jag ville fortsätta, se hur långt jag kom. Det blev alltså nästan två kilometer längre än vad jag brukar springa. Och bra kändes det! Lagom svalt, lagom med vindar, ovanligt lite folk och grymt bra känsla i fötterna!

Ikväll blir det boxpass med Jennie, det ser jag verkligen fram emot! Men innan dess ska jag låsa in mig på trafikskolan och förtränga det faktum att solen för ovanlighetens skull skiner här i Göteborg.

My new shoes

En snabb runda till Stadium i Sisjön resulterade i nya löparskor och inte vilka löparskor som helst. Asics Kayano är precis vad jag behöver för att börja om på ny kula med löpningen. Dessa grymt tuffa skor kommer att hjälpa mig att klara av Tjejmilen på exakt den tid jag är ute efter, nämligen 50 minuter blankt. Redan ikväll tänker jag testspringa dem, så håll tummarna nu!

Bildkälla

Fredagsmys på Saltholmen

Adam och jag tillbringade fredagskvällen på Saltholmens underbara klippor med fantastisk utsikt över havet. De envisa vindarna hindrade oss inte från att efter många försök få igång grillen och fixa middag, kycklingsspett marinerad med chili och lime.

Adam fixar mackor

Vi paxade de bästa sittplatserna

Kyckling, paprika, champinjoner och zucchini

Zzzz…

Idag har jag inte gjort mycket annat än sovit. Vilket är otroligt ovanligt då mina lördagar brukar vara effektiva, fullspackade med massor med aktiviteter, träningspass, dejter och andra nödvändiga ärenden. 
Dagen började med att jag vaknade först vid tio. Jag somnade snabbt om för att bli väckt en halvtimme senare av min underbara Adam som har gjort pannkakor.
Pannkakor har blivit vår helgtradition, eftersom det är enda tillfället vi kan äta frukost tillsammans. Pannkakor till frukost var det och sen gick jag tillbaka till sängen var att gå upp vid halv två igen. Sjukt, jag vet.

En löprunda som till slut blev powerwalking fick mig att bli på dåligt humör. Jag befinner mig inte ens i närheten av den nivån jag trodde jag jag skulle befinna mig på vid det här laget. Tjejmilen ska klaras av den 5:e september och min tid är i dagsläget urusel. Inte bra, inte alls bra.

Efter middagen somnade jag igen. Denna gången i soffan.
Jag skyller på intensivkursen och att jag är i stort behov av sommarlov.

Nu sitter jag här och är inte det minsta trött. Suprise, suprise.

Bildkälla

Äntligen helg

Efter en otroligt jobbig vecka på intensivkursen, där jag har pluggat tills det inte rymdes nåt mer i mitt lilla huvud och kört minst två timmar om dagen, är det nu äntligen fredag och en vacker sådan.

Jag mötte upp Erika vid Centralstationen för en snabb dejt på Le croissant innan hon skulle ta tåget hem till Umeå. Fast jag tycker nog att Göteborg är hennes hem nu. Hon pratar ju trots allt en härlig göteborgska när hon blir full!

Nu bär det av till stranden, ännu inte klart vilken men jag röstar på Saltholmen. Där skall det grillas och slappas.

Ha en underbar fredag, allihopa!

Ny kamera

I måndags fick jag en Nikonkamera Coolpix i födelsedagspresent. Den är liten, rosa, har 12 megapixel samt en hel del avancerade funktioner som jag håller på att lära mig. Tack, älskling!
Här kommer några bilder från Lillebybadet där Adam och Tony skulle premiärbada.

Debatt

Som ni säkert har noterat så har jag inte skrivit någonting om integrationspolitik på väldigt länge. Varje försök till ett vettigt inlägg känns rostigt och otillräckligt, därför bjuder jag på min förebild, som vet vad hon pratar om och har helt underbara argument. Personen i fråga heter Alexandra Pascalidou och har nyligen kommenterat kravallerna i Rinkeby. Igen. Det jag fastnar för är dock två kommentarer till inlägget:

Och som vanligt Alexandra inte ett ord om det egna ansvaret.Det är alltid alla andras fel.
Det kan ju ochså vara så att intresset att intigrera sig i ett land vars människor och värdeingar man föraktar är lika med noll.Bättre då att skylla sin kriminalitet på alla andra.
Kanske dessa människor som vantrivs så förbannat kan söka sig till andra länder vars värderingar man delar.I stället för att söndra och bränna ner vårt välfungerande samhälle och utsätta oss för mord,missshandel och rån.Varför stanna kvar här när det är så hemskt? För det kan väl inte vara så att det är den livstids försörjning ni får av oss skattebetalare som håller er kvar?!
Skrivet av Ulrika 2010-06-12 kl 13:06

Ulrika det luktar rasism på långa vägar från din insändare. Är du bitter ? Kanske för att du inte kom längre i samhället som du önskade initialt. Vem har sagt att det bara är du som betalar skatt ?
Min man är invandrare och han driver eget. Han betalar mer skatt än både dig och hela din familj.Sedan undrar jag vad det är för ansvar Alexandra bär. Betalar inte hon skatt ? Lägg av med dina påhopp och skaffa en psykolog.
Jag tror inte ett dugg på att kravallerna har med integration att göra.
Tyvärr är även många av oss svenskar brottslingar. Det är dock inte lika intressant om skriva om färglösa människor.
Det blir inga STORA rubriker.
Snälla gulliga Ulrika. Skaffa dig en utbildning och vidga dina vyer. Sedan kan du säkert skriva en bok också.
Trevlig sommar !
Skrivet av Camilla 2010-06-12 kl 17:00

Bakissöndag

Igår hade jag förfest hemma för att fira min födelsedag, som egentligen är först imorgon. Varken de hemska vindarna, det ihållande regnet eller kylan kunde hindra mig och mina fina gäster från att bege oss till Göteborgs vilda gator. Vi hamnade på som vanligt överfulla Excet, där vi dansade så länge att vi vackert missade sista bussen hem. Men kul var det! ”En av de bästa festerna jag har varit på länge” är nog den finaste komplimangen man kan få som värdinna. Det blev tyvärr inga bilder. Jag vet, jag är en dålig bloggare. Dock kan jag visa:

… tårtan som Erika hade med sig till mig. Kan ni fatta att hon har gjort denna underbara skapelse själv?

och kortet som Emma har gjort till mig och som nu hänger på vår anslagstavla.

Portugal del 3

Åh, vad jag saknar stränderna, solen och framförallt värmen just nu!

Sangria!

Capoeiradansare

Johnnys födelsedagsfest

Adam posar

Matdags!

Funderingar kring allting och ingenting

För drygt två veckor sedan lämnade jag in den sista inlämningsuppgiften för terminen och då började mitt sommarlov. Mitt sista sommarlov. I höst, på andra sidan av sol, bad och fest, väntar slutpraktik och examensarbete.

Mitt sista sommarlov kommer att bli det för mig mest utvecklande lovet någonsin. Förutom att, som vanligt, sommarjobba för att få ekonomin att gå runt, kommer jag förhoppningsvis att ta körkort. Körkort för mig innebör frihet och det innebär självständighet. Behöver jag säga att jag längtar något otroligt efter intensivkursen som startar på måndag?

Ganska nyligen har jag fattat ett beslut som kommer att förändra mitt liv. Det är något jag har längtat efter så länge jag kan minnas och nu kommer det äntligen att bli verklighet. Det är nästa steg i rätt riktning.
Anledningen till att jag inte berättar vad det handlar om är att jag inte riktigt är redo för att berätta det än. Det är något så pass stort, något som jag inte ens har smält själv. Dessutom tycker jag att det är läskigt eftersom jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg. De närmaste har redan fått reda på det, de som behöver reda på det. Jag föredrar att hålla det hemligt åtminstone ett tag till. Åtminstone tills jag har förstått det själv.

Stund av kreativitet

Imorgon ska vi träffa Adams kusin och hennes nyfödda Kevin. Dagen till ära passade jag på att göra ett kort till dem. Dessutom har det nu varit alldeles för länge sedan jag scrappade sist.
Är man konstig om man saknar doften av lim och papper?

It’s time for purple

Bra start

En utmattande lång löprunda i lätt duggregn kan vara det bästa sättet att börja dagen, och veckan, på. Efter en hektisk dag, först övningskörning och sedan jobb, är jag helt slut. Somnade på bussen hem och det har nog aldrig hänt mig tidigare.

Jag skulle lätt behöva en till semester. Ta semester från semestern kanske?

För övrigt känner jag mig lycklig, tillfreds och ser fram emot varje dag som kommer. Trots regnet och trots månadens alltför tajta budget. Tajt till och med för en fattig student.

Lycklig och tillfreds.

Japp, det är jag.

Portugal del 2

Cabo de Sao Vicente

Så här glad är Adam när han får surfa

Jag passar på att tillbringa morgonen under skuggan med en bra bok

På väg till stranden i min nya sjal

Bruna och festfina är vi

Halvvägs ner. Puh

Hemma igen

Nu är man hemma igen.

Väskan är tömd.

Kläderna är tvättade.

Blommorna är vattnade.

Diverse ärenden är (nästan) fixade.

Träffen med mamma är avklarad.

Älsklingens middag är uppäten, likaså min allra första rabarberpaj.

Det återstår några timmars slappande innan lägglags och återgång till vardagsrutinerna.

Nu är man hemma igen.

Hälsningar från soliga Algarve

Istället för en massa ord tänker jag låta bilderna tala för sig själva. Orden kan vi ta när jag är tillbaka i Sverige där ett par minuter online inte kostar skjortan.

Vårt fina rum

Och ännu finare badrum

Första dan på stranden

Jag vid Världens ände. Det var iaf vad man trodde long time ago. Portugals sydligaste spets är vi vid.