Arkivet för juli, 2010

Säg ja till språket som lyfter

På Skolverkets begäran gjorde ett nytt kartläggningsverktyg på hösten 2008 entré i skolvärlden. Kartläggningsverktyget heter Nya Språket lyfter och är tänkt att fungera som stöd för bedömning av elevers måluppfyllelse i grundskolans tidigare år.

Enligt egna erfarenheter vet jag att det idag fortfarande finns lärare som inte använder sig av något kartläggningsverktyg när det gäller svenskämnet i grundskolan. Detta trots att kartläggningsverktyg är ett utmärkt stöd för lärare och elever som synliggör elevernas språkutveckling och därmed bidrar till elevers utveckling mot målen i de båda svenskämnena.

Svenska skolan har äntligen fått ett kartläggningsverktyg som är så pass brett att det täcker åldrarna 1-6 och utgår från de gällande kursmålen samt nationella mål som prövas i skolår tre och fem. Nya Språket lyfter är tryggt nog att användas av nyutbildade lärare, involverar eleven och är välskrivet och väl genomarbetat av en välkänd skara pedagoger. Jag skulle vilja påstå att det är det enda kartläggningsverktyget en lärare behöver.

Nya Språket lyfter är ett diagnosmaterial, som det även kallas, som bygger på kursplanerna i svenska och svenska som andra språk. Materialet utgår från följande hörnstenar i språkutvecklingen, alltså tala- samtala- lyssna, samt läsa och skriva. Majken Sköld, en av utvecklarna av materialet, betonar att läsaspekten har varit ett centralt uppdrag från Skolverkets sida. Detta kan tänkas bero på att det har skett en utmärkande tillbakagång i läsprovsresultat. Enligt PIRLS (Progress in International reading Literacy), en internationell studie av läsförmågan hos elever i årskurs fyra, har andelen starka och mycket starka läsare i årskurs 4 minskat, vilket är en neråtgående utveckling som startade redan 1991. Därav har det nu tillkommit ett nytt diagnosmaterial som är tänkt att följa upp elevernas utveckling i tidigt skede, för att bland annat se vilka utvecklingspotentialer som ryms eller inte ryms i de läs- och skrivsammanhang de ingår i.

Nya Språket lyfter innehåller en tydlig röd tråd, alltså de olika texttyperna, så kallade genrer. Berättande, beskrivande, förklarande, instruerande samt argumenterande texter är exempel på de genrer eleverna bör kunna röra sig enkelt och smidigt i, samt anpassa sin läsning efter. Materialets syfte är att diagnostisera elevers starka och svaga sidor samt visa hur långt eleven har nått i sin kunskapsutveckling mot kursplanens uppnåendemål och strävansmål. Nya Språket lyfter inte bara ger läraren analysverktyg för att kartlägga elevens förkunskaper och eventuella brister, den beskriver på ett tydligt sätt även hur man kan åtgärda bristerna. Detta är något nyutbildade lärare har särskild nytta av. Då erfarenheten är en brist kan man enkelt vända sig till de råd och tips som finns i varje avstämning och få exempel på hur undervisningen kan stödja elevens utveckling.

Utifrån många långa diskussioner med både lärare och lärarstudenter har jag märkt att tidsaspekten verkar vara något som vid första anblick inte talar för Nya Språket lyfter. Många har menat att materialets breda omfång kräver tid från pedagogernas sida, tid som pedagogerna oftast har väldigt ont om. Att sätta sig in i ett nytt verktyg och bli trygg med det är alltid tidskrävande, oavsett val av tillvägagångssätt och metod. Däremot har Nya Språket lyfter fördelar som andra kartläggningsverktyg saknar- den bygger på kursplanen och de uppnående- och strävansmål som gäller i grundskolans tidigare år för tillfället. Dessutom är till exempel Avstämning C direkt kopplad till målen att uppnå i årskurs 3, som bland annat undersöks i det nationella provet. Detta gör att pedagogen slipper att lägga tid på att gå in i kursplanen för att se om undervisningen överensstämmer med de mål som finns där, utan kan med trygghet följa de steg som finns angivna i Nya Språket lyfter och därmed spara tid.

Nya Språket lyfter är indelat i tre delar- lärarhandledning med observationspunkter och avstämningar, lärarmatriser samt elevens observationsschema. Förutom de välformulerade och omfattande observationspunkterna är varje del i läs- och skrivutveckling avrundad med en avstämning som sammanfattar hur elevens utveckling i ett visst område ser ut. Dessutom innehåller materialet två lärarmatriser, en där läraren kan notera varje enskild elevs utveckling och en som fungerar som överblick över hela gruppens utveckling. Med så pass stora elevgrupper som lärare får jobba med idag är det ibland oerhört svårt att se varje elev och ännu svårare att se hela gruppen som en helhet. Tack vare Nya Språket lyfter har lärare nu en möjlighet att se om det är något område i läs- och skrivutveckling som många i klassen behöver träna mer på och anpassa sin undervisning efter det. Nya Språket lyfter innehåller som sagt även elevens observationsschema där eleven görs delaktig i samtalen kring den egna språkutvecklingen.

Individuella utvecklingsplaner (IUP) gäller alla elever i skolan idag och eftersom Nya Språket lyfter är så pass detaljerat och konsekvent tar sin utgångspunkt i elevens kunskaper och förmågor är det ytterst lämpligt att användas som redskap även där.

En annan aspekt som de som ställer sig frågade mot Nya Språket lyfter tar upp är att den lägger alldeles för mycket fokus på läsförståelsen vilket leder till att den fonologiska medvetenheten lätt glöms bort. Istället för att inrikta sig på rent mekaniska moment och isolerad färdighetsträning strävar Nya Språket lyfter efter att de läsförståelseaspekterna som, enligt ovan, svenska elever halkar efter allt mer bör stå i centrum. Eleverna skall inte bara kunna ljuda och avkoda, utan även förstå det lästa. Att som professor Lundberg med andra koncentrera sig på den fonologiska medvetenheten, alltså ljudningen, kan leda till att eleverna får svårt att läsa oregelbundna ord och måste stava sig genom texten. Detta i sin tur leder till att läsningen blir långsammare och eleven efter ett tag tappar lust att läsa, för att inte tala om den bristfälliga läsförståelsen. Lundbergs ”God läsutveckling” kan vid första anblick verka vara ett material som är tryggt och konkret. Vad detta material saknar är dock den breda åldersspann som Nya Språket lyfter faktiskt har. Lundbergs material vänder sig till elever som är i början av sin läsutveckling. Dessutom är läsförståelseaspekten ytterst bristfällig, en aspekt som är en stor del av kursplanen i grundskolan idag och även den kommande kursplanen. Det syntetiska arbetssättet Lundberg förespråkar ”hindrar den naturliga utvecklingen av språket genom att bryta ned det naturliga språkets helhet i ord, stavelser och bokstävernas enskilda ord”. Språkets naturliga ändamål, alltså kommunikation, läggs åt sidan och istället plockas språket isär i abstrakta delar utan relevans för eleven. Nya Språket lyfter framhåller vikten av fonologisk medvetenhet och betydelsen av att eleverna bör knäcka den alfabetiska koden under grundskolans allra första år, dock är dessa aspekter inte centrala och man är tydlig med att påpeka att man bör tänka på läsförståelsen ända från början, redan innan eleverna kan läsa på egen hand. På så sätt blir texterna meningsfulla och får relevans. Nya Språket lyfter bygger istället på läsning och skrivning för upplevelsens skull. Intresse och engagemang som drivkraft är viktiga hörnstenar som gör att barn tidigt blir deltagare i de läskunnigas värld.

Dock kan vi hålla med Lundberg om en sak- ”forskare har visat att lärare som noga följer sina elevers läsutveckling med formella och informella metoder är mer framgångsrika än lärare som inte ägnar tid, engagemang och kraft åt detta”.

Inte meningen…

Det var inte meningen att det skulle bli så här.
Den här bloggen skulle bli ett ställe där jag kunde ifrågasätta, diskutera, debattera och vara arg. Arg och allmänt upprörd över alla orättvisor. Jag skulle skriva alla de tankar jag går och lever med varje dag. Jag skulle skriva om integrationsfrågor och jag skulle ta upp olika företeelser i skolvärlden.
Men alltmer har den här blogggen blivit som en dagbok. En tråkig sådan, om ni frågar mig.
För det är inte jag. Jag är kaxig, framåt och orädd för att ge mig in i duskussioner med alla som inte tycker likadant som jag. Det är mitt riktiga jag. Jag är en bitterfitta, and I love it.
För jag vågar ifrågasätta, jag vägrar tycka som alla andra bara för att och jag vill vara den som hörs mest.

Det är dags att återuppta bloggens ursprungliga syfte.
Vilket inte betyder att jag inte kommer att fortsätta med min dagboksblogg, just to be clear.

Hur ska vi ha det?

Jag förstår att det råder brist i Göteborg och att vi msåte bygga mer. Dock sker detta ofta på bekostad på vår underbara natur. Hur ska vi ha det?
Grönt och skönt eller lyxiga lägenheter nära vattnet?

Kampen mot klockan

Imorse sprang jag mina 10,5 km.
Jag bestämde mig för att kolla tiden, första gången för den här sträckan.
Inte blev jag nöjd. En timme och fem minuter går att skylla på värmen, det går att skylla på så mycket. Men inte mår jag bättre för det.
Det som stör mig mest är att jag inte tyckte det var kul, det var bara jobbigt. Nästan sju av de 10,5 kilometrarna var ett rent helvete och jag ville bara ge upp. Men det gjorde jag inte, jag tvingade mina fötter att kämpa.
Det borde man ju vara stolt över.

Det är fem veckor kvar till Tjejmilen.
Från och med nu kör vi så det ryker!

Impulsiv shopping

Idag hände det något med mig.
Jag vaknade med en otrolig lust för shopping.
Vilket är really, really bad och inte minst opraktiskt då min ekonomi under den ”obetalda semester”, även kallad sommarlov, är rent av usel.
Men jag ville verkligen unna mig något fint, något som jag egentligen inte behöver. Utan bara vill ha.
Vad tror ni jag går och köper? Nej, det är inte kläder, trots att jag dreglade en bra stund utanför Gina Tricot. 

Det blev två trädgårdsböcker. Ja, jag är galen i blommor. Det har vi ju redan konstaterat.
Det blev även ett album med vita blad som kommer att bli vårt Portugalalbum.
Ni förstår att man som scrapbooksmänniska har ett sjukligt behov av att dokumentera lite allt möjligt. För mig började det förra sommaren, efter vår Kroatienresa. Nu är det alltså Portugals tur.

Så här är två fina inköp på en ytterst begränsad budget:

Ångaren Bohuslän

Under en regnig dag som denna vill man gärna titta tillbaka på de soliga dagar, fulla med roliga aktiviteter. En sådan dag är förra onsdan då Adam och jag åkte runt Göteborgs skärgård med den gamla ångaren Bohuslän. Denna ångare drivs av eldsjälar som kämpar för att den ska kunna fortsätta vara i drift. Här kommer några bilder:

Lovely ladies

Idag har jag umgåts med mina fina damer.
Först ut på schemat var några glas vin med Essa som jag träffar alldeles för sällan. Detta på tom mage. Inte bra.
Mat fick jag dock hemma hos Erika. Det är lönt med spontanbesök!
Mat ledde till fruktsallad som ledde till en massa politiksnack, vilket ledde till youtube, vilket slutade med skratt för hela slanten.

Nu sitter jag här och är hungrig igen. Nästa gång får du allt bjuda på en härlig stek, Erika!
Nu sitter jag här och är så himla lycklig. Så löjligt lycklig.
Nu sitter jag här och blir lite rädd. Så här lycklig kan man väl inte vara?

Små glädjeämnen

Idag är jag glad för:

  • 10, 5 km som jag orkade springa imorse. Eftersom det var nästan en vecka sedan sist var benen inte riktigt med i början. Men det släppte och nu kan jag inte vara mer glad för min kropp, som fungerar som den skall och gör som jag vill.
  • Volbeats konsert på Scandinavium! Som Adam och jag har längtat och bett om att de skulle komma till Sverige. Och i oktober är de äntligen här i Göteborg! Biljetterna är bokade och nu kan man bara längta.
  • Grillfesten ikväll. Förvisso är det jag som kör, dvs. ingen alkohol, men det gör ingenting. Jag behöver inte sprit för att ha kul, jag är knasig nog som jag är!
  • Solen! De mökra molnen som skymde en vacker blå himmel imorse är nu borta och solen är återigen här. Yey!
  • Jag får glass snart! Det absolut bästa med sommaren är att man får äta hur mycket glass som helst utan att behöva hitta på en anledning.

Sverige för alla?

Idag läser jag två debattartiklar och vill bara spy.

Den ena är skriven av fantastiske Linus Fremin och handlar om mysgubben Bert Karlsson, som egentligen inte är något annat än en rasistisk man med avskyvärda åsikter. Men det har vi alla glömt, verkar det som.

Den andra artikeln är skriven av Expressens Johannes Forssberg och tar upp några av Jimmie Åkessons många försök att bli rumsren, bl. a. genom att vilja tillåta viss invandring av kristna irakier. Kommentarerna till denna artikel gör att jag undrar vad jag fortfarande gör i Sverige, när det finns så många där ute som vill att jag ska ut.

Efter upprepade hot, uttryckta i kommentarer till mina kritiska inlägg om SD, har gjort att jag inte har vågat skriva något om detta rasistiska parti på länge.
Men jag tänker inte vara tyst något mer.
Jag vägrar bo i ett Sverige byggt efter SD:s sjuka ideal.

Bokmärke till mig själv

Igår var det återigen dags för scrapbooking här hemma. Jag bestämde mig för att göra ett bokmärke till mig själv. Konstigt nog äger jag inget bokmärke trots att jag slukar alla sorts böcker en efter en. Dessutom är det ett utmärkt sätt att bli av med alla de spillbitarna som samlas till en allt större hög.

Jag är så himla nöjd med slutresultatet, det är så mycket Bella över det som det bara kan bli.
Nu funderar jag på att göra bokmärken även till andra. Vad tror ni om det, skulle ni vilja ha ett personligt bokmärke för en liten peng?

Dagens tema- Blommor

Det är nog ingen som läser den här bloggen som har lyckats missa att en av mina stora passioner, bredvid dans, drama, scrapbooking och träning, är just blommor. Jag kan helt enkelt inte få nog av dem! 
Det är omöjligt för mig att gå förbi en blommande rabatt eller en välpranerad trädgård utan att stanna till och förundras, titta länge och memoera.
Det är nämligen en av mina drömmar, en alldeles egen trädgård. Idag passa jag på att testa min nya kamera och passar på att bjuda på några underbara blommor. Några är från vår balkong och andra från rabatterna utanför. Titta och njut!

Gårdagen

Igår fick jag vackert göra mig i ordning för kalas trots att jag var bakis och hade förkylning på gång. Den här solälskande flickan tyckte för ovanlighetens skull inte alls om att sitta i den stekande solen. Helst av allt ville jag ligga i min svala säng och dricka en massa vatten. Med tanke på allt det tyckte jag att jag var ganska fin ändå.

Eller vad tycker ni?

Och så fick jag ju tårta med, det tackar man inte nej till hur bakis man än är.

Dessutom fick jag träffa fina Anna som lånade lille Kevin. Se bara hur lugn han är! 

Nyscrappat

Det var ett bra tag sedan jag fick tillfälle att göra ett födelsedagskort. Idag firar vi Adams kusin som blir asgammal och dagen till ära ville jag passa på att sätta några nya idéer till verklighet. Resultatet blev så här:

Hoppas att han gillar brunt…

En perfekt lördag

En perfekt lördag innehåller:

- lång sovmorgon (till typ 12)
- löprunda på 10,5 km (Yes, I did it!)
- egengjord smoothie som smakade lite som glass
- inbjudan till kalas = Tårta!
- utgång med världens bästa flickor

Supersöta Jennie och jag ler fint

Likaså Erika och syrran

Cilla och ehm, Johanna (?) mest kör sitt eget

Jennie, eller ska jag säga Jerry?

Alla säger hur lika vi är hela tiden. Really?

Sommar

Jag älskar sommar! Är man född på en sommarmånad, älskar man värme och sol och växter i alla dess former så behöver man inte någon annan årstid. Sommaren räcker gott och väl. Hade det varit för klimatet så skulle jag lätt kunnat bo vid Medelhavet året om och jag hade inte saknat kylan och snön för fem öre.

Men det bästa men sommaren är att man hinner med sina nära och kära. Och det finns ingenting i hela världen som knäcker det.

Sommar är att hänga med den bästa lillsyrran i hela världen. Ja, Ivana, jag vet att du inte ville att jag skulle visa bilden. Men jag tycker att du ser riktigt söt ut och så är jag fortfarande din stora syster så jag bestämmer. Haha!

Sommar är att hänga vid stranden och låta vinden göra så att mitt hår outborstligt. Yey, nytt ord där!
Observera måsen som fick vara med på bilden, snacka om att sno uppmärksamhet från moi!

Sommar är att njuta av varma dagar med kärleken.

Hett

Det har nu ett bra tag varit hett att förbjuda burka.

Frankrike har gjort det, Belgien är på väg, även Spanien och Norge diskuterar ett eventuellt förbud.

Som feminist har jag varje gång blivit lika upprörd när män ska bestämma över vad en kvinna ska ha på sig. Oavsett om det handlar om lättklädda modeller i Playboy eller nu burkan. För det är ju i slutändan det allt det hela handlar om- kontroll. Makteliten, läs de beslutsfattande männen, tycker sig ha rätt att bestämma vad muslimska kvinnor ska få ha på sig. Och framför allt vad de inte ska få ha.

Idag läste jag en debattartikel skriven av Salka Hallström Bornold och den sätter ord på allt jag tänker i den här frågan. Dessutom lyfter hon ett perspektiv som inte tidigare har föregått när det gäller ovanstående fenomen, alltså modet. Läs den!

Jag vill berätta

Det känns som jag har hur mycket som helst att berätta, men när jag väl sätter mig vid datorn tar orden slut och jag känner mig helt tom. Tom på tankar, känslor och tom på historier. Vilket är inte alls likt mig.
Jag har länge velat berätta, länge velat påbörja min bok. Samla ihop alla de historier jag bär på och sätta ihop dem i ett sammanhang. Nu när jag vet att jag kan och när det behövs.
En bok som innehåller mina minnen, de fina men mest de hemska. Tunga, mörka händelser som har gjort mig till den jag är idag.
Jag vill skriva den här boken för min skull, för att jag behöver det. Jag behöver se allt det hemska svart på vitt för att för en gångs skull kunna begrava det och lägga det bakom mig. Men just nu finns inga ord. De vill liksom inte fastna.

Just nu finns lyckan. En lycka som jag har letat efter och väntat på så länge, så länge. Just nu finns kärleken.

Pciknickar vid vattnet är så underskattade.

Måndagsdejt

Jag förstår inte varför folk alltid ska klaga på måndagar.
Man får ju låtsas att det är torsdag istället, ta på sig sin nya klänning och åka in till stan för att möta upp en kär vän för några glas vin. Vips så förvandlas en tråkig, jobbig måndag till en grym start på veckan. För är man smått lullig och i otroligt bra sällskap så känns världen allt lite bättre.
Min måndagsdejt var vackra Malin och som vanligt tog hon med sig sitt underbara skratt och det goda humöret. Och om en måndag kan bli så här bra, hur bra kan inte en bläig tisdag bli?

Bildbevis

Jag hämtade mitt körkort tidigare idag! Ett enkelt ärende blev istället en lång promenad på två timmar eftersom jag inte fick med avin med mig första gången, vilket jag kom på ungefär 50 meter från Posten. Är inte det typiskt mig, så säg? Men här är det, mitt kära körkort som jag kämpat för så hårt:

Och ja, jag har valt att skydda mina uppgifter, såsom mellan- och efternamn samt personnummer. Man är ju inte dum heller.

Max första utflykt till sjön

Igår fick Max, syrrans hund, bada för första gången. Ute, alltså. Hundar brukar ju tycka om vatten, men inte vår Max. Han var mest sur på oss för att vi tvingade honom ner i vattnet.

Se hur han tar sina allra första simtag!

Han var så där nöjd över det.

Det blev alltså mycket surande.

Men eftersom Max är en riktig kelgris så kunde han inte motstå att vila med Adam.

Och leka med mig.

Goodbye, Shrek

Igår var det dags för den nya och även sista Shrekfilmen. Älskar man Shrek, åsnan och mästerkatten kommer man att tycka om filmen. Så enkelt är det.
Men varför har ingen sagt att man får dessa häftiga brillor inför en 3Dfilm?! De är så snygga att jag vill ha på mig dem all the time!

Eller kanske inte…

Äntligen pyssel

Idag är det pysseldag. Äntligen har jag tid att ägna mig åt saker som jag har längtat efter att få göra.
Jag och Adam har redan fixat i vårt lilla trägårdsland, rensat ogräs och sått sockerärter. Egentligen är det ju inte vårt utan föreningens, men eftersom ingen ändå inte använder det så har vi tagit beslag på det. Så enkelt var det.
Min scrapbookväska bara längtar att få öppnas och det kommer den att få senare idag. Jag ska äntligen göra klart de sista sidorna i Kroatienalbumet.
Nu doftar mina händer härligt av all lavendel jag har plockat. Jag har länge tänkt göra lavendelpåsar och har man en enorm lavendelbuske i rabatten varför inte passa på?

Dessa påsar har vi fått av Adams föräldrar. Då innehöll de te från Indien och jag sparade dem bara ifall att. Nu kommer de att fyllas med väldoftande lavendel och ligga bland kläderna. Kanske blir de även en uppskattad present?

Och orkar man inte hålla på och torka så kan man även sätta några i ett glas med vatten.

De magiska orden

Det gick så fel, så fel.

Jag skulle köra upp idag, förstår ni. Jag och min lärare skulle tillsammans köra till Vägverket där provet skulle börja.
Så jag satt vackert i väntsalen på trafikskolan och klockan tickar. Ingen lärare.
När tiden för uppkörningen är framme går jag till recepteionen och förklarar. ”Jag ska köra upp nu men det är ingen som har kommit för att hämta mig ochdetbörjarblibråttomnuoch VAD F*N SKA JAG GÖRA NU?!”, säger jag till tjejen bakom disken som hinner säga ”Oj,oj” och ”Du skojar” innan hon springer ut till parkeringen.
Där står tre oförstående trafiklärare och hon skriker på dem att ”Bella ska köra upp NU och ni får köra henne dit, FORT!”.
En äldre dam och jag sätter oss i en av bilarna och vid det här laget gråter jag krokodiltårar och hon tröstar och säger ”Du får inte titta på hur fort jag kör nu, för det får man inte egentligen”.
Väl framme går allting så fort.
Jag hinner uppfatta att kvinnan som ska bedöma min körning heter Kristina och verkar vara den snällaste människan på hela jorden.
Jag kör i väg helt skakig som jag är, dock har tårarna försvunnit, och tänker att hon definitivt kommer att kugga mig. För jag får i fel växel, jag glömmer att blinka när jag ska in i rondellen och jag accelerar alldeles för långsamt.
Under tiden pratar Kristina med en skön stämma som får mig att slappna av och frågar om hur jag trivs på lärarutbildningen och om var jag ska jobba när jag är klar.
När allt är klart säger hon de magiska orden ”Jag godkänner din körning” och jag förstår ingenting. Hon försätter ”Om en vecka får du ett brev där det står att du ska hämta ut ditt körkort men till dess gäller detta papper som körkort inom Sverige…”
Hör jag rätt? Mitt körkort?! Godkänner hon mig?! VA?!
Jag är så chockad att jag inte får ut något annat än, ”Är det sant?” och ”Gud, va skönt” och hon skrattar och säger ”Lycka till nu med examensarbetet!”.

Jag har fått körkort! Förstår ni det? Allt slit, allt pluggande, alla de timmar jag har tillbringad inne på trafikskolan framför en dator istället för att ligga på stranden och sola, allting har lönat sig! Jag har klarat det, på första försöket dessutom! Ja, men kom igen och gratta mig för fasiken!

Dagens tema- Balkong

Jag är så oerhört tacksam för att vi har balkong. Bor man i en liten tvåa i Göteborg lär man sig ganska snabbt balkongens fördelar. På sommaren blir den ett extra rum där man kan njuta av frukosten och om man blundar så kanske man kan inbilla sig att man är ute i naturen. Fast då ska man ju blunda rätt hårt.

Lördag på Tjörn

Är det sommar och sol vill man inte vara i stan om man heter Bella. Man vill ut till havet.
Igår blev det Tjörn.
Vi packade ner våra handdukar och badkläder, kycklingsspetten och diverse grönsaker och gick ut till bilen. Jag skulle köra, var det tänkt.
Bara det att någon har snott min övningskörningsskylt. Vem f*n gör SÅ?! Vi fick vackert åka till närmaste Statiol och inhandla en ny. Återigen, vem f*n snor en övningskörningsskylt?
Men till Tjörn kom vi och jag körde och väl framme grillade vi med några vänner.
Dagen blev så bra att jag inte alls var irriterad längre. Det kan man inte med när det är sol och sommar och det är varmt och man inte är i stan utan vid havet.

Adam skötte grillen.

Och resultatet blev så här!

Wille ville helst vila i skuggan.

Efter maten gick vi ner för att titta på de få segelbåtar som vågade sig ut.

Vi fångade även Bohusläns färd Tjörn runt.

Västkustens klippor

Igår åkte Adam och jag till Lilleby. Är det helg och fint väder så ska man inte vara någon annanstan än vid västkustens klippor.

Jag fick Marabous nya choklad. Den där med polka. Choklad och polka= mums!

Rysningar

God morgon på er!
Minns ni filmen ”Så som i himmelen”? Då minns ni säkert ”Gabriellas sång” och underbara Helen Sjöholm som framförde den. Jag får rysningar varje gång jag hör den och den växer mer och mer för varje gång. En feel-good-sång är vad den är.

Back on track

Hej allihopa!
Idag är det fredag och idag är jag äntligen mig själv igen. Dvs. glad, hurtig, hungrig och en som somnar i soffan. Idag ska det firas!
Anledningarna tar vi, för ovanlighetens skull, i punktform. Bara för att det är min blogg och jag som bestämmer. Haha!
Så här kommer de:

  • Jag har tilldelats stipendium! Det rör sig om så pass mycket pengar att det nästan är pinsamt att ta upp det på bloggen. Nej, summan är inte en miljon. Fast det hade varit väldigt trevligt. Dock är det mer än de fem tusen man brukar få om man är lycklig nog att få stipendiet i fråga. Så, grattis duktiga mig som har gjort mig förtjänt av ett stipendium efter tre långa år på Lärarprogrammet!
  • Adam och jag har lyckats boka hotell i Stockholm inför Tjejmilen. Båda var otroligt frustrerade och minst sagt irriterade över de absurt höga priserna vissa hotell hade. Om man nu inte ville bo på något sunkigt ställe ska man tydligen vara beredd att betala en massa pengar för att få vara i Stockholm. Pengar som skulle kunna räcka till en vecka i Grekland. Men vi lyckades hitta ett bra hotell, mitt i centrum och fick till och med en dag gratis! High five, kom igen nu!
  • Och till sist- jag har klarat av teoriprovet! Hela 57 rätt fick jag! Innan testet var jag så nervös att jag nästan var tvungen att kräkas, jag hade svettringar ner till knäna och trodde att mitt liv bokstavligt talat skulle ta slut om jag inte klarar av skiten. Men jag klarade det! Ett steg närmare körkortet och nu är det ”bara” den hemska uppkörningen kvar. Då kommer jag nog att kräkas på riktigt. Men det tar vi då!

Och här, mina damer och herrar, är klänningen jag köpte på väg hem från provet. Egentligen har jag inte råd, men det var så varmt och klänningen var så himla söt och så klarade jag ju faktiskt provet. Vad tycker ni?

P.S. Jag är usel på visa-upp-outfiten-foton. Fattar inte hur modebloggare får till det…