Arkivet för augusti, 2010

En sista laddning

Då var sista löprundan innan Tjejmilen avklarad. Jag kände mig stark och jag var snabb. Det var målet med min sista träning.
Målet på söndag är 55 minuter och just nu känns det mer än realistiskt.
Visst har jag haft mina dåliga veckor, men jag har även haft många bra. Förra veckan sprang jag hela 42 kilometer, vilket är galet mycket! I lördags var jag så utmattad att jag började gråta när jag kom hem efter att ha springit en mil.
Hoppas att ni hejar på mig och håller tummarna även om ni inte är i Stockholm!

Så kan DU hjälpa till!

Översvämningskatastrofen i Pakistan är långt från över.
Mycket kraftiga monsunregn har orsakat stora översvämningar i flera delar av Pakistan. Över 20 miljoner människor har hittills drabbats. Sex miljoner är i akut behov av hjälp och av dem är 3,5 miljoner barn. Just barn är extra känsliga och hotas av sjukdomar som kolera och tyfus. Risken är stor att vattenmassorna drabbar nya områden när mer regn väntas.

Det som stör mig är folks ovilja att hjälpa. Tydligen håller vi hårt i plånboken, åtminstone om man jämför med t.ex. katastrofen i Haiti.

Jag är så trött på att läsa om modebloggtjejernas shopping. En klänning för 500 kr anses vara ett fynd.
Jag är så trött på att höra att tre av fyra äter lunch ute varje dag. Detta trots att priserna ökar och man ofta får betala mer än 70 kr. Om dagen!
Jag är så trött på att se alla fikande människor på uteserveringar. En latte kostar minst 30 kr.

Hur mycket har du skänkt till de drabbade?
Det spelar ingen roll om det är fem, femtio eller femhundra kronor. Saken är den att vi alla kan bidra.
Så gå in här och hjälp till. Hjälporganisationerna är många och din hjälp behövs.

*Bildkälla

Länkuppdatering

Ni måste kolla in länklistan nästan längst ner till höger.
Listan växer i allt snabbare takt eftersom jag kan inte låta bli alla de underbara bloggare där ute!

P.S. Vår granne är musiker. Han har otroligt fin röst och han spelar bättre än de flesta. Dock kan jag önska att han kunde utöka repertoaren en smula. Att lyssna på samma låt om och om igen är inte så underhållande som det kan låta.

Det är inte just denna han brukar köra, men här har ni honom. Min granne är kändis! Lite coolt är det iaf.

Vart tog vänligheten vägen?

Vi har hört det så många gången förut. Vi känner alla igen det. Påståenden som att alla ryssar är alkisar, finländare går runt med kniv, fransmän är arroganta och amerikaner feta och korkade. Det finns även en hel del som handlar om svenskar. Även dessa kan vi utantill. Den svenska avundsjukan, fegsvensken, jantelagen, svenskar är inåtvända.
Säg vad man vill med men det finns en egenskap ingen pratar om och det är att svenskar är det snällaste folket i världen. Det är åtminstone vad jag vill tro. Jag har ingen annanstans mött så många uppriktigt vänliga människor som här.
Dock börjar jag se hur denna vänlighet försvinnera alltmer. Hur egoismen sprids. Det är numera ”jag och mitt” som gäller.

Det är allt från folk som sitter på bussen med en väska på sätet bredvid, trots att andra tvingas stå. När man väl frågar om platsen är ledig möts man av irriterat mummel och mördarblickar.

Det är situationer där de äldre kämpar med att packa ned varorna i matkassen. Oftast blir de inte erbjudna hjälp. ”Tänk om man förolämpar dem”, verkar de flesta tänka.

Vi kan se det överallt. Tacksamhetsbrist, brist på empati, allt vanligare smutskastningar på Internet.

Vart tog vänligheten vägen och var det verkligen bättre förr?

Möten för lärande

Just nu läser jag Eva Johanssons ”Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan”. Det har tagit ett tag att komma in i språket som är allt annat än rent objektivt och strikt akademiskt. Johansson skriver på ett poetiskt, nästan bohemiskt sätt, som gör det lätt att se situationerna och vilja vara där. Jag blir inspirerad och ivrig. Jag vill börja jobba, jag vill tillhöra ett arbetslag, jag vill påverka.

De vuxna arbetar med att vara nära, möta och förstå barnens intressen och vilja. Det kan ibland visas som en fullständig hängivenhet i barnens aktiviteter. Pedagogerna uttrycker då en stark gemenskap med barnen och deras fokus är ständigt riktat mot barnen. Det finns en psykisk närvaro i det barnen gör. Man har ögonkontakt, är nära i kroppshållning och samspel. Tiden ägnas åt engagemanget i barnet. Glädje är viktigt. Pedagogerna visar att de har roligt med barnen.

Det låter som en underbar dröm och det är precis sådan pedagog jag vill vara.

Picknick i Slottskogen

Idag packade Adam picknickkorgen med goda mackor och lite frukt och vi begav oss till Slottsskogen för årets förmodligen sista picknick. Man bara måste älska dessa impulsiva dejter!

Ibland är det skönt att slippa betong-Eriksberg och njuta av naturen.

Vi iaktog och jag kommenterade allt och alla.

Adam var hungrig och högg i direkt.

Solen försvann lika fort som den kom. Jag frös och lånade Adams tröja.

Titta, en regnbåge!

Jag är inte rasist, men…

Jag undrar hur man kan påstår att man inte är rasist och göra den här filmen.
Jag undrar hur folk kan rösta ett parti som har en vidrig människosyn.
Till slut undrar jag hur man får personer i videon nedan att vara med?

Jag tänker inte be någon att inte rösta på SD. De som tänker göra det kan jag inte övertyga om hur sjuka deras åsikter är.
Det jag kan göra är att uppmärksamma alla er andra på hur rasistiskta SD faktiskt är, så att Jimmie Åkesson inte kan stå och hävda i Debatt att han inte är rasist.

Ren lycka

Idag är jag glad för:

 

  • Att jag fick träffa min underbara lillasyster för att över lunchen snabbt uppdatera oss om stort och smått innan hon åker till Kroatien på söndag. Jag är inte alls avundsjuk, nej.

 

  • Klippningen. Det blev salong Eyjas, tack vare Myaraqs tips. Jag fick klippa mig hos underbara Mikaela som inte bara klippte mitt hår, utan även tvättade och fönade samt stylade det för endast 320 kr! Vi klickade direkt och jag kan rekommendera henne! Det tål att tilläggas att jag är otroligt kräsen när det gäller frisörer.

 

  • Kommentaren från Filippa på Dagens Skola. ”Hej. Himla fin och trevlig blogg du har! Jag håller med dig om att Anne-Marie är kanon! :-) Och jag märker på det du skriver att DU kommer att bli en KANONLÄRARE med engagemang och hjärta. Stort lycka till Bella! :-)”
    Är det inte så att man smälter så säg! Tack, Filippa! Det är nog den finaste komplimangen jag någonsin har fått!

 

Comhems nya

Den som har gjort denna måste ha fått en rejäl löneförhöjning. Jag skrattade så mycket att jag nästan ramlade av stolen!

Pimp my calender

Med en knapp vecka kvar till skolstart, har jag nu lyckats fixa hela litteraturslistan eller åtminstone så gott som. Och det var en hel del. Flera tusen sidor skall läsas inom tre veckor. Dessutom har jag pimpat min almanacka.

Snygg, va’?

Blivande lärare

Om en knapp vecka börjar jag min sista termin på lärarutbildningen. Det betyder att jag efter jul blir nyutexaminerad lärare och en stolt sådan. Idag beställde jag dessa två plagg från Lärarförbundet och jag kan knappt bärga mig innan jag får bära dem med stort leende på läpparna och solthet i blicken.

Åh, vad jag längtar!

Hej, vill du leka?

Jag minns en av mina allra första relationer. Allting började där i sandlådan i en lekpark. Jag minns att jag hade min älskade jeansklänning och mina röda, utslitna skor på mig. Solen sken och det var så där lagom varmt. Mamma stod en bit bort med min lilla syster i famnen och skvallrade med några andra mammor. Jag var fullt upptagen med att göra kakor av sand och snart fick jag sällskap av en blond tjej i min ålder. Vi tittade på varandra och jag frågade ”Hej, vill du leka?”. Jag fick låna hennes stora, gula spade och hon tyckte att min gamla, gröna hink var fin. Där och då föddes en ny vänskap mellan mig och Tina.
Det var så lätt, så okomplicerat. Som barn kunde man bli bästa vän med den första bästa. Det fanns inga fördomar, inga egentliga preferenser man gick efter. Det räckte att man älskade samma gunga eller rutschkana för att klicka med någon.

Nu när jag är vuxen träffar jag många personer som jag tycker är intressanta, roliga och intelligenta, men oftast tar det slut där. Varför har det blivit så svårt?
Konstigt nog har vi en hel del oskrivna regler i det här landet som hindrar oss från att bjuda hem någon bara så där, för att inte tala om att bjuda hem sig själv till någon man inte känner så väl. En accepterad distans mellan oss är minst en halvmeter. Man ringer sällan upp någon man precis träffat om man inte har ett giltigt skäl till det. Att börja prata med en främling på bussen är ju big no-no! För att nämna ett till fall så gick jag förra veckan fram till en tjej och berättade att hennes kjol var så himla häftig. Efter att ha fått ett tveksamt tack kände sig tjejen i fråga mest besvärad och jag skämdes så och gick därifrån.

Hur når man fram till folk utan att uppfattas som en galning? Hur lyckas man skaffa nya relationer som består, men stanna inom ramarna och följa de oskrivna reglerna?

Varför har vi blivit så oåtkomliga i vuxen ålder? Varför nöjer sig de flesta med vänner de redan har från t.ex. skolan? Varför är vi inte lika öppna som vi var som barn?

*Bildkälla

Vad vi alla känner

När allting känns mörkt, svårt och tungt, när man hatar hela världen och när man inte har några krafter kvar finns en man som alltid kan få en på bättre humör.
Jag syftar på Johan Glans, Eslövs stolthet och min idol! Klippet nedan tål att ses om och om igen, man tröttnar aldrig. Johan säger det vi alla känner. Njut!

P.S. Kom inte inte nu och säg ”Om du inte trivs så stick hem, din jävel!”. Det här är mitt hem och det är svenskt att klaga. Så det så. D.S.

Satan

F*nHelveteJ*vlaSkit!

Jag är förkyld, dvs. ingen träning.
Det sista jag behövde två veckor innan Tjejmilen!
Har jag sagt F*nHelveteJ*vlaSkit?
Det tål att sägas igen.
Satan.

Demostration mot rasism

Alla ni som bor i och/eller nära Göteborg och har möjlighet att undvara någon timme ikväll, var snälla och bege er till Götaplatsen klockan 18 ikväll.
Visa att ni inte är en av dem 5,7 procenten som hatar och är rädda.
Visa att ni inte tolererar att rasismen växer i vårt fina land.
För nu måste vi kämpa ännu hårdare och ännu mer!

Valet närmar sig

Med en månad kvar till valet visar allt fler undersökningar att alliansen och de rödgröna står närmare varandra än någonsin. För första gången får SD stor uppmärksamhet i media, vilket jag anser är vansinnigt. Vilket annat parti som inte är med i riksdagen får så mycket plats i media?

Jag har pratat med många jag känner om vilket parti de tänker rösta på och om vi summerar det hela verkar det som regeringen kommer att få sitta kvar. Åtminstone om man går efter mina vänners röster.
Det jag har reagerat över är att de flesta struntar i ideologin bakom när de röstar. Det verkar som några hundralappar i månaden väger tyngdre än en bra skola, vård och omsorg och välfärden i stort.

Jag vet att jag kommer att rösta på Miljöpartiet, dvs. det rödgröna blocket. Själv röstar jag ideologiskt och går inte på alla de mutor partier kommer med när valet börjar närma sig. Därför tycker jag att det är skrämmande hur många det är som pendlar mellan höger och vänster, hur många det är som röstar för egen ekonomisk vinst.

Visst skulle det svida när Miljöpartiet höjer bensinskatten. Samtidigt som det är pengar som jag gärna betalar när jag släpper ut farliga gaser medan jag kör.
Visst svider det att stora delar av min inkomst försvinner när Socialdemokraterna höjer inkomstskatten. Samtidigt känns det bra att betala skatt, det värmer på något sätt. När jag vet att barn kommer att få gå i en bättre skola, när jag kommer att få den vård jag förtjänar, när jag vet att de som blir arbetslösa inte behöver hamna på gatan känns det ännu bättre.

Oavsett hur man röstar är alla röster bättre än de som kastas bort. Jag är så trött på folk som inte inser att möjligheten att rösta är en rättighet, något som fler och fler tar för givet. Det finns så många partier där ute, många fler än i de flesta länder. Jag tror att folk behöver uppleva hur det är att leva i en diktatur, där man inte har möjlighet att rösta eller ens engagera sig politiskt, för att de skall förstå hur stort det är att faktiskt aktivt rösta.

Jag hoppas på en rödgrön regering, för jag vill inte leva i ett land som sparkar på dem som redan ligger.
Kosta vad det kosta vill.
Solidaritet med våra medmänniskor borde vara större.

Bella hatar backlöpning

Jag skulle vilja säga att dagens löpning kändes som en dans. Men då skulle jag ljuga.
Dagens löpning var rent helvete.
Det började så bra. De första fem kilometrarna kände jag mig stark och lätt som en fjäder.
Sedan var det dags för backlöpning, dvs. spurt uppför en kort men väldigt brant backe.
Upp och ner och upp och ner. I tolv minuter. Jag var på gränsen till att spy redan efter andra uppförrundan. Men jag kämpade och jag ökade och som jag studsade.
Träningen avslutades med två nedvarvningskilometrar som var tunga, men härliga.
Nu kan jag inte annat än att konstatera att det bara finns en träningsform som är jobbigare än backlöpning och det är 5x1km intervaller.

Imorgon väntar milen och jag längtar redan.
Nej, jag har inte ramlat och slått mig i huvudet.
Men lite sjuk är jag allt.

Fartlåtar

Det är mindre än tre veckor kvar till Tjejmilen vilket innebär att jag är inne i en period där alla knep gäller.
I helgen spenderade jag pengar som jag egentligen inte har på hörlurar. Jag fick prova dem under intervallträningen igår och trots att jag nu är flera hundralappar fattigare så är jag otroligt glad för att jag valde att köpa dem. De inte bara tål fukt dvs. svett, man kan även spola dem under rinnande vatten. Praktiskt, eller hur? 


Philips SHQ3000

Dessutom är ljudet att dö för, vilket har gjort att jag nu letar efter ännu fler fartlåtar att fylla min mp3 med.
Christina Aguileas Fighter och Van Halens Jump fungerar alltid lika bra. Tina Turner och Volbeat ger det lilla extra när benen vill som minst. Eminen får mig att spurta som en riktig badass. Andra favoriter är Fergie och Joan Jett.
 
Vilka låtar föredrar ni att springa, dansa och röra er till? Alla tips är mer än välkomna!

Funderingar…

  • Sedan när är det okej att sätta sig i bastun direkt efter ett träningspass utan att ha duschat först? Förstår inte hur vissa människor tänker…
  • Har ni också reagerat över trailern för ny säsong ”Ensam mamma söker”? Tre kvinnor står och tvättar kläder vid havet och försöker se sexiga ut. Eh, hur är det relevant? Dessutom är jag trött på alla dessa Hollywoodfruar. Är det så vi vill att småtjejer ska lära sig hur kvinnor ska va?
  • Littorin får över 100.000 i månadslön. För att göra absolut ingenting. Det känns alltid lika bra att veta vart skattepengarna går.

Det finns inga ord

Idag är jag tom på ord.
I sökandet efter inspiration småläser jag ”Drama i undervisningen” och ”Respekt för läraryrket”.
Och eftersom jag inte kan bjuda på några ord, bjuder jag på en bild.

Det sägs ju att en bild säger mer en tusen ord.

Spelar längden någon roll?

För ett tag sedan hade jag en minst sagt intressant diskussion med en av mina gayvänninor. Diskussionen handlade om normer och utseende och ledde till att min vännina undrade varför heterosexuella tjejer tycker att längden hos sin partner är oerhört viktig.
Det var något hon inte kunde förstå och jag fann att jag inte kunde ge henne några bra svar hur mycket jag än analyserade fram och tillbaka.
För min del har det gått så långt att jag gjorde slut med en kille för att jag inte kunde ha högklackat när jag var med honom, då jag blev mycket längre än honom. Jag vet hur hemskt det låter, men till mitt försvar kan jag säga att jag var sjutton, alltså inte den smartaste ungen just då, otroligt osäker i mig själv och så ytligt att jag idag skäms över den jag var då.
Idag är jag ihop med en kille som är drygt fem centimeter längre än mig och jag trivs kanon. Jag är glad att jag inte behöver slita ut mina redan förstörda knän genom att gå i skyhöga klackar för att kunna se honom i ögonen. Jag är tacksam för att vi kan promenera utan att jag måste småspringa för att hålla jämn fart med honom. Mest av allt gillar jag att vi ser så himla bra ut ihop, att våra kroppar är gjorda för varandra.

Jag vet att ni är många där ute som föredrar killar som är längre. Så nu frågar jag er, varför är det så himla viktigt?
Är det för att vi gillar att känna oss små bredvid vår kille? Men varför gillar vi det?
Varför föredrar vi inte att åtminstone vara i jämnhöjd med vår partner?
Varför spelar längden så stor roll?

*Bildkälla

Supermercado internacional

Idag besökte vi Kulturkalasets internationella stormarknad med delikatesser från världens alla hörn.

Jag provade känguru för första gången, i form av en burgare. Och kom inte med ”Åh, stackars känguru!”. Jag tycker att grisar är vackra djur men dem slaktar vi utan en eftertanke. Kött som kött!

Vi var alldeles för mätta för att äta här, men det är en dag imorgon också!

Vackert porslin från Storbritannien. Jag ville köpa precis allting!

Vi kom hem många hundralappar fattigare med ost från Alperna, lyxchoklad från Italien och Storbritanniens bästa marmelad.

Förskolan får ny läroplan

Förskolan får äntligen ny läroplan!
Jag har länge tyckt att läroplanen för förskolan från 98 är inaktuell, svårtolkad och rent ut sagt mesig. Forskare och lärarförbundet har varit inne på samma linje nu när vi faktiskt vet hur viktig förskolan är för barns utveckling.
Därför välkomnar jag den här reformen som går ut på det skall finnas mer matematik och språk, samtidigt som förskollärarna tilldelas tydligt pedagogiskt ansvar.

Skrämmande många gånger har jag sett hur förskolan fungerar mer som barnförvaring än som den pedagigiska institution jag utbildas för att en dag vara representant för. Skrämmande många gånger har jag sett hur personalen har prioriterat ”frilek” där barn får leka i sandlådan medan personalen själva går runt med kopp kaffe och pratar med varandra istället för att delta i och/eller observera leken.
Visst är det här en oerhört negativ och generaliserande bild av förskollärare, som i flesta fall inte existerar. Dock finns de där och med den gamla läroplanen tillåts de att bedriva en verksamhet som varken utvecklar eller utmanar barn.

Att förskollärare äntligen får en uttalad pedagogiskt ansvar över avdelningen de jobbar på är mer än på tiden. Det faktum att förskolechefer fortsätter att anställa barnskötare, trots deras korta och otillräckliga utbildning framför förskollärare, lever kvar i allra största grad. Nu när förskollärare äntligen får det ansvar de har utbildats för kan jag inte annat än att glädjas. Alla barn har rätt till bra verksamhet som leds av välutbildade och behöriga lärare.

Irländsk folkmusik och Heavy metal

Jag älskar vad Kulturkalaset gör med Göteborg! Folkmassor, musik och shower överallt, glädje och stämning. Så vill jag att mitt Göteborg ska vara hela tiden.
På väg till Götaplatsen stannade vi vid Storan och upptäckte West of Eden, band från Göteborg som spelar irländsk folkmusik. Synd att vi inte hann se hela konserten, de var hur bra som helst!
En timme senare var det dags för ett annat band från Götet, Hardcore superstar.

Först ut West of Eden.

Vilken show!

Hardcore superstar alldeles gratis!

Dock saknade vi deras allra första låtar som har gjort dem kända internationellt.

Bella på bra humör och Kulturkalaset

Idag var jag en bra flickvän. Jag bakade och jag lagade mat. Det ska ni veta är högst ovanligt i vårt hushåll, så när jag känner mig extra snäll, vilket är högst ovanligt det med, passar jag på. Det blev två plåtar med gifflar och tomatsoppa. Och så storhandlade jag. Gissa om sambon blev paff när han kom hem!
Det alla sambos där ute, det är att göra någons dag. Ni behöver inte fixa storslagna, dyra presenter. Åk och storhandla så får ni massage varje kväll resten av veckan!

Tomatsoppa med parmesanost och gifflar.

Snart skall Kulturkalaset besökas och vi ska se Hardcore Superstar.

Livet är bra härligt ibland

Idag provade jag att springa med min nya pulsklocka som jag fick av sambon igår.
Jag fyllde inte ens år eller något. Jag fick den bara så där och bara för att. Han är bra underbar när han är på det humöret, den mannen.  
Jag förbättrade min tid på 10,5 kilometersrundan rätt rejält, klockan slutade på 59 minuter. Mycket tack vare pulsklockan. Jag försökte hålla pulsen över 87% under hela löpningen och det gav resultat.
Och vet ni vad det bästa efter ett hårt pass är? En egengjord smoothie!

Min hemstad Opatija

Innan jag sätter igång med scrappandet av albumet med bilder från vår Portugalresa vill jag passa på att visa upp några sidor från det nu äntligen klara Kroatienalbumet, men min hemstad Opatija i fokus.

Vad tycker ni?

Björklund, igen…

Björklund gör det igen. Hans allra nyaste förslag är att föräldrarna ska vakta sina bråkiga barn i skolan.
Naivt? Ja.
Konstuktivt? Aldrig.

För det första, varför tror vår skolminister att bråkiga barn skulle bli mindre bråkiga när föräldrarna är med? Och hur länge ska föräldrarna behöva sitta med? Att föräldrar har jobb, även de som har bråkiga barn, verkar ministern inte bry sig om.
Fler lärare skulle vara en lösning, om ni frågar mig. Lärare som faktiskt är utbildade att handskas med dessa elever.
Att uppfostra barn är ytterst inte skolans ansvar, det är föräldrarnas ansvar, säger Björklund.
Eh, det var inte det som stod i Lpo 94 sist jag läste det. Istället betonas vikten av att skolan just är en viktigt faktor i barns uppfostran. Skolministern kanske borde ta och läsa Läroplanen och sedan uttala sig. Det han håller på med nu är bara pinsamt.

Saturday night!

Drömmar om egen trädgård och walk in closet börjar närma sig verkligheten, långsamt och med pyttesteg.

Men först blir det party!

Blöt, blötare, blötast- Bella

Jag vet att jag har klagat på värmen en hel del när det kommer till löpning, men regn är inte så himla roligt heller. Trodde jag, ja. Så jag väntade och väntade. Hela förmiddagen väntade jag på att det skulle sluta regna. Ni förstår, jag hatar att bli blöt.
Så när det äntligen blev uppehåll tog jag på mig löparskorna och stack ut. Jag sprang och jag sprang och som jag sprang! För första gången på väldigt länge ville hjärnan och kroppen lika mycket och jag njöt av varenda minut. Och när jag började närma mig den hemska backen som aldrig tar slut öppnade sig himmelen. Om jag inte redan var blöt av all svett så blev jag definitivt mer än blöt av regnet.
Man skulle kunna tro att jag blev förbannad, men icke! Regnet tillsammans med Tina Turner i lurarna gav mig precis den kraft jag behövde för att spurta uppför den hemska backen. Med stort leende på läpparna.

P.S. Jag kom in på min kvällskurs i drama! Yey! Det blev en och annan av Bellas segerdanser, kan jag lova. Hur smart det är att gå kvällskurs mitt i examensskrivande, vet jag inte. Men kul ska det bli! D.S.

*Bildkälla