Arkivet för december, 2010

Mitt 2010

2010 är mitt hittills bästa år. Fämst när det kommer till min personliga utveckling, men även på så många andra plan. Så här kommer en kort sammanfattning.
Januari var en månad fylld med hårda träningspass och det var även då jag bestämde mig för att springa tjejmilen.
I febriari flyttade jag min blogg hit. Jag både pluggade och tränade stenhårt och såg framemot våren som aldrig ville komma.
När mars kom lyckades jag med att springa hela 9 km. Bloggen fylldes med några debattinlägg och jag gjorde en kort besök i Lund.
Under hela april pluggade jag så mycket att det nästan inte fanns tid till annat. Vi köpte vårt drömhus i slutet av månaden och var lyckliga som få.
Sommaren kom snabbt och oväntat någon gång i maj och så gott som alla helger tillbringades ute i solen. Vi hade vår årliga grillfest med fina vänner. Jag började att ta mina övningskörningslektioner på allvar. Mamma opererades för sin cancer och då tog våra liv en paus.
Midsommar, utomhusmys, Portugalresan samt en godkänd svenskaspecialisering ägde alla rum i juni. 
Juli är en av mina favoritmånader under 2010 tack vare massor av soltimmar, dejter med fina människor och stunden då jag fick mitt körkort.
Under augusti sprang jag inför Tjemilen, njöt av sommaren och sprang lite till. I september var det dags att sälja vår fina tvåa, Tjejmilen sprang jag på 1.01.44 och SD kom in i riksdagen.
Oktober var en intervjumånad då jag åkte iväg på flera jobbintervjuer. Min dröm att bli lärare började närma sig allt mer. Vi ordnade överraskningsfest för mamma som blev 50. Adam och jag förlovade oss. Jag gjorde min sista praktik som lärarstudent.
I början av november började Jessica och jag med vårt examensarbete. Jag fick jobb på en förskola där jag börjar på måndag.
Min första bil köptes i december och döpte den till Bettan.

Tröstpris

När vi kom hem väntade en massa post och ett par julkort i brevlådan. Samt ett fint inslaget paket från Lisa. Det är nämligen så att jag strax innan jul vann ett tröstpris, en underbart fin ring gjord av Lisa själv. Hur kul är inte det? Tack Lisa, du är bäst!

  • Den kommer att passa väldigt bra till nyårsklänningen.
    Och ja, jag är fortfarande förkyld.

Förkyld

Då var det min tur att bli dunderförkyld. Näsan är täppt, jag snyter mig stup i kvarten och det gör ont att svälja. Huvudvärken ska vi inte ens prata om. 
Dagens löprunda som skulle bli årets sista fick ställas in. Där fick jag som gick och köpte broddar och löparjacka.

Älsklingen är i köket och gör fruktsallad. Att vara sjuk är så mycket enklare när någon tar hand om en.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka efter vår minisemester. Både julafton hos Adams moster och juldagen hos mamma har varit helt underbara. På julafton åt vi massvis med delikatesser från ett typiskt svenskt julbord. På juldagen väntade sarma, mammas berömda kåldolmar med ris och nötfärs och som vanligt massor med sötsaker.
Annandagen tillbringades i Ystad hos Adams farföräldrar som jag tycker så himla mycket om. Och när man är gäst hos förre detta bagare väntar ännu mer farligt god mat.
Igår och idag har vi varit i Varberg och deras stadshotell och asia spa.
Jag är avslappnad, proppmätt och njuter av ensamheten.
Jag behöver en dag till att bara bearbeta alla upplevelser och intryck. Tills dess bjuder jag på några bilder från min och Adams tredje jul tillsammans.

Vi påbörjade julafton med att åka pulka! 

Barbros min är helt underbar!

Ibland är det skönt att bara ligga i snön

Adam och jag har gjort oss extra fina.

Tomten var ovanligt smal i år.

Hemma hos mamma var tomten långhårig och hade bröst.

I Ystad träffade vi den här charmiga tösen som var snäll och matade närgånga fåglar.

Det gick trögt på vägen hem. Skåne påminde mer om fjällen. Minus takboxar.

Vi blev iaf inte stoppade av snuten

mms_img50965 (MMS)

Han gillade nog att vara med på bild ändå. :-)

Och så blev det stopp…

mms_img50964 (MMS)

Och så blev det stopp… Varför blir man inte förvånad?

Nu är vi i Skåneland!

mms_img50963 (MMS)

Platt och snöigt. God fortsättning!

God Jul på er!

Snart packar vi bilen med julklappar, sisådär fem ombyten, mat och åker till svärföräldrarna. På juldagen åker vi till mamma. Som katolik firar man jul på juldagen. Om vi någon gång får barn kommer de att bli bortskämda. Två jular liksom, inte illa det.
På annandagen ger vi oss iväg till Österlen, om vi någonsin kommer fram. Det verkar som skåningarna har lite otur med vädret i år. Den 27:e väntar hotell och spa i Varberg.
Med andra ord kan ni skatta er lyckliga om ni får något inlägg här. Men jag ska äta massor med pepparkakor, vi får hoppas att jag känner mig snäll nog.
Tomten, Adam och jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Bettan får make-over

mms_img42302 (MMS)

Är inne på Mekonomen och byter batteriet på Bettan. Just det, min pärla har blivit döpt.

Lev och låt leva

Det är mycket nu.
I måndags hade min dramakurs avslutning med knytkallas och lekar. Några drack för mycket, andra höll tal men alla skrattade så mycket att hela Pedagogen skakade. Jag kommer att sakna dessa fantastiska människor. Varje måndag åkte man dit trött och nere och kom hem med ett stort leende på läpparna. ”Var dig själv, alla andra är upptagna” sa en av killarna när han höll tal och det är så sant!

Idag hälsade jag på min förskola, som jag ska börja jobba på om mindre än två veckor. Vart tar veckorna vägen? Jag fick träffa mina kollegor och alla de små underbara individer jag kommer att ha ansvar få. Totalt tjugo stycken. Alla speciella på sitt sätt. Det kunde jag se med en gång. När jag skulle gå ropade de ”Hej då!” och en av dem ville inte släppa mina ben. Hur kan man inte älska att jobba med barn? 

Nyss läste jag det här inlägget av Sofy. Det handlar om att människor har en jobbig förmåga att blanda sig i andras liv. Det är något som jag tror vi alla kan känna igen. För min del handlar det ofta om mina mostrar. De tror att de vet vad som är bäst för mig. Men jobbiga frågor kan komma även från främlingar. Folk som man precis har träffat. Men även dem som man har känt sedan urminnes tider, men inte träffar så ofta.

När Adam och jag köpte vårt hus och berättade att vi skulle flytta till landet fick vi höra både det ena och det andra. Att vi är naiva som trodde att det skulle gå så enkelt med renoveringen. Att det ligger alldeles för långt från stan. Att vi inte har varit ihop länge nog.

När vi förlovade oss var det samma visa, men snäppet värre. Frågor som ”Är det barn på gång?”, ”Är det inte lite väl tidigt?” gjorde att jag nästan skämdes för att vi älskar varandra så mycket som vi gör. ”Nämen, gud! Vad har du gjort?”, har jag till och med fått höra av en bekant när hon såg min ring.

Det enda jag kan säga är lev och låt leva.

Att utbilda blivande lärare

Ni känner säkert igen det. Påståendet att lärarutbildningar inte håller måttet. Påståendet att vi lärarstudenter glider igenom vår utbildning hur dåligt vi än sköter oss. Vi har hört det förr. Jag har då hört det otaliga gånger. Varje gång blir jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag förstår inte hur vissa personer kan hävda att de minsann jobbar heltid vid sidan om sina studier, utan några som helst problem. Inser inte dessa personer vilken skev bild av verkligheten de förmedlar? Inser de inte att de får andra lärarstudenter att se dumma ut? Vi som går på varenda föreläsning. Vi som grubblar dag och natt över diverse skriftliga uppgifter. Vi som suger in all kunskap som kastas över oss. Vi som faktiskt är nöjda med vår utbildning. Vi kämpar och vi skäms.

Det må vara att min uppfattning beror på att min utbildning faktiskt är bra. Jag har gått på Göteborgs Universitet, som är en av de få lärosäten som har Högskoleverkets förtroende och får fortsätta utbilda blivande lärare på samliga nivåer inom förskolan, skolan och fritidhemmet.
Oavsett tänker jag inte hålla tyst när allmänheten smutskastar min utbildning. Jag blir lärare om mindre än tre veckor och en grymt duktig sådan!
Tack vare min utbildning.

Då var det klippt

Bort med de kluvna topparna och in med luggen igen!
Idag var jag hos frisören Mikaela. Fram tills imorse hade jag en klar bild av hur jag ville att mitt hår skulle ut. Fem centimeter kortare och raklångt.
Så hade det även blivit om jag inte hade haft en väldigt skum dröm inatt. Jag drömde om att jag berättade för någon, fråga mig inte vem för det minns jag inte, att jag skulle klippa mig. När jag berättade hur det skulle se ut svarade personen i fråga att jag inte kunde klippa mig så. Det skulle tydligen se jättedumt ut på mig.
Så jag ändrade mina planer. Hur knäpp än man om man lyssnar på okända personer som man hade träffat i en dröm? Jätteknäpp, tror jag. Mitt galna undermedvetna och jag bestämde oss därför för en annan klippning.

Och om ni undrar varför jag sitter så konstigt är det för att jag var för trött för att stå upp.
Så vad tycker ni?

Merry Christmas

Vi fick den här fina kransen av Adams mamma igår. Visst är den vacker?

Välförtjänad ledighet

Idag är jag ledig.
L-E-D-I-G.
Ledig som i lika med jullov.

Vi har åkt till intervjuer i snökaos och stormvindar. Vi har läst igenom en ton böcker. Vi har varit på biblioteket så gott som varje dag, halv nio till fyra, de senaste åtta veckorna. Vi har varit irriterade på varandra och trötta på allt som har med uppsatsskrivning att göra. Vi har varit trötta på orden genus och jämställdhet.

Nittioåtta tusen tecken senare är vi nu så gott som klara. Det som återstår innan arbetet skall lämnas in den tredje januari är en kort sammanfattning och småpill. Precis som när vi skrev B-uppsatsen och klarade oss med ett tecken under gränsen, lär vi nu få kämpa att få ligga under. För ord har vi, i mängder.

Med endast två(!) handledarmöten har vi skrivit klart vår underbara uppsats som är så bra att jag inte ens har insett det riktigt än. Alla påståenden om hur olika flickor och pojkar fostras och bemöts har bekräftats. Förskollärarens viktiga roll i detta blir det centrala för uppsatsen.

Idag har jag inte gjort annat än att lata mig och det tänker jag fortsätta med över julen. Hej, du sköna ledighet!

Åh, nej! Invandrare tar över!

Vi känner nog alla till Sverigedemokraternas främsta vapen. Rädslan för det okända.
Vi har hört det förr. Vi har hört det så många gånger att det nu mest låter som en trasig skiva. ”Invandrare (läs: muslimer) tar över vårt fina land!”.
Jag råder alla som sympatiserar med SD att läsa på fakta innan de uttalar sig.
Själv väljer att att lita mer på forskare och professorer, i det här fallet Henrik Ekengren Oscarsson, än en rädd SD-sympatisör utan vettiga argument. Eller fakta för den delen.

Och på tal om det vill jag även passa på att tipsa er om hemsidan som diskuterar det här med svenskhet. För vem är egentligen svensk?

Kamälgen – en blandning mellan kamel och älg.

Hard rock på onsdagsmorgon

Det första jag gjorde när jag gick upp för en timme sedan var att sätta på Metallica och höja volymen till max. Som ett tack till grannen ovanför som möblerade om till efter ett inatt. That’s how we do it…

”Den är så fluffig att jag dör!”

Adam och jag har precis sett färdigt filmen Despicable me, eller Dumma mig, som den har översatts till svenska. Jag tänker gå så långt och säga att den är den bästa animerade filmen som Universal Pictures har gjort. Någonsin.
Det är inte tack vare den onda skurken och hans härliga brytning. Inte heller tack vare de gula varelserna som är så roliga att man nästan kissar på sig. Filmernas bästa karaktärer är tre tuffa tjejer och framför allt minstingen Agnes som har fått sin röst av Elsie Fisher. På något sätt påminner hon mig om min lillasyster när hon var i samma ålder. De är lika roliga, har likadana valpögon och båda är så söta att man bara vill krama om dem. Agnes favoritleksak är en fluffig enhörning och hon är så söt när hon ropar ”Den är så fluffig att jag dör!”

Om ni inte redan har sett den, gör det!

Kollektiv skuld

Det är så typiskt.

Ända sedan 11:e septemberattacken har uppmärksamheten allt mer riktats mot muslimerna. Så fort en muslim gör något ont kallas det för terroristdåd och allas blickar riktas mot resten av muslimerna. Det som hände igår är så klart hemskt, man blir ju självklart rädd. Samtidigt väljer jag att se det som en galen människas handling, inte terrordåd planerad och utförd av en grupp extremister.

För vi glömmer så lätt. Vi minns inte ETA och IRA och vi reflekterar inte ens över korståget. För det var ju krig, inte en terrorhandling. Vad är skillnaden? 

Även om jag inte är muslim så kan jag förstå vad de måste känna nu. En kollektiv skuld. Det är ju precis det de utsätts för. Och nu måste alla muslimer ut och visa att de tar avstånd från dessa handlingar utförda av en galen man.

Tänk efter, blev resten av Malmöborna anklagade för Lasermannens handlingar? Riktade vi våra blickar mot ”vanliga svenskar” och kallade dem för extremister? Nej, det tror jag inte vi gjorde.  

Viktigt att diskutera

En av mina favoritbloggare är Emily the Strange, en sann feminist och en grymt söt och inspirerande tjej vars blogg jag har följt ett bra tag nu. Emily upprörs, liksom jag, över alla orättvisor i världen och ojämställdheten mellan män och kvinnor, som fortfarande existerar i allra största grad.
Efter att ha läst hennes senaste inlägg kan jag inte annat än att länka dit, eftersom hon sätter ord på exakt samma tankar jag har haft otaliga gånger. Så gå in här och tyck till!

Min första bil

Den här pärlan har idag blivit min. Eller ja, den blir min först imorgon när pengarna är överförda och jag får köra hem den. Men nu är i alla fall min första bil äntligen hittad.

Massa vuxenpoäng till! Så, vad tycker ni?

Ett snöigt Göteborg. Efter ett grymt hand…

mms_img46855 (MMS)

Ett snöigt Göteborg. Efter ett grymt handledningsmöte sitter jag nu på Pedagogen och beundrar vinterns skönhet. Snart är det helg!

Julkort del III

Här är de sista julkorten för i år. Jag gillar det sista röda kortet med psalmtexten bäst. Jag gillar det så pass mycket att jag inte vill skicka iväg det.
Jag måste även den här gången påpeka att kameran inte lyckas visa hur fina julkorten faktiskt är.

Inte illa, va?

Man måste vara tacksam

Fyra år med alliansen har gått och nu väntar minst fyra till. En sak måste man ändå erkänna, de har hållit vad de lovat. Och det måste man ju tacka för. Så går in här och gör det bums!

P.S. Och för er som missade min ironiska ton- nej, jag har inte gått och blivit moderat. D.S.

Sjukt!

Den här killen är sjukt bra! Hur han lyckas göra det han gör med sin kropp förstår jag inte. Dessutom är han självlärd. Sjukt, säger jag!

Röda läppar

Hemma hos Erika, där vi firade att hon blev ett år äldre, fick jag röda läppar med hjälp av f.d. flygvärdinnan och läppstiftsexperten Hannie.

Nu funderar jag på allvar på att investera i ett klarrött läppstift.

Adam tycker att jag ska göra det. Vad tycker ni?

Jul i vårt hem

Jag älskar vår julstjärna från Indien. Man ser vårt fönster från lång håll, kan jag lova.

På söndag tänder vi ljus nummer två.

Naglarna får också vara juliga idag!

Somliga går med trasiga skor

Min nya, varma Didrikssonjacka är på väg. Jag längtar efter att få slippa frysa samtidigt som jag känner mig lyckligt lottat. Jag kan köpa en varm jacka, fodrade skor och tjocka vantar. Trots att jag står och väntar på bussen och det känns som jag kommer att frysa ihjäl är jag snart hemma där elementet ser till att lägenheten är varm och skön. Ofta kan jag lägga mig nära, nära Adam och värma mig lite till när det behövs. 

Det här får mig att tänka. Jag undrar hur alla som inte har samma lyx kommer att klara sig nu när det är så här kallt. När jag tidigare idag såg hur en spårvagnschaufför körde ut en musiker från vagnen var jag nära att brista ut i gråt. Musikern hade en tunn jacka på sig och inga vantar. Ute var det minst tio minus. Jag såg hur människor på vagnen vände bort blicken. Några tittade ner på sina Iphones och andra höjde musiken på sina mp3-spelare. Inte höra. Inte se. För då är man inte delaktig.

Hur musikern kommer att klara sig är en gåta. Har han ätit något idag? Hur länge har han stått och frusit? Har han barn som väntar där hemma? Har han något hem?

Ibland tycker jag att livet är så himla orättvist.
Ibland skäms jag över hur bra jag har det. 
Ofta undrar jag varför det är så.

Vita tankar

Jag har nu hittat en klänning som jag kan tänka mig. Den är  lagom vit, alldeles bedårande och inom budjetramen. Dock finns det ett litet problem.

Den är kort. Kan man ha en kort brudklänning? Eller rättare sagt- vill jag ha en kort brudklänning? Ärligt talat så vet jag inte. Jag har alltid föredragit hellånga klänningar. Annars känns det inte som det är på riktigt. Förstår ni vad jag menar?
Men å andra sidan så har jag ju jäkligt snygga ben så varför inte visa dem, liksom?

Kort eller inte- vad tycker ni?

Att motverka traditionella könsmöster

Eftersom mitt liv just nu till en stor del kretsar kring mitt examensarbe om genus i förskolan är det svårt att fokusera på något annat. Jessica och jag kom i kontakt med olika teorier kring genus och kön tidigt på lärarutbildingen och blev då väldigt intresserade av dessa. Vi anser att genus genomsyrar hela förskoleverksamheten och påverkar den oavsett om man arbetar med genusfrågan på ett medvetet sätt eller ej.

Att arbeta med jämställdhet i förskolan är ingenting personalen kan välja bort. Oavsett personalens egna erfarenheter och egna åsikter kring könsroller är det i vårt uppdrag, genom Läroplanen för förskolan 98, tydligt att jämställdhet måste ingå i det dagliga arbetet. Läroplanen för förskolan skriver om uppdraget på följande sätt:

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar, liksom de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjlighet att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

I år har vi fått en reviderad läroplan för förskolan efter påtryckningar av den nuvarande regeringen. Mycket har hänt inom till exempel matematik samt läs- och skrivområden, men man har även rört om i grytan när det gäller genusfrågor. Det som nu finns kvar av ovanstående tankar i den nu gamla läroplanen är detta:

Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten.


Har jag sagt att jag hatar Björklund?