Arkivet för februari, 2011

Trafikinfo

Alla ni som kör dagligen känner säkert igen er i det som jag tänker skriva. Trafikinformation. När ljudboken jag råkar lyssna på för tillfället avbryts för trafikinformation är det oftast redan för sent. Då sitter jag sedan länge i kilometerlånga köer och oftast orkar jag inte bry mig om det nu är en lastbil som har kört av vägen eller någon stackars bilist som har punka. Jag vill bara komma fram.

Men det roligaste med trafikinformation är att de som sänder den ens orkar bryr sig strax efter sju och lite efter åtta på vardagsmorgnar. Hur svårt kan det vara att förstå egentligen? Alla har lämnat huset exakt samtidigt! Konstigt att det blir köer?! Samma sak kan jag berätta för er lite efter fyra.

Alltså, trafikinformation. Är det verkligen så himla nödvändigt alla gånger?

Filmen som fick Bella att grina

Igår såg jag en film som fick mig att gråta. Vilket nästan aldrig händer. Jag kan skratta och jag kan bli arg, även riktigt ledsen. Men jag gråter väldigt, väldigt sällan på grund av en film. Igår grät jag krokodiltårar. Tack vare filmen August Rush. En så simpel sak som att hitta hem. Tack vare musiken. Det går inte att beskriva filmen med ord. Den måste ses.

Musiken finns överallt. Allt du behöver göra är att lyssna

Lavendeldoft och Opatija

Ibland saknar jag mitt andra hem Opatija i Kroatien så mycket att det gör ont. Oftast gör jag inte det, jag trivs så bra här. Det är så lustigt, jag kände mig aldrig hemma i Kroatien. Inte någonstans på Balkan egentligen. När vi flyttade hit föll alla bitar på plats. Jag tyckte om människorna som höll sig för sig själva och inte trängde sig på. Jag tyckte om sommarsolen som aldrig gick ner. Jag uppskattar fördelar med välfärden vi ofta tar för givet. Mest av allt föll jag för språket. Jag minns att jag tyckte att det lät som om människor sjöng när de pratade.

Men när jag känner doften av lavendel och när det det blåser så kallt att jag vill krypa under mitt eget skinn, då längtar jag efter Kroatien som mest. Och Opatija. Staden där maten är ren njutning, bergen är skyhöga och havet alldeles blått. Italienska influenser i arkitekturen, maten och språket gör min favoritstad ännu mer spännande. Det ggr även dess rika historia som började någon gång på 1400-talet med habsburgarna och slutade med att staden till slut ändå blev kroatiskt, till italienarnas stora sorg. Den historiska 12 km långa strandpromenad är en av Opatijas många starka sidor. Att staden inte är allför exploaterat trots den utbredda turismen är en annan.

Men mest av allt saknar jag mina fina mostrar. Och mormor förstås. 
 

        

Vill ni veta mer gå in på www.opatija.hr

Bild 1, 2, 3.

Träningsformen

Begreppstentan gick bättre än väntat och så gjorde även träningen.
Det var mycket som kunde påverka dagens löprunda negativt- alldeles för lite sömn, det faktum att det var tredje dagen i rad som mina stackars vader har fått jobba och att jag inte har sprungit någonting hela förra veckan. När jag ställde mig på bandet och började röra fötterna och benen gjorde jag det med en massa negativa tankar i huvudet.
Det gick förvånansvärt lätt. Ända fram till den sjunde kilometern. Då ville kroppen ge upp och skrek att jag skulle stanna. Kämpandes tog jag mig fram till den åttonde kilometern. Utan att stanna. Jag höjde istället. Men just vid de välkända siffrorna 8.00 gav mina fötter upp och jag fick nödbromsa. Efter att ha sprungit så långt i flera vackor börjar jag nu tröttna på de siffrorna. Jag vill se en nia! Och sedan en mil, en stark mil. Det är målet. Och jag vet att jag kommer att klara det. Det är ju ”bara” två kilometer kvar.

Det jag inte gillar är att min kropp ger upp, bara så där. Jag klarar inte av att inte kunna kontrollera min kropp. Ändå känns det bra, jag känner mig stark. Och på söndag ska jag, om jag hinner, försöka igen.

Ansvar man har som lärare

Samtidigt som jag funderar över mitt vitkiga yrkesval, läser jag min allt tjockare lärarbok, reflekterar och inspireras av mig själv och andra. Jag läser hur fint Körling skriver om lärarens ansvar. ”Skolan har kunskapsuppdrag, fostransuppdrag och omsorgsuppdrag. I själva verket handlar det om identitet och utveckling. Vilket ansvar vi lärare har!”, skriver hon och detta översätter jag direkt till förskolans och förskollärarnas ansvar.

En parentes- undervisning är så mycket mer än själva lektionen eller samlingen. Undervisning i förskolan kan ske i leken, under sångstunden eller på toan. Möjligheter är oändliga.

Då och då analyserar jag mig själv genom att bli filmad. Idag är en analysdag och jag hittade precis en bild på lärarBellan i action och gud vad jag ser tråkig ut! Jag ler på en enda (!) av tio bilder! Hur inspirerande är jag för min barngrupp när jag ser så här trist ut?!

Ja, som tur är har jag ju Bob som lyser upp tillvaron för mina barn!

Schizofreni i läraryrket

Igår läste jag nytt nummer av Pedagogiska Magazinet, tidning alla lärare och lärarstudenter får hem några gånger om året. Redan på sidan fyra fastnar jag där jag läser en artikel av tidningens chefredaktör Leif Mathiasson. Han tänker så klokt och jag instämmer med vartenda ord i artikeln.

”Men ett kanske än allvarligare problem är det närmast schizofrena drag som präglar den bild som har skapats av skolan – och nu även institutionaliserats. Å ena sidan bilden av en havererad verksamhet som utmärks av undermåliga kunskaper och allmänt kaos, å andra sidan en lärarkår som beskrivs som en av de viktigaste yrkeskårerna i landet och värd en högre status. Å ena sidan en lärarutbildning som är genomusel och under all kritik, å andra sidan lärare, som kommer ut från just den utbildningen, som i praktiken ska genomföra alla de reformer som ska förverkliga en skola i världsklass. Å ena sidan en utbildningsvetenskaplig forskning som medvetet nedvärderas och ignoreras, å andra sidan en ny skollag som slår fast att verksamheten ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

                                                                 Leif Mathiasson, Pedagogiska Magasinet, nr 1 2011

Måndagsskoj

Idag var jag hos Erika och kollade in hennes nya lägenhet som även är hennes allra första (!) förstahandskontrakt. Efter år av letande och många, många flytt har hon nu äntligen fått en egen två som hon inte är tvungen att lämna. Att få förstahandskontrakt i Götet är inte något man bara får hursomhelst ska ni veta.

Hon har jobbat hårt med att renovera den och har nu fått ryggskott. Stackaren. Men lägenheten var verkligen så himla fräsch och kändes som ett mysigt hem. Och en hel del skvaller blev det. Som alltid när vi träffas. Tack för idag, gumman!

Erika bjöd på ett slags krämliknande efterrätt med passionsfrukt på. Mums! Men tur att löpturen väntar imorgon.

Work in progress III

I helgen har vårt vardagsrum gått från tråkigt grått till svenne-vitt. Med till dess räddning kommer en fondvägg i rött nästa helg. Och så resten av den ickevita möbleringen då.
Mamma och jag har även hunnit tapetsera en vägg i vår enorma matsal. Vi tyckte tapeten var så snygg och fortsatte ut i hallen, där dörren in till badrummet ska vara. Och för att vara de största amatörerna världen har skådat, så måste jag faktiskt säga att det gick bra. Det gick väldigt bra. Nu har jag glott på den i timmar och har inte tröttnat den minsta. Nog pratat, här kommer bildbevis!

Tada! Ser hur duktigt Adam dammsuger i bakgrunden?

Jag är grymt stolt över oss.

Close-up

Ser ni hur snyggt hörnet in till hallen blev? Och ja, vi är inne på medaljongmönster just nu. För det är så snyggt.

Renoveringstips

Om du råkar ha två olika färgburkar hemma måste du försäkra dig om att det är den rätta burken du tar fram INNAN du börjar måla. Snickerifärg på vägg år alltså inte att rekommendera! Användning av felaktig färg kan leda till att du måste göra om hela rummet. Gissa hur kul det är!

Ge mig styrka

Jag hade bestämt mig. Eftersom jag skulle börja halv tio idag kunde jag lätt hinna träna innan. Igår packade jag träningsväskan och ställde fram den.

När jag gick upp imorse ville jag allt annat än att träna. Sedan kom jag på att jag i vilket fall var tvungen att duscha. Och att duscha nere i den iskalla källaren var jag verkligen inte sugen på. Jag tänkte ”Helvete också” och åkte iväg till gymmet. Fyrtiofem minuter senare var jag svettig, lagom skakig och hungrig som bara den. Men framförallt var jag glad. Glad att mina ben orkade och glad för att jag kämpade till bristningsgränsen. Om nu bara snön kunde försvinna och göra det möjligt för mig att springa ute i den underbara naturen runt vårt hus.

Nu är jag allt annat än pigg och då har jag ändå ätit glass och tagit tupplur. Tur att det är fredag imorgon. Då kommer mamma och vi ska spackla, slipa och tapetsera. All over again. Ibland känns det som det aldrig tar slut. Åh, ge mig styrka!

Dessa underbara rosor fick jag av Adam på alla hjärtans dag

Om att vara fattig

Det är svårt att tänka sig att det finns fattiga i vårt fina land. I vårt land där klass inte existerar, där hunger inte är någons vardag. I vårt fina, avlånga land där vi alla är lika värda. Eller hur var det nu igen?
Enligt Rädda Barnen levde under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom – det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige. 220 000 barn är en patetisk siffra. Ska vi ha det så i vårt fina land?

Nej, det är ju svårt att tänka sig att fattigdom existerar, när Hollywoodfruar och Solsidan visas på bästa sändningstid. Det är svårt att komma ihåg att det finns dem som vaknar på morgonen med en klump i magen för att man, trots sin låga ålder, vet att det är en vecka kvar tills barnbidraget kommer & att denna vecka finns det 20 kr om dagen att leva på. 

Tack, Visselpaj, för att du tar upp detta på din blogg. Nu gör vi andra det också. För fattigdom är en hård verklighet för alldeles för många i vårt land.

Me love presents

Förra veckan fick vi ett fint kort från Adams farföräldrar och marmelad av Hanna. Morotsmarmelad. Hur god som helst!

Ny uppdatering om huset, rislampan i hallen är borta! Istället får en svart cooling ta dess plats.

     

Personligt

Jag såg att Elsa gjorde ett personlighets test på 41 frågor och jag ville inte vara sämre så jag gjorde ett likadant. Sådana där tester brukar inte stämma så där jättebra med verkligheten, men den här gjorde det till punkt och pricka. Här har ni alltså mig: 

Din personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Glad alla hjärtans dag!

mms_img31304 (MMS)

Glad alla hjärtans dag!

Finsöndag

mms_img65525 (MMS)

Efter ett hårt träningspass med Anna var det dags för Stenungsunds godaste mackor!

Badrummet är snart här!

Läsvärt om våra mammor

Jag sitter på rast och slösurfar eftersom det snöar för mycket för min dagliga promenad. Bland annat läser jag Monica Gunnes krönika och nickar. Jag känner igen min mamma och så många andra mammor i det hon skriver och någonstans gör det ont. Jag tror att det är i hjärtat.
För det är så sant. Och så orättvist.
Jag vill inte ha det så som min mamma och så många andra hade det.
Jag vägrar.

Dockvrån eller hemmet?

Eter en månad på mitt jobb har jag redan kommit in i diskussioner kring genus och dess betydelse med mina kollegor. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag påpekar att vi är skyldiga att motverka traditionella könsmönster, enligt vår läroplan, de förstår bara inte.
Vi har ett rum som kallas för ”dockvrån” och mina kollegor uppmuntrar flickor och bara flickor att leka där. I rummet finns barbiedockor, av någon konstig anledning. För hur Barbie skulle vara ett pedagogiskt medel lyckas jag inte förstå. Där finns även en spis, matbord samt många färgglada klänningar som våra barn älskar att använda. Jag säger barn, eftersom det är både flickor och pojkar som har använt dessa klänningar. Efter att ha gjort egna observationer kan jag intyga att det mest är pojkarna som är entusiastiska över och tar initiativet till att klä ut sig. Ändå fortsätter mina kollegor med att skicka flickorna och enbart flickorna till dockrummet och för varje gång blir jag mer och mer irriterad. 
Efter att ha varit ute idag kom en av kollegorna med en klockren kommentar. ”Idag blev till och med flickorna blöta!”. Jag låtsades att jag inte riktigt förstod vad hon menade och bad henne utveckla sitt resonemang. Hon började prata om hur flickor inte riktigt gillar vattnet lika mycket som pojkarna och är rädda för att bli smutsiga. Ja, ni ser. Här kunde jag börja argumentera för att det inte alls stämmer, utan att just de flickor vi har är starka individer som inte tänker vara sämre än pojkarna. Att de fullständigt struntar i om de har fått lera på sina ljusrosa kläder. Och den fåtal av dem som är tillbakadragna är det på grund av sina föräldrar, oss på förskolan och samhället i stort. Det är just sådana kommentarer som min kollega fällde som gör att barn delas in i fack.
Jag gav mig inte in i diskussionen utan inledde vilan med att läsa boken ”Så gör prinsessor” som våra barn, och framförallt pojkar, fullständigt älskar!

Hallen är finito!

Idag har jag målat och målat. Och tränat, men det är en annan femma. Målat som sagt, vitt och flera lager. Hallen är nu äntligen färdig och en till grej på vår renoveringslista är checkad. Adam pysslade med taket och förberedde för spotlightsen och även slingorna till golvvärme är nu på plats. Check and check!

En ny spegel är på plats vid ytterdörren.

Här ser ni en del av den nyslipade trappan som väntar på målning. Kläd- och skohyllan är uppe, men den gräsliga rislampan ska bort!

Den fina svarta vasen som jag fick i present av världens bästa Essa har sin givna plats i hörnet. Även nyckelhyllan är nu på plats!

Let there be heat! Som jag längtar!

Jag ser ljuset

Idag har Adams mamma och jag slipat vår trappa till övervåningen. Målningen får vänta tills badrummet blir klart eftersom vi använder wc:n som är på övervåningen. Trappan blir troligtvis vit. Helt opraktiskt, men så fräscht. Imorgon ska hallen målas. Sista pusselbitar börjar komma på plats och jag börjar se ljuset.
Här kommer lite bilder på våra renoveringsframgångar.

Vårt sovrum har fått tapeter på kortsidorna. Snyggt, eller hur? Mot den här väggen ska vår fina dubbelsäng stå.

Här ska Adam bygga in två hyllor med vita dörrar till.

Äntligen har vi fått ett fönster i badrummet, gipsskivorna är på plats och imorgon ska taket på.

Vår matsal och det enorma köksbordet. Love it!

Köket som gjorde att vi köpte drömkåken.

Om att generalisera

En pappa kommer in för att hämta sin son vid fyratiden idag och jag passar på att prata med honom, då det endast är några barn kvar. Vi kommer in på olika samtalsämnen som fotboll, demonstrationer i Kairo och till slut kommer den oundvikliga frågan som man alltid får om man ser utländsk ut ”Och vad kommer du ifrån?”.

Jag svarar att jag kommer från Partille, men märker att mitt svar inte är tillfredställande nog. ”Men egentligen?”, frågar pappan och till slut svarar jag att jag är född i Kroatien. Och here it goes. Pappan börjar berätta hur han känner en kroat som är en otrolig nationalist. Han fortsätter prata om det i flera minuter. Jag nickar vänligt och tänker ”Jo, för alla kroater är ju så. Precis så som den enda kroaten du har träffat”. Istället för att säga det högst fortsätter jag att nicka och le. Tills slut blir pappan avbruten av sin son som vill hem.

Tänk om jag resonerade så varje gång jag träffade en norrlänning, för att ta ett exempel. ”Jo, du. Jag känner en från Norrland och han är så j*kla inskränkt!”.

30. Det värsta jag vet

Övergrepp mot barn.

29. Jag och alkoholen

När vi flyttade fyllde vi tre stora påsar med sprit. Alltså dricker vi dåligt. Jag föredrar dock rött vin, drinkar eller alkoläsk när jag väl dricker. Och så är jag billig i drift. Huruvida det är positivt eller ej, det beror ju på vem man frågar.
 

28. Mina bästa egenskaper enligt mig själv

1. Jag är otroligt öppen. Oftast för öppen för mitt eget bästa. Jag säger alltid vad jag tycker utan att tänka på konsekvenser. Jag orkar inte leka falska lekar, utan föredrar att gå rakt på sak och det med besked. Tycker jag inte om dig så har du förmodligen fattat det på ett eller annat sätt.

2. Jag är allmänbildad, klipsk och tycker om att lära mig nya saker. Jag älskar att läsa och utmana mig själv och mina kunskaper.

3. Jag älskar mig själv. Jag tycker att man ska göra det. Sätt alltid dig själv i första rum. Det här betyder emellertid inte att man ska strunta i andra. Tvärtom. Det är först när man älskar sig själv som man kan älska andra.

Nemi = Bella

Idag är jag som Nemi. Kan bero på mensen. Men det kan även vara det att Nemi är så grym!

Bild

27. Mitt utseende

Jag väljer att kort och gott hoppa över den här rubriken då jag redan har skrivit om samma sak här och här.

26. En tisdagskväll klockan 20.42

Ikväll njuter jag av en ny tesort inhandlad på Indiska.
Samtidigt slösurfar jag och passar på att läsa de många och fina bloggar som jag följer dagligen. En av dem är Förskoleburken som jag använder slaviskt nu när jag är verksam lärare.
Jag har precis hittat min lärarbok, en anteckningsbok där jag har samlat alla tips, reflektioner och kunskaper som rör mitt yrke sedan tre år tillbaka. Den är grymt bra att ha när inspirationen är som bortblåst. Ikväll är en sådan kväll och efter kort bläddrande är jag nu fullproppad med återvunna idéer.