Arkivet för mars, 2011

Resa!

Jag älskar att resa, även om jag aldrig har varit utanför Europa. Vilket kommer inom kort eftersom jag nu inte längre är fattig student! Men vad man än gör så gäller det att starta mjukt, eller hur? Vår mjukstart blir en långhelg i Prag om en månad! Det ser jag verkligen fram emot. Till sommaren bär det av till min fina Opatija och förmodligen även de vackra sandstränderna i södra Kroatien.

Fram till dess låtsas jag att det är sommar här.

Gästrummet

Före:

Efter:

Pettsonbården och de gräsliga grågröna tapeter är borta, likaså den fula, rosa platsmattan med inslag av glitter (!) i. Väggarna är ommålade i vitt och ekparketten lagd.

Den där härliga avundsjukan

I lördags hade jag världens bästa Jessica hemma hos mig. Det var så härligt att ha henne här, visa upp huset, laga mat tillsammans, dricka vin och prata. Vi pratade om pedagogik, jämställdhet och bröllop. Givna ämnen då vi båda är lärare, intresserade av genus och ska gifta oss. Efter ett tag kom vi in på feminism.

Vi känner båda att det har blivit så fånigt det där. Hur vi som sminkar oss, rakar benen och lever i heterosexuella förhållanden inte riktigt tas på allvar när det gäller feministiska frågor. Vilket bara är löjligt. Inte minst då hela feministrörelsen går ut på att vi kvinnor ska få välja själva och stödja varandra i det.

Istället ser jag tyvärr mycket avundsjuka. Förakt. Fördomar. Oss kvinnor emellan. Vad har hänt med girlpower egentligen? Räcker det inte att vi blir förtryckta av det patriarkala samhället, utan vi måste tvunget förtrycka varandra? Överallt ser jag det. Hur vi kvinnor kommenterar andra kvinnors livs val, på ett negativt sätt. Hur vi inte kan vara glada för varandras skull. Peppa varandra och lyfta fram våra styrkor.

Jag inser att jag säger mot mig själv här, eftersom jag också klagar på oss. Men jag är bara så himla trött på oss kvinnor! Hur länge ska vi spela offer? När ska vi vakna upp och börja uppskatta varandra? Sluta vara så förbaskad avundsjuka?! Jag vet att vi är bättre än så.

Nu uppmanar jag er att gå och försöka göra något fint för era systrar idag.
Det är vad feminism är för mig.

Det är vad feminism borde handla om.

Det är vår!

Det är vår nu. Det har jag bestämt.

Så det så.

Kontoret/pysselrummet

Före:

Ett mysigt barnrum med väggar i någon slags ful aprikosliknande nyans, vilken konstigt nog inte syns på bilden. Billigt golv ska bort och ommålning väntar!

Efter:

Välkommen in!

Det enda som saknas är ordentlig belysning, kontorsstol och en skön fåtölj. Att trilla över en stor summa cash vore inte helt fel.

Pysselhörnan är nästan färdig! Jag behöver visst fler korgar.

Saknaden. Igen.

När jag tidigare idag var på min rast kunde jag som det oftast är inte hålla mig borta från jobbet. För insiration läser jag ibland bloggen Leptir (fjäril), en blogg som drivs av en kroatisk montessoriförskollärare.
Jag älskar att läsa om mitt yrke på mitt modersmål, något som är helt nytt för mig. Jag kan inte låta bli att sakna. Jag saknar mitt andra hem. Och jag undrar hur det hade varit att jobba som förskollärare där.

Vad är ett barn värt

På mitt jobb får vi köpa förbrukningsmaterial (papper, färg, pennor osv.) för 300 kronor per barn och år. Har man tjugo barn får man köpa material för maximalt 2000 kr. Det kan låta mycket. 
Detta sker i samma land där kungahuset har mage att ansöka om höjning på 5,5 miljoner. Per år. Då får vårt kungahus totalt 127,7 miljoner av rena skattepengar. Årligen.

Samtidigt lägger jag tillsammans med mina kollegor upp en plan för hur vi ska få pengarna att räcka till. För trots allt är våra barn inte värda mer än pissiga 300 kronor per år.

Söndag borde vara vilodag

Idag har jag målat i vardagsrummet. En till fondvägg, den här gången röd. Ja, vi älskar fondväggar. Men så älskar vi färg också och på något sätt så passar det ihop.
Jag har även målat en stringhylla svart. Den ska hänga i min pysselhörna i kontoren och förvara allt material som fortfarande trängs i pysselväskan.
Några bilder på dagens ärenden blir det då inte ikväll. Jag är alldeles för trött och lat för det. Men jag bjuder på en bild bara för att visa hur snäll jag är.

Man måste ju fira

Efter en lång städdag (nu är huset skinande rent, t.o.m. fönstren har fått sig en omgång. Tack fina mamma för hjälpen!) var det dags att koppla av. Efter två glas vin till maten kom jag ju på att vi inte alls har firat att huset faktiskt är så gott som färdigt!
För det är det ju!
Och så råkade vi ha den dyra champangen i källaren.

Mums!

Ha en grym lördagskväll, allihopa!

Inte okej!

Ketchupmamman sammanfattar allt det hela på följande sätt och jag kan inte annat än att hålla med. 


”Ja, jag vet. Ni i Norrland har fortfarande 20 meter snö och har grävt er ett tunnelsystem i snön för att överhuvudtaget kunna ta er till brevlådan, och när ni öppnar brevlådan är den full av snö, och tidningen är gjord av snö, och ni äter snö och eventuellt är alla era grannar snögubbar, men ändå. Vi har ond snö här. Snö som är liten och sticksig och gillar att krypa in vid nacken och landa i trosorna. Och jag måste gå ut och jag har minsann inget mysigt snötunnelsystem att krypa runt i.”

Trött på att vara glad

Efter en lång och krävande dag på jobbet ligger jag nu i badkaret och försöker slappna av. Det går så där.

Idag har vi varit på Universeum med vår barngrupp och tittat på fiskarna. Sedan hade vi picknick utanför med O’boy, smörgåsar och frukt. På vagnen tillbaka somnade flera av barnen. De kommer att prata om detta i flera veckor framöver.

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. Det skulle handla om hur trött jag är. Jag kan bli så otroligt trött på att hela tiden vara glad, tacksam och tycka om allt och alla. För det är jag inte och det gör jag inte. Ibland är det så, men långt ifrån alltid. Därför kan jag störa mig något fruktansvärt på alla bloggar där man skriver om hur himla perfekt allting är, hur lycklig man råkar vara, hur alla människor är helt fantastiska och hela världen är rosa och fluffig. Jag spyr på sådant! Jag förstår att jag säger mot mig själv lite här. För visst är det roligare att skriva om hur glad man är istället för att avreagera sig. De flesta vill ju visa sig från sin bästa sida här i bloggvärlden. Men ibland skulle jag vilja läsa en blogg som är så himla sarkastisk och drivs av den största bitterfittan världen har skådat. Bara för att få lite motvikt. För även om jag älskar er, kan ni inte gå och bli lite bitchiga?

Att bli med hus

Om någon för två år sedan hade sagt till mig att jag idag skulle vara förlovad med världens finaste man och bo i mitt drömhus hade jag skrattat. Jag är ju trots allt i mina tidiga 20’s, då de flesta är ute på krogen varenda helg och letar efter den rätte. Alternativt låtsas att de inte alls letar. Då bor man fortfarande i en hyresrätt i stan, om inte hemma hos päronen, och har ofta inte börjat plugga än. Jag är alltså inte ens 25 och har avklarat allt det där. Jag har levt det där livet och det känns bra. Men det livet är bakom mig.

Mitt liv idag kretsar runt mannen i mitt liv och vårt hem. Med totalrenovering, fasadmålning, gräsklippning, rabattskötsel och allt vad det innebär. Samtidigt upplever jag varenda dag så mycket kärlek. Kärlek jag aldrig har fått uppleva någonsin tidigare. Och ibland blir jag rädd. För jag undrar om jag är redo för det här. Volvo-villa-vovve-livet. Kanske är jag inte alls det.

Men så länge jag har min på-gränsen-till-adhd-Adam och en uteplats som erbjuder fågelkvitter och mängder med sol så är jag lycklig. Och mina vänner, det finns absolut ingenting i världen som jag kan önska mig mer.

Min på-gränsen-till-adhd-älskling lägger ekparkett.

Hoppas att det här är svaret på din fråga, Hanna.

Mitt uppdrag

Att vara förskolärare är krävande på många sätt. Dock underlättar det en hel del när man har tydliga riktlinjer att gå efter. Så jag läser Lpfö 98, Läroplanen för förskolan, som jag kan utantill. Orden får ny mening varje gång jag läser dem. Jag utvecklas med dem och de med mig. 

”Det svenska samhällets internationalisering ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i en kulturell mångfald. Förskolan är en social och kulturell mötesplats som kan stärka denna förmåga och förbereda barnen för ett liv i ett alltmer internationaliserat samhälle. Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet.” Lpfö 98.

Målarsöndag

mms_img46645 (MMS)

Jag har visst glömt hur kul det är att måla med andra färger än vitt!

Where the magic happens

Vårt sovrum före:
9

Och efter:
Sovrummet

Jobbmugg

En sådan te- och cappuccinoälskare som jag är behöver en bra mugg. Mina krav är många och hårda. En jobbmugg ska inte vara liten men heller inte alldeles för stor. Den ska vara i rätt färger och helst ska den kännas personlig. Idag hittade jag precis en sådan på Inside home för 69 kronor och slog till direkt. Jag blev kär helt enkelt.

Den perfekta jobbmuggen med andra ord.

Min, bara min!

Jag har fått en klädkammare!
Min underbara sambo, ursäkta- fästman, är inte bara duktig på att grilla. Han kan snickra också! Men det har ni nog förstått vid det här laget. Idag har min klädkammare blivit färdig. Den har massor med praktiska hyllor och en alldeles förtjusande, tjock och helt underbar lilla heltäckningsmatta.
Från och med nu kommer jag att envisas med att kalla den för walk in closet, för man kan faktiskt gå in där. Även om det finns en risk att man slår huvudet i snetaket. Men walk in closet it is och världens snyggaste är den! Bilder? Okej då!

Är vi jämlika?

Kvinnodagen

Tidigare idag fick jag en fin liten blomma av en mamma på jobbet. Hon ville passa på att visa hur mycket hon uppskattar mig, som hon uttryckte det. Som jag rodnade. Det är ju inte varje dag man blir uppmärksammad för att man inte har snopp. Jag älskar ju att vara kvinna. Hur jobbigt det än är alla de andra 364 dagarna!

Grattis alla ni underbara kvinnor!

Uteplatspremiär

Jag tror att inte någon som bor på bästkusten har lyckats missa det underbara vårvädret helgen bjöd på. Strålande solsken och över tio plusgrader i lä. Har man hus är man självklart ute på altanen. Har man grill så grillar man. 

Titta- ingen jacka här inte!

Gissa om Adam var lycklig!

Nu får ni skärpa er!

Jag brukar aldrig titta på Melodifestivalen. Eurovision är dock en tradition för mig. Men Melodifestivalen gör bara att jag blir så himla besviken. Samma visa i år igen. Till exempel kom Sebastian inte ens till andra chansen, trots att han var den enda som kunde sjunga den kvällen!
Igår hälsade vi på hos våra grannar där fika och småprat slutade med en helkväll. Bland annat tittade vi på Queens gamla konserter, skrattade åt svensexfilmer och så kunde vi inte motstå Andra chansen. Av alla artister var ju Loreen den enda som kunde sjunga. Hon var snygg, hade utstrålning och hennes dansare var hur grymma som helst. Tror ni att hon gick vidare? Nope. Istället gjorde tråkiga, översminkade, alldeles för smala Sara Varga det. Vad är fel på er som röstar egentligen?

Bathroom time!

Äntligen, mina vänner! Badrummet är färdigt och snyggt som tusan!
Igår passade jag på att springa milen enbart för att jag visste att ett helt nytt badrum väntade på mig. Med stort badkar, toalett som går att spola och spotlights med dimmer!
Milen gick som en dans tack vare den bästa belöningen någonsin! Att tappa upp ett bad och ligga där omgiven av tystnaden och bubblorna är som att komma till himmelen.
Det var jag tvungen att fira det genom att bli full. Det krävdes fyra drinkar. Så billig i drift blir man när man inte har druckit på flera månader.

Jaha, ni vill ha bilder? Det ska ni allt få!

Festonsdag

Nu har vi just avklarat festonsdag på jobbet.
Festonsdag är då alla tar på sig klänningar, pojkar som flickor, dansar till ”Små grodorna”, äter så mycket apelsin att man får ont i magen och skrattar tills man ramlar av utmattning.
Själv hade jag neongul kjol och Pippiperuk på mig.
Man måste ju föregå med gott exempel, liksom.
Dock är jag alldeles för pryd för bildbevis.
Man måste dra gränsen någonstans.

Tada!

Vad tycks?

No more darkness

Det är sista gången ni ser mig så här, kära vänner! Brunetten är borta!

          

 

Idag har jag gått och färgat håret! Kan ni gissa i vilken färg?

Hur en tjej borde vara

Det är lätt. Bara fråga Disney!