Arkivet för april, 2011

Beslutsångest

mms_img31889 (MMS)

Vilken ska man välja?

Den andra mamman och andra fina barnböcker

Det finns så mycket som jag vill berätta för er, men så lite tid. Vi tar det när jag är tillbaka till Prag. Vi åker dit imorgon och det kommer att bli alldeles underbart. För jag har alltid velat se Prag.
Jag är på topp när det gäller träningen, men även jobbet. Det har sina anledningar och även det kommer jag att berätta så småningom. När alla känslorna har landat. Det tar tid.

Nu vill jag starta något nytt. För er som läser min blogg vet att jag älskar att jobba med barn. Ni som känner mig vet att jag är en bokmal. Så barnböcker är ju en självklar passion för mig. Jag kommer att börja recensera barnböcker här för att dela med mig av mina personliga favoriter. Och förhoppningsvis inspirera er som har egna barn, jobbar med barn eller helt enkelt träffar barn i andra sammanhang. För barn behöver litterär amning. Alla våra barn.

Jag börjar med boken ”Den andra mamman” av Viveka Sjögren, en av mina favoriter bland barnboksförfattare. Boken handlar om en liten invandrartjej, hennes lilla syster samt deras mamma. Ni förstår redan nu varför den här boken får mitt hjärta att slå ett extra slag. Mamman i boken kan inte svenska och den lilla tjejn som är bokens huvudperson tycker att mamman är dum. Men helt oväntat händer något som förändrar tjejens syn på sin mamma. Snart kommer hon att tycka att hennes mamma är stark, uppfinningsrik och rolig. Trots hennes språkbrister. Mer om boken står här. Jag läser den ofta för min barngrupp och de är, liksom jag, förtrollade av den. Bli det ni också.

I love Påsk

Glad påsk!

Mamma och Ivana har varit här sedan tre. Vi har ätit, vi har skrattat och gått på promenad. Nu slöar vi i soffan. Jag bjuder på förra årets påskkort och önskar er alla en glad och solig påsk!

Om ni undrar

Att blogga är det sista jag tänker på dagar som dessa. 25 grader var det här idag och vi passade på att klippa  häcken, planera i rabatten, kratta i gräsmattan och jag hann till och med tvätta min bil! Och så åt vi ute. Min kropp är redan lätt solbränd och jag njuter. Aldrig har jag längtat efter vår, värme och grönska som i år.

Påsken på förskolan

Alla som inte jobbar med barn måste vara så avundsjuka på oss som faktiskt gör det. Inte för att barn är de mest underbara varelserna på planeten och inte heller för att man alltid är lika glad när man åker hem. Inte ens för att man får vara ute en hel dag och springa i solen. Det är bestämt för att man får klä ut sig till påskkärring och få betalt för det.

Det där med barnskötare

Studentmamman har skrivit ett mycket intressant inlägg om barnskötare vs. förskollärare i förskolans värld som har satt igång en massa tankar hos mig. Som förskollärare har jag självklart en egen uppfattning om det här. Som är väldigt tråkig och hård, men så är det ofta med mina uppfattningar om saker och ting.
Jag anser inte att barnskötare och förskollärare kompletterar varandra av den trista anledningen att jag aldrig har stött på en barnskötare som har utmanat och inspirerat mig när det handlar om pedagogik.

Jag vet att jag har mer kompetens än vad en barnskötare har, att jag har pedagogiska perspektiv och utgångar tack vare min bredare, djupare och framförallt mycket längre utbildning.

Men med detta sagt vill jag förtydliga att jag förstår varför barnskötare fortfarande finns kvar. Det är på grund av den enkla anledningen att det råder brist på utbildade förskollärare. Som i slutändan ändå bär på hela ansvaret för den pedagogiska verksamheten på en förskola. Dessutom kostar de oftast mindre.
Mina åsikter bygger på att jag har stött på trötta och oengagerade barnskötare som ser på barn som en belastning som man skall fostra till att lyda. Som inte är intresserade av att lära sig något nytt. Och barnskötare som egentligen hellre vill stå vid sidan om barnen och dricka kaffe än att smutsa ner sig och leda barnens lek. Det är ingen myt. Dessa ”pedagoger” existerar i allra högsta grad. Visst finns det sådana förskollärare också, men hade jag träffat en superbra barnskötare så hade jag inte känt så som jag gör.
Sammanfattningsvis vill jag betona att jag är fullt medveten om att bara för att någon är lärare inte är en garanti för att personen i fråga är en bra pedagog. Men att barnskötare skulle kunna vara mer eller lika kompetenta som förskollärarna är, det tror jag på jag ser det.

Aretha Franklin

Finns det bättre sätt att börja veckan på?

Fredagsdejt

Igår var vi på dejt Adam och jag. Shopping, bio och trerätters. Pussar, kramar och fina ord.

Jag älskar prickigt. Och pennkjolar. Och vem har sagt att rosa är tjejfärg?

Är jag bloggkändiz nu?

När Lady Dahmers fans går in på ens blogg för att hacka på en och försvara henne kan det bara betyda en sak- att jag har lyckats!

Du är ju bara avundsjuk för att hon (lady D) vinner oavsett om hon har rakade eller orakade ben! Hon ser ut som en kvinna, så som alla vi gör. Inte någon jävla pinne med smala ben och ingen röv. Det handlar inte om rakade ben de handlar om att vi kvinnor inte ska behöva känna oss betryckta, manade att fixa oss, för att de behagas av oss att göra de. Vi är inga saker, vi är människor!

Det är så himla roligt för Lady Dahmer behöver inte någon som försvarar henne, det gör hon så bra själv med lysande argument. Men så fort man ifrågasätter, för Gud förbjude att man skulle ifrågasätta henne, får man en liten skara av hennes fans efter sig. Vilket bara är patetiskt, eftersom jag håller med i mycket av det Lady Dahmer skriver. Så Astrid, du kan vara lugn. Jag är inte avundsjuk på Lady Dahmer. Jag skulle älska om hon vann Gilettetävlingen!

Idag är jag…

Arg på:

·          Posten. Skickade femton egentillverkade inbjudningar för några dagar sedan och ingen verkar ha fått dem! Hur svårt kan det vara egentligen?

·          Folk i allmänhet. När jag bland annat ser att en idiot har lämnat en SNUS på löpbandet, där flaskan skall stå, vill jag bara strypa någon.

·          När feminism handlar om rakade ben. Simone de Beauvoir måste vända sig i graven.

Glad eftersom:

·          Jag hann med ett stenhårt pass på gymmet imorse. Att träna på morgonen är underbart!

·          Solen skiner och det är vår på riktigt! Och jag bor på landet bland skog, fåglar och sjöar!

·          Jag är kär. Man blir bara mer och mer kär ju längre tiden går.

Idag kör vi på den rufsiga looken

Äntligen påsk!

Nu när vi har ett stort, fint, nyrenoverat hus med öppna och härliga ytor kan vi påskpyssla utan att det känns för mycket. Dessutom råkar gult passa bra in i köket och matsalen. Nu kan påsken ta och komma för jag har längtat som bara den!

Yeah right!

Ofta att gymnasielärare tjänar 30.200!
Och i vilken värld får vårdbiträde 23.200? Om de inte har jobbat i trettio år, vill säga.

Kreativt kaos

Det är vad jag ägnar mig åt just nu. Resultat får ni se inom några dagar. Men redan nu kan jag avslöja att jag har inspirerats av den turkosa väggen.

Djupare inlägg än så här får ni allt vänta på. Jag är inne i en skapandefas.

Bra fokus där, Aftonbladet

Aftonbladet har gjort en sammanfattning av Juholts åsikter i gårdagens avsnitt av SVT:s Agenda . Av alla saker Juholt brinner har man valt att fokusera bara på enda en. Gissa vilken.

Japp, höjd bensinskatt. Varför är jag inte förvånad?

När värme kommer till bästkusten

Jag har egentligen tänkt ta ledigt från bloggen idag. Vi har besök hela helgen, suttit och ätit i solen, grävt i rabatten, och gjort sushi. Vilket inte brukar lämna någon tid för intressanta inlägg. Men jag kan helt enkelt inte hålla mig borta från er. Och förhoppningsvis inte ni från mig heller. Så jag bjussar på en bild eftersom jag känner mig storsint.

Och gott var det!

Run for your life

Igår var det yoga och idag löpning. En hel mil längs med åkrar, skog och en vacker sjö. Först korta, trötta steg som efter ett tag blev långa, snabba, säkrare. En kilometer innan målet kände jag mig oövervinnlig. Ungefär som Silvester Stalone i Rocky. Jag älskar den känslan!

Att räkna

mms_img50268 (MMS)

Har man inte äpplen att ta bort går pennor lika bra. Här har vi en 5årig tjej som lär sig subtraktion.

Jag kokar!

Visst blir jag sårad när folk säger att de inte vill att deras barn ska börja på förskolan. När de ser förskolan som den sista utvägen. För att man måste jobba. Jag ser det som en förolämpning mot mitt yrke och därmed mot mig själv. Dessutom brukar inte dessa personer ha några vettiga argument att komma med, vilket gör det hela så mycket svårare.
Jag vet att det inte är lönt att diskutera med sådana personer. Det är ju deras barn och de får göra som de vill. Det är ingen idé för mig att försöka påpeka att det finns mängder med forskning som visar att en tidig förskolestart är nyttig för barn. Det hjälper inte ens när jag talar mig varm för denna fina institution, visar glatt vår ambitiösa läroplan och berättar om min långa utbildning.
Kommentarer som ”Vi vill inte att våra barn ska bli som alla andra”, ”Hon är så himla blyg, hon skulle bara bli bortglömt”, eller ”Det viktiga bandet mellan mor och barn skulle då försvinna och barnet skulle bli skadat för livet” får mig att vilja skrika högt. För att dessa kommentarer och påståenden är totalt osanna och rent utav bisarra. Så länge har vi haft en läroplan, så länge har den svenska förskolan legat i topp och så många förskollärare det finns som brinner för det de gör och ändå resonerar folk så där!

Nej, det är likadant med feminism. Man kan ju inte omvända alla.
Men jag kommer inte att sluta försöka för det.

Katter är bra härliga ibland!

mms_img49201 (MMS)

Den här nöjer sig med papperskorgen.

Orättvist är vad det är!

Hallå där, mitt undermedvetna jag! Hur svårt kan det vara att samarbeta egentligen?
Inatt drömde jag massor, ska ni veta. Jag drömde om de många, brillianta inlägg jag skulle skriva här. Jag drömde om hur jag skrev dessa inlägg, ord för ord och hur jag skrattade för mig själv då jag tyckte att de var helt underbart klockrena.
Tji fick jag. Jag kommer givetvis inte ihåg ett skit.
Och hej måndag! Livet är bra ironiskt ibland…

En bortglömd passion

Strax ska jag åka och träna. Det blir femte passet den här veckan.

Det är så kostigt det där. Jag är en sådan jobbig antingen-eller-människa. Antingen tränar jag så gott som varje dag, stenhårda pass så svetten rinner och det känns som att jag ska svimma. Eller så tränar jag ingenting alls. Nu är jag inne i en period då jag tränar som en galning. Och jag älskar det! Hur kunde jag någonsin klara mig utan?

Systermys

Ivana och jag tillbringade lördagskvällen i soffan med massor med godis och vår favoritkomiker Magnus Betnér på tvrutan. När vi var yngre gjorde jag allt för att slippa henne, men nu önskar jag att hade henne närmare.
 

Mera sådant!

Om att strunta i kraven

När jag läser andra bloggar, vilket jag gör dagligen och de är så många att jag inte orkar räkna dem, kan jag ibland känna att jag bara vill ge upp. För i jämförelse känns min egen blogg oinspirerade och tråkig. För det mesta hinner jag inte tänka genom ett inlägg, utan skriver det jag känner för. Allt mer sällan orkar jag skriva om något som verkligen engagerar mig, som politik till exempel. När jag väl tänker skriva ett inlägg är det energikrävande som tusan, eftersom jag aldrig blir nöjd. Men samtidigt älskar jag den för att den är ärlig, opretentiös och ”Bella”. För jag orkar inte låtsas vara någon annan. Jag är jag och min blogg bygger på mina tankar och erfarenheter. Mina mönster och perspektiv.

Idag tänker jag inte ha några jobbiga krav. Det är trots allt fredag och jag har haft en jättebra vecka. Jag har kickstartat min träning igen med fyra tuffa träningspass sedan i söndags. När jag tränar mår jag bra. Jag älskar träningsvärk, jag sover mycket bättre, är inte lika stressad och kroppen blir starkare.

Idag ska Adam och jag till banken och se till att vi nu på riktigt får en gemensam ekonomi. Vilket känns vuxet och på något sätt även romantiskt. För då blir det ju vi på riktigt. Inte längre ”mitt och ditt”. Förstår ni hur jag menar? Jag tror att det kommer att vara nyttigt för mig att lära mig att kompromissa och dela inkomsterna och utgifterna med någon. På riktigt. För med två fasta inkomster, hus och alla möjliga räkningar är det plötsligt mycket svårare att hålla reda på den ekonomiska delen. Vilket är lustigt eftersom jag var en fattig student för bara några månader sedan och inte hade några pengar att hushålla med. Livet är bra ironiskt ibland!

Jag ska hälsa på en vän som ligger på Sahlgrenska. Försöka bli av min sjukhusfobi för någon jag tycker om. Jag ska äta hos mamma och sedan tar jag med syrran hem. Det ska bli skönt att ha henne här. Vi träffas alldeles för sällan, vi två.

Ha en jättefin fredag, vänner och släpp alla krav. Det är ju trots allt fredag!