Ibland krävs radikala åtgärder. Speciellt när det kommer till jämställdhet. När jag idag läste Elsa Beskows bok ”Solägget” för mina tre- och fyraåringar valde jag att byta kön på huvudkaraktärerna. Den söta, mjuka älvan med långt, lockigt, rött hår blev en  pojke, medan Kotte som beskrevs som en ”mycket retsam pojke” istället fick vara av kvinnligt kön.

Jag vägrar undervisa könsstereotypt! På min förskola ska inte pojkar få den stygga gosse-rollen och vara de som slåss, medan flickor är duktiga, rädda varelser som aldrig gör fel!

Jag känner stor skadeglädje nu när Beskow vänder sig i graven!

 onsdag, 31 augusti, 2011,18:24  |    Genus, Läraryrket   |    8 Kommentarer » |

Det blir inga kloka inlägg idag. Jag är för trött efter en hård dag på jobbet och ännu hårdare löpning strax efter. Men en egobild kan man ju alltid bjussa på.

Håll till godo, jag ska tycka och tänka snart igen.

 tisdag, 30 augusti, 2011,21:02  |    Personligt   |    1 Kommentar » |

Inspirerad av dagens föreläsning om barn i regnbågsfamiljer vill jag nu passa på att dela med mig av några tips på normkritiska barnböcker. Jag kommer att skriva utförligare om själva föreläsningen imorgon, när jag inte har tolvtimmars arbetsdag på axlarna. So here they come:

”Familjeboken” av Eddie Summanen för 3-5 år är en underbar bok om olika familjekonstellationer. Boken handlar om hur ett barn kan bli till och om hetero-, homo- och ensamstående föräldrar.

”Här kommer UppfinnarJohanna” av Ann-Christine Magnusson är lämplig för barn som är 3-7 år. UppfinnarJohanna ska bli världens bästa uppfinnare. Idag tänker hon prova sin nya uppfinning på stans suraste gubbe, Surolle. Det kan bara inte misslyckas. Småbrorsorna Sten och Stanley följer med.

”Jösta och Johan” är en av mina favoritbarnböcker! En pedagogisk och färgglad bok som med hjälp av rim berättar om girafferna Jösta och Johan som vill ha ett litet barn, fast de är av samma sort, likadan och likadan. De ger sig ut på savannen för att hitta ett barn och bli en familj. Den är skriven av Anette Skåhlberg och kan läsas redan för tvååringar. Uppföljaren ”Junior börjar förskolan” är även den alldeles underbart pedagogisk!

Anette Skåhlberg har även skrivit boken om Kalle, ”Kalle med klänning”, som firar sommarlov hos sina kusiner och blir avundsjuk på deras svala sommarklänningar. Han får låna en av deras gamla och det blir en rosa med alldeles självlysande silverprickar. Och han vägrar ta av sig den. Han sover i den, äter i den och badar i den. Men hur länge får han ha klänningen?

”Malins mamma gifter sig med Lisa” är skriven av Anette Lundborg och handlar om Malin som är fem år och bor tillsammans med mamma och Lisa. Nu ska mamma och Lisa gifta sig och på bröllopet kommer pappa och hans kille.

”Sandalerna” av Anna Hedvall kan läsas för barn från 3 år. Vad händer när lillebror ärver storasysters rosa sandaler? En bok om ett barn som fattat att vem du är inte bestäms av vilken färg du bär. Ett barn som har friheten att vara sig själv, modet att gå egna vägar och hittar styrkan i att våga!

 måndag, 29 augusti, 2011,20:52  |    Barnböcker, Genus, Läraryrket   |    2 Kommentarer » |

Just nu befinner jag mig på en föreläsning om barn i regnbågsfamiljer med hundra andra lärare. För fem minuter sen pratade vi om normer och ordet hen. Flera av åhörarna började ifrågsåtta ordet och när böjningsformen henom kom på tal skrattade majoriteten i publiken.

Ibland skäms jag för att jag tillhör lärarkåren.

 måndag, 29 augusti, 2011,14:25  |    Genus, Läraryrket, Personligt   |    3 Kommentarer » |

Fem meter bakom vårt hus finns en magisk skog. Dit kan man bege sig när man vill njuta av grönskan och rensa tankarna. Eller plocka svamp. På en timme hittade A och jag där tio (!) liter trattisar tidigare idag.

Förstår ni vilken lyx det är att ha en sådan svampskog precis bakom huset? Det är nästan så att jag skäms för att ingen av grannarna verkar veta om det! Hit kommer vi att gå flera gånger under hösten och plocka lyxmiddag!

 söndag, 28 augusti, 2011,13:05  |    Personligt   |    3 Kommentarer » |

När ett barn kommer till världen, och i många fall redan innan, bestäms hur barnet mottags i och av samhället utifrån vilket kön det tillhör. Det här könet kommer sedan att följa med barnet resten av livet och inte sällan forma hur barnets liv kommer att se ut. Hur barnet omhändertas bygger på de föreställningar vi har om det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga. Ofta har det typiskt manliga högre status och blir därmed mer betydelsefullt än det typiskt kvinnliga (Hägglund, 1993).

Jag anser att genus genomsyrar hela förskoleverksamheten, liksom alla sociala relationer och påverkar den oavsett om man arbetar med genusfrågan på ett medvetet sätt eller ej.

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar, liksom de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjlighet att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. (Lpfö 98:8)

Min tolkning av ovanstående citat är att jämställdhetsarbete i förskolan inte är något frivilligt. Att arbeta med jämställdhet i förskolan är ingenting personalen kan välja bort. Oavsett personalens personliga erfarenheter och egna åsikter kring könsroller är det i vårt uppdrag tydligt att jämställdhet ska ingå i det dagliga arbetet. Dessa argument kan vara till stor hjälp för verksamma i förskolan i eventuella möten med motsättningar. Motsättningar är vanligt förekommande att man som genusmedveten pedagog stöter på och med kunskap om vårt uppdrag kan vi förhoppningsvis komma förbi dessa. Med tanke på detta behöver vi egentligen inga ytterligare argument för jämställdhetsarbetets betydelse.

Förskolan vilar på demokratins grund. Därför ska dess verksamhet utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö. En viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. (Lpfö 98:8)

I demokratins grund, som också är ett viktigt uppdrag, ingår jämställdhetsuppdraget. Det är alltså vårt ansvar som pedagoger att främja och utveckla barns syn och värderingar kring alla människors lika värde. Här ingår rättvisa och jämställdhet och inte minst jämlikhet mellan könen. Genom att inte behandla flickor och pojkar jämlikt riskerar vi att direkt diskriminera barnen. Direkt diskriminering innebär att barn blir utsatta för missgynnelse om det beror på bland annat kön (Skolverkets allmänna råd, 2006). Det är inte enbart på grund av vårt uppdrag som vi måste motverka orättvis behandling i samband med kön utan även för att motverka diskriminering.

Många förskollärare verkar inte inse att jämställdhetsarbete ligger i vårt uppdrag och alltså inte är något frivilligt. Dock har vi inte lyckats få reda på exakt vad detta kan bero på. Jag kan tänka mig att det handlar om brister i lärarutbildningen men till viss del även skolledningen. Detta är något som jag vill forska vidare kring eftersom det kan leda till att jämställdhetsfrågor får sin rätta plats i förskoleverksamheten. Jag anser att det främst är utbildningen som bidrar till engagemang hos blivande lärare och det är där kunskapen i dessa frågor grundläggs.

Att arbeta genusmedvetet i förskolan är långtifrån enkelt. Som verksam i förskolan måste man först uppmärksamma verksamheten med hänsyn till miljö och benämningar samt innehåll i olika rum. Oftast kan det vara där ett genusmedvetet förhållningssätt kan börja och det kan ta lång tid innan det syns någon skillnad i verksamheten. Det handlar först och främst om att bli medvetna pedagoger i ett arbetslag. Med utgångspunkt i det här kan jag konstatera att ett genusmedvetet arbetssätt är fullt av utmaningar och kan aldrig sägas vara färdigt.

 fredag, 26 augusti, 2011,14:54  |    Genus, Läraryrket   |    5 Kommentarer » |

När jag bestämde mig för att starta en blogg var det ett högst oreflekterat beslut. Jag ville ha ett forum där jag kunde skriva av mig, tänka om stort och smått och förhoppningsvis få nya perspektiv och kunskap.

Jag kunde absolut inte tänka mig att fler än tio personer skulle läsa det jag skrev. Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag kunde nå ut till folk (som inte var mina vänner), påverka eller ens provocera. Att jag har fått en mängd nya fina bekantskaper tack vare bloggen är ett stort plus.

Efter många om och men har jag bestämt mig för att inte lägga ner bloggen utan utveckla den. Jag behöver ett mål. Och delmål, yrkeskadad som jag är.
Mitt första delmål är att få några prenumeranter till. Ju fler desto bättre! Att bli bekräftad på det sättet är en otrolig lyft för självförtroendet!
Mitt andra delmål är att bli länkad av någon. För vem gillar inte bekräftelse? Jag vill bli ”upptäckt” för mina genuskunskaper i förhållande till barn och lärande vilket leder oss till slutmålet.  Och slutmålet är att nå ut med mina passionsområden. Hur grymt vore det inte att åka runt i landet och föreläsa om genus för blivande/verksamma lärare? Det är mitt mål och någon gång ska det bli verklighet!
Så vad säger ni? Är ni med mig? Säg med mig nu i Oprahstyle- ”Yes, she can, Bella can!”

Tönt, jag? Nädå. Har bara tillfälligt storhetsvansinne.

 fredag, 26 augusti, 2011,07:03  |    Personligt   |    4 Kommentarer » |

Nej, nu sticker jag från kalla, regniga, tråkiga Sverige och åker hit! Vilka är med mig?

Yes, I wish.

 torsdag, 25 augusti, 2011,18:01  |    Personligt   |    4 Kommentarer » |

Det känns som om hösten nu har tagit över västkusten för gott. Mitt humör matchar det piskande regnet, den hemska kylan och det överskattade mörket väl.

Jag är en sommarmänniska. Jag måste ha sol. Min hy sriker efter solens varma strålar. Jag kräver att få gå barfota utomhus i en sommarklänning utan att frysa, annars förvandlas jag sakta men säkert till värdlens största bitterfitta. Hade jag kunnat ta semester en vecka så skulle jag utan att tvekan gått och köpt flygbiljett till Kroatien.
Jag beundrar er höstälskare. Samtidigt hatar jag er lite grann.

På jobbet är jag dock hur glad som helst, bland annat tack vare min andra inskolning för terminen. Killen jag just nu håller på att inskola är ett år och kallade mig idag ”mamma” flera gånger. Jag tror att det var hans uttryck för ”Hjälp!”, ”Bär mig”, ”Du är okej”- allt på samma gång. Två timmar senare lärde jag en treåring enkel addition med hjälp av några russin. Undra varför jag är slut på energi när jag kör hem…

Hur som helst har jag pysslat igen. Inte idag dock, fortfarande är jag handikappad på grund av stygnen på fingret. Bitter, jag säger ju det!
Det ska förhoppningsvis bli en fin present till en fin vän, så ni får vackert vänta på fler bilder.  

 onsdag, 24 augusti, 2011,19:16  |    Läraryrket, Personligt, Scrapbooking   |    3 Kommentarer » |

Som om det inte vore nog med allt annat så skar jag mig ganska ordentligt i fingret igår. Det hela slutade med forsande blod, besök på vårdcentralen och sex stygn. Väldigt dramatiskt.
Ett bättre bevis för att jag ska hålla mig borta från matlagning får man leta efter.
Gissa hur kul det är att jobba idag. Jag hatar att känna mig handikappad. Så nu är jag rejält förbannad på hela den här situationen. Hur jag lyckades trösta två småkillar som grät floder och behövde kramas är ett mysterium.

Nej, det här är verkligen en skitdag.

Uppdatering: Under samlingen berättade jag för min väldigt nyfikna barngrupp varför mitt finger är inlindat i en massa bandage och att de måste ta det försiktigt. En halvtimme senare hör jag två av dem berätta för några andra barn om mig. ”Bejja äj jessen idag!”, viskar de och jag bara smälter!

 tisdag, 23 augusti, 2011,12:42  |    Personligt   |    2 Kommentarer » |

Ibland kan jag verkligen bli så himla trött på mina kollegor.

Dessa två kvinnor, båda runt 40 år, är de mest fantastiska pedagogerna jag någonsin har jobbat med. De inspirerar mig till att bli bättre varje dag och det tackar jag dem för. De har en så himla underbar barnsyn och vi är ett grymt bra team, vi tre.

Det är dock under de privata samtalen som jag kan bli otroligt irriterad. När de drar igång den där tröttsamma jargongen om hur män är hopplossa på vissa saker som vi kvinnor tydligen är världsbäst på. Deras män kan tydligen inte diska, städa, är inte organiserade för fem öre och så vidare. När de använder kommentarer som ”Ja, du vet ju hur män är…” är min kokpunkt är nådd.

Att jag försöker prata genusteorier biter inte på dem, de vet minsann att det inte är så i det riktiga livet. Att jag ger exempel på mitt egna oerhört jämställda förhållande är tydligen så ovanligt förekommande att det inte är lönt att prata om. Som feminist tycker jag ju att jämställdheten är någonting att sträva efter. Genom att förminska någon på grund av deras kön löser inte problemen, oavsett om de förminskade är kvinnor eller män.

Ibland går jag ut ur rummet eftersom jag inte orkar diskutera mer. Jag försöker komma ihåg att de är två otroligt bra lärare och låta det stanna där. Snart får jag sy in tungan så många gånger som jag har fått bita mig där.

Hur orkar man vara så inskränkt och varför är man ihop med någon som man tycker är värdelös? För att de kan greja med bilen och klippa gräsmattan?

 måndag, 22 augusti, 2011,06:54  |    Genus   |    7 Kommentarer » |

Vår korta vistelse på Varbergs kurort var alldeles underbar. Trots att rummet var något slitet och hade tantig inredning med fula möbler blev vi glatt överraskade av champangen och fruktfatet som väntade på oss. Som vi i och för sig betalade extra för, nu när jag tänker efter.

När det gäller spaavdelningen var jag inte alltför imponerad, föredrar fortfarande Särö. Det var för litet och allt som inte var pool och bastu kostade. Dessutom verkade folk där inte förstå att man kanske borde ta hänsyn till andra och inte skrika när man pratar, men det är ju möjligt att jag förväntar mig det omöjliga. På Särö blev vi bjudna på alla möjliga krämer, scruber, tropisk frukt och färsk juice. Här hittade vi bara vatten.

Det som lyfter Varbergs kurort är restaurangen, både servicen och maten. Vi blev varmt mottagna vid middagen och vilken middag det var! Ni som äter enligt GI-metoden skulle verkligen uppskatta kvällsbuffén. Deras förrätter innehöll räkkaka, massor med sallad och kallskuret lamm. Bland varma rätter fanns beuff bouringion, grönkålsgratäng med paprika och ädelost samt ärtsoppa. De enda kolhydraterna fann vi i potatismoset och brödet som kändes väldigt överflödiga vid sidan om det andra. Efterrätten bestod av massor av nötter (mums!), alla slags ostar, hallonmascarpone och chokladkräm av mörk choklad! Även frukostbuffén var en historia för sig då det fanns gott om hotellets egna müsli, algjuice (mums även det!) och bröd.

Väldigt positivt överraskade blev vi över kurortens egna gym. Där fanns mängder med nya, fräscha maskiner både till styrketräning och cardio och utrymmet var lagom stort. Gör inte om vårt misstag, träna innan ni beger er till spaavdelningen!

Matälskare som vi är kan vi tänka oss att återvända enbart för matens skull. Har ni extra pengar till alla möjliga behandlingar och inte bryr er om fulla konferensgäster och slitna rum, men älskar mat lika mycket som vi gör är Varbergs kurort ett ställe för er!

P.S. Jag är inte sponsrad även om det inte vore helt fel!

 söndag, 21 augusti, 2011,18:51  |    Allmänt, Mat, Personligt   |    3 Kommentarer » |

Om ett par timmar åker A och jag till Varbergs kurort för att fira vår treårsdag. Första gången var vi på Särö, som jag  varmt rekommenderar, och det här med spahelg har nu blivit en fin tradition.

Idag kommer vi att ägna oss åt att slappa i spaavdelningen, äta trerättersmiddag och klämma in ett träningspass. Och mysa en massa så klart. Imorgon väntar frukostbuffé och jag längtar redan nu!

Bilden är tagen från Varbergs kurorts hemsida.

 lördag, 20 augusti, 2011,10:37  |    Personligt   |    5 Kommentarer » |

Ikväll rev jag av ett grymt cardiopass på gymmet. Istället för att slöa i soffan med chips/godis/glass/vin och sjunga ”Nu är det fredagsmys…” kämpade jag på och svettades som en gris samtidigt som jag nynnade till Tina Turners ”Proud Mary”.

Hur duktig är inte jag? Och visst hatar ni mig lite, lite grann för att jag är det?

 fredag, 19 augusti, 2011,21:09  |    Personligt, Träning   |    4 Kommentarer » |

Kommer ni ihåg mitt utspel angående den rosa barnklockan som på Stjärnurmakarnas hemsida inte fick heta barnklocka som alla andra klockor utan märktes som ”flickklocka”? Igår fick jag ett svar som löd som följande:

Hej Bella,

Efter semester och diverse möten har jag nu fått information om felskrivningen på vår sida. Vi har och kommer alltid benämna barn klockor som just ”barnklockor”Tack vare din uppmärksamhet kunde vi snabbt ändra texten till barn klocka igen.Varför det blivit ett fel på den klockan du hittade har jag inget svar på. De andra 11 med rosa inslag och alla andra klockor under kategorin barn stod som barnklocka. 

Ha en fortsatt trevlig dag.
Med vänlig hälsning/Best regard
Niklas Pernwall
Produktchef/Product manager

 

Konsumentmakt när den är som bäst.

P.S. Jag älskar särskrivningarna!

 torsdag, 18 augusti, 2011,20:37  |    Allmänt   |    4 Kommentarer » |

En av de största anledningar till att A och jag valde att flytta till landet och därmed lämna vår bostadsrätt i storstaden var trängsel. Nu för tiden älskar jag att åka till storstaden på helgerna och beblanda mig med enorma folkmassor. När jag sedan kommer till vårt hus bland skog och åkrar uppskattar jag stillheten desto mer.

Under semestern tränade vi så gott som varje dag. Oftast innan frukosten och ibland sent på kvällarna. Det kunde vi göra när vi inte hade jobb att gå till och det var ett gott liv. Nu är vi så illa tvungna att träna samtidigt som alla andra och jag gillar det inte! Jag vill inte att någon ska sno åt sig ”mina” redskap och jag vill inte känna mig ful för bara för att jag är den enda osminkade tjejen där. Jag vill ha mitt space och göra mina ansträgningsstön i fred.

Och för att byta ämne smidigt och smärtsamt bjuder jag på en dagens. Fick imorse höra att jag inte ser ut som en ”dagisfröken” av en förälder. Jag väljer att ta det som en komplimang.

 onsdag, 17 augusti, 2011,20:49  |    Personligt, Träning   |    5 Kommentarer » |

För två månader sedan började jag med GI och passade på att i stort sätt ta farväl av alkoholen. Beslutet var egentligen ganska enkelt. Jag har ju egentligen alltid varit medveten om att träning och alkohol rimmar illa och att när jag dricker så gör jag oftast det för att alla andra gör det. Och ska jag träna så mycket som jag nu gör vill jag inte förstöra det genom att dricka sprit.

Sedan dess har jag varit ute och dansat nykter flera gånger vilket var en helt ny upplevelse för mig och det har varit så himla roligt varje gång! Jag behöver inte alkohol för att ha kul. Dessutom älskar jag att diskutera med människor som ifrågasätter mitt beslut och blir irriterade över att jag kan festa utan sprit.

Jag skulle aldrig döma någon som dricker, jag drack ju sjuka mängder alkohol i form av sprit, vin och cider flera gånger i veckan för inte så länge sedan. Då var jag student och allting annat var uteslutet. Jag var inte lika stark för att stå emot grupptrycket. Jag ville ha kul som alla andra och var rädd för att sticka ut.

Jag har under dessa två månader märkt att min kropp tackar mig för att jag inte dricker och belönar mig genom att prestera bättre än någonsin. De dagarna jag unnar vig ett glas vin känns nu speciella på ett sunt sätt. Jag kan dra en gräns och det jag är himla stolt över.

 tisdag, 16 augusti, 2011,19:24  |    Personligt   |    4 Kommentarer » |

Jag har tidigare skrivit om aktiv inskolning här. Inskolningarna brukar skilja sig rätt mycket åt på olika förskolor. Vissa har väldigt intensiva inskolningar på enbart tre dagar, medan andra har en lång inskolning som inkluderar både barn och föräldrar. Min förskola tillämpar den senare formen.

Dessutom jobbar vi med något som kallas aktiv inskolning. Istället för att låta föräldrarna stå eller sitta vid sidan om och observera uppmuntrar vi dem att vara med i alla aktiviteter och delta i det mesta vi gör under dagen. Det kan vara samlingen, vid maten, på utflykten, i ateljén och så vidare.

Vårt mål är att föräldrarna under den här veckan ska vara med och förstärka den positiva känslan av att vara på förskolan. Genom sitt engagemang och intresse visar föräldern att det som sker på förskolan är viktigt och lustfyllt.

På det här sättet tror jag att både barnet och föräldrarna har en ärlig chans att komma in i förskolans arbetssätt och får en trygg bild av hur vardagen fungerar.

Igår målade vi kepsar som barnen kommer att få i födelsedagspresent med hjälp av batikfärg. Föräldrarna hjälpte till och det gick till så här:

Börja med rena, ofärgade kepsar eller annat tyg.

Med hjälp av snöret kan man knyta åt tyget som skapar  fina mönster. Följ sedan instruktionen på färgförpackningen. Oftast behövs varmt vatten, batikfärg, fixermedel och salt.

Tada!

 måndag, 15 augusti, 2011,21:06  |    Läraryrket   |    1 Kommentar » |

I fjol diagnostiserades min mamma för hudcancer och kort därefter åkte hon in för operation. Hon är idag friskförklarad, men hela den upplevelsen skakade rejält om henne, mig och min lillasyster. Ordet cancer har sedan dess gett mig rysningar.

På sistone har jag varit väldigt, väldigt trött. Jag har haft jobbiga humörsvängningar och gråtit en hel del. Vissa stunder har jag känt mig djupt olycklig. Jag hatar min kropp, känner mig korkad, blasé och lat och framförallt tycker jag att min blogg är tråkig och borde läggas ned.

Dessa tankar började komma till ytan för två veckor sedan då jag upptäckte små, mörka fläckar som sitter som i en klunga på framsidan av mitt vänstra lår. Jag har viftat bort det med att det nog beror på solbrännan. Men de senaste dagarna har jag känt på fläckarna och området under dem är väldigt hårt, nästan som en knöl.

Ja, ni märker väl vart jag är på väg. Jag har bokat läkartid och hoppas på remiss till hudkliniken. Jag är livrädd och vet varken in eller ut. Det är dumt att dra förhastade slutsatser, det vet jag. Samtidigt är det svårt att låta bli.

Jag vet inte varför jag skriver detta här. Jag söker inte sympati, jag behöver nog bara få ur mig det här.

 söndag, 14 augusti, 2011,16:43  |    Personligt   |    11 Kommentarer » |

När det gäller produkter som riktar sig till barn fick Stjärnurmakarna en känga från mig förra veckan. De har nu ändrat namnet på klockorna, så både den rosa och den blåa klockan får kallas ”barnklocka”. Alltså får pojkar köpa den rosa klockan utan att behöva genomgå könsbyte först.

Jag vill ju tro att företag som inriktar sig på att sälja produkter till barn tar ett större ansvar. Jag vill ju tro att regleringen kring barnprodukter ska vara mycket hårdare än andra. Tyvärr verkar det snarare vara ett undantag.

Ikväll får jag läsa om klädkedjan Zara som har hamnat i blåsväder. Tydligen säljer företaget parfym för bebisar (!). Dessa parfymer innehåller, enligt läkemedelverket, tretton av de mest farliga allergiframkallande ämnen. Zaras Sverigekontor skyller på deras huvudkontor som finns i Spanien och menar att dessa babyparfym uppfyllen EU-krav. De tänker inte dra tillbaka produkterna.

För det första- hur sjuk är man om man ens kommer på idén att tillverka bebisparfym?!
För det andra- hur oansvariga är de som köper dessa produkter?

Ansvar någon?!

 lördag, 13 augusti, 2011,00:02  |    Allmänt   |    8 Kommentarer » |

Flera bloggare har i dagarna tagit upp integritetsfrågan vs. offentliga bloggar.
Bloggkommentatorerna undrar om det ens är möjligt att skriva en blogg och hålla sig på ett avstånd. Alltså vara cool och inte lägga ut hela sitt liv på nätet. De funderar på vilka bloggar man uppskattar mest. De som ger allt eller de mer distanserande.
EmmaHå menar att de är just de små, privata detaljerna som gör en blogg intressant. Hon och jag delar åsikten om att man inte kan begränsa sig hur mycket som helst.
Stella har bestämt sig för att starta en anonymblogg, just för att slippa censurera sig själv. Och det låter så himla lockande.

Jag vill inte behöva begränsa mig själv, mina åsikter och det sättet jag väljer att framställa dem på. Det är jag och allt annat vore att visa en falsk sida av mig själv. Jag är uppkäftig, bestämd och genuscentrerad. Jag tänker inte kompromissa bort dessa sidor.

Men ofta måste även jag censurera flera ord, ibland meningar och ett fåtal gången hela inlägg på grund av mitt yrke. Jobbar man med barn får man inte tycka och säga vad man vill. Nu är inte jag en hatisk person med extrema fetischer, men mina åsikter lyckas ofta provicera någon. Jag har blivit beskylld för att vara en dålig pedagog, batikhäxa och låtsasfeminist. I andras ögon är jag alldeles för hellyle för att vara intressant.

Man kan aldrig vara alla till lags. Så jag tänker inte ens försöka. Duktig-tjej-syndromet har jag kommit över redan under gymnasiet.

 fredag, 12 augusti, 2011,15:54  |    Allmänt, Läraryrket, Personligt   |    3 Kommentarer » |

Bellas nya löparkompis?

Solen skiner, vinden är lagom stark och löparskorna ligger där i hörnet och glor ilsket på mig. Jag vill ut och springa, men jag vill inte göra det själv! Alla de fina låtarna på min mp3 har gjort sitt för länge sedan och Adam är alldeles för duktig för att jag ska kunna hänga med.

Jag behöver en ny löparkompis.

 torsdag, 11 augusti, 2011,16:42  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Samtidigt som jag låste upp ytterdörren och steg in i vårt hus försvann all energi ur mig. Jag la mig i soffan och somnade en minut senare. Det som skulle bli en välbehövlig powernap resulterade istälet i två timmar djup sömn.

Inskolningarna går bra, men de gör mig så himla trött. Det är som att jag ger allt, allt under de koncentrerade timmarna för att sedan inte orka något annat.

Idag fick jag barnen att skratta. Tro mig, det är den bästa gåvan en pedagog kan få. Ett barns skratt. När jag ser hur mungriporna rör sig uppåt, hur hela det lilla ansiktet lyser upp som en sol och så det där härliga skrattljudet. Då vet jag att jag har lyckats.

Jag tror på en aktiv inskolning som involverar föräldrar, där de får vara med under olika moment och påverka genom handlingar och ord. Samtidigt skriver jag varje dag på barnens inskolningsberättelser. Det är underbart att se hur snabbt barn anpassar sig. De får oss vuxna att se mesiga ut!

Hur ska jag somna inatt?

 onsdag, 10 augusti, 2011,19:48  |    Läraryrket, Personligt   |    4 Kommentarer » |

Med halsont och fjärilar i magen kör jag alldeles strax iväg till jobbet där det är dags för terminens första inskolning. Det är inte bara föräldrar som är nervösa inför en sådan dag- vi pedagoger är minst lika osäkra!
Allting handlar om första intrycket och jag vill verkligen visa mig och min förskola från den bästa sidan. Jag vill att barnen ska längta till oss. Jag vill få en fin relation till föräldrarna som lämnar det käraste de har till oss. Håll tummarna så jag inte gör bort mig!

 tisdag, 9 augusti, 2011,07:18  |    Läraryrket, Personligt   |    3 Kommentarer » |

Jag älskar den akademiska världen och trots mina 240 hp och lärarexamen kan jag inte låta bli att vilja fortsätta utvecklas. Jag vill möta likasinnade och diskutera, vidga mina vyer och lära mig nya saker. Helst av allt vill jag lära mig teckenspråk, men sådana kursen brukar kosta en slant.
Så jag anmälde mig till ännu en fristående kurs på distans. Jag kan helst enkelt inte få nog!
Med start den 1:e september ska jag förutom ett heltidsjobb även hålla på med följande:

PDG019, Jämställdhetsarbete i förskola och skola. Teoretisk grund och
pedagogisk praktik. 7,5 högskolepoäng, grundnivå

Kursen vänder sig till lärare och andra personalkategorier med intresse för jäm-
ställdhetsarbete i förskola och skola. Du skall ha allmän behörighet samt lärarex-
amen eller motsvarande. Kursen innehåller teoretiska bakgrundskunskaper och
diskussioner om jämställdhetsarbetets pedagogiska praktik. Under kursen ges
deltagare tillfälle att granska den egna verksamheten ur genus- och jämställd-
hetsperspektiv.

 måndag, 8 augusti, 2011,16:11  |    Genus, Läraryrket   |    8 Kommentarer » |

Fortfarande är det tyst från Stjärnurmakarna. Jag har mejlat både deras kundtjänst och webbtjänst utan att få svar. Jag tänker inte ge upp utan har mejlat igen. Skam den som ger sig!

I fredags skrev jag till er angående Facits barnklockor som ni säljer på er hemsida. Jag har inte fått något svar ännu.
Under helgen har detta uppmärksammans på Ketchupmammans och min egen blogg och har nu spridit sig till diverse forum och även facebook. Folk väntar på ert svar. Frågorna jag ställde ser ni nedan.

 

Tack på förhand,
Fröken Bella
http://frokenbella.se

 måndag, 8 augusti, 2011,11:57  |    Allmänt, Genus   |    0 kommentarer » |

Igår gick syrran, Erika, Hannie och jag ut och dansade. Vi dansade tills svetten rann, fötterna fick tusen skavsår och klockan blev lite för mycket. Men som vi hade kul! Och förfesten hos Ivana med årets snusksnack var en otrolig bra start på kvällen. Tack fina tjejer!

 söndag, 7 augusti, 2011,17:10  |    Personligt   |    15 Kommentarer » |

Ketchupmamman ”tipsar” om Facitklockor.

Den ena är till barn och den andra till flickor. Genustaliban som jag är mejlade jag Stjärnurmakarna och skrev så här:

På er hemsida säljer ni Facit barnklockor. En (den blåa) heter barnklocka medan den andra (den som är rosa) heter flickklocka. Hur tänker ni här? Jag trodde ju att flickor också var barn. Och måste pojkar genomgå könsbyte för att få köpa klockan?

MVH,
Fröken Bella
http://frokenbella.se

 fredag, 5 augusti, 2011,20:53  |    Genus   |    18 Kommentarer » |

Genom att skaffa hus har jag fått en alldeles egen trädgård. En trädgård som jag har längtat efter hela mitt liv. Att gräva i flera dagar och slänga flera stora rododendronbuskar, fixa ny jord och därfeter plantera i flera omgångar låter inte så kul. Nu, flera månader efter allt det jobbiga, beundrar jag resultatet och fylls med lycka.

 fredag, 5 augusti, 2011,16:39  |    Drömkåken   |    0 kommentarer » |

Samtidigt som jag har en väldigt trött tvååring i knäet och sjunger ”Björnen sover” hör jag på radion om en elvaårig flicka som har blivit utkastad från ett SJ-tåg. Hennes storasyster var på toa och hade biljetterna, vilket flickan hade svårt att förklara pga. hennes dåliga svenska. Ut ur tåget, tänkte konduktören och flickan hamnade igår kväll i Kumla istället för Göteborg.

Tårarna rinner och jag förstår verkligen inte hur hjärtlösa vissa människor kan vara. Flickan hittades tack och lov av Gabrielle (dagens hjälte) som tänker anmäla SJ.

Och förresten- varför reagerade ingen av de andra passagerarna?
Som sagt- för fan!

 onsdag, 3 augusti, 2011,11:55  |    Allmänt   |    14 Kommentarer » |