Arkivet för juli, 2012

Hej då – Zbogom

Det känns så fel att lämna för en gångs skull soliga sommarSverige för ett regnigt Kroatien. Som tur är vänder det och förhoppningsvis kommer jag tillbaka gyllenbrun. Det är resans enda syfte. Förutom att träffa mormor så klart. Och sova. Äta gott. Mysa och så bada. Det kommer bli så bra det här!

När Fröken Bella packar

På lördag åker vi alltså till Kroatien och jag har bävat inför packningsbiten i ungefär en vecka. Jag hatar att packa. Jag lyckas alltid att ta med fel saker, trots att jag packar alldeles för mycket oavsett resans längd eller syfte. På hotellet upptäcker jag alltid samma sak, alla kläder är skrynkliga och jag måste köpa en hårborste ännu en gång.

Nu har jag i alla fall ”lagt” fram det som ska med. Innan det blev för mycket ångest alltså.

Maskar är fina

För drygt en vecka sedan fick jag en mycket intressant fråga av en läsare som jag har gått och grubblat över en hel del. Jag älskar att bloggen tack vare era frågor kan utvecklas till ett diskussionsforum för både vardagliga, detaljerade pedagogiska utmaningar som övergripande frågor med ett metaperspektiv.

Hej! Jag jobbar som grundlärare och läser din blogg. Tänkte därför ställa en pedagogisk fråga till dig. Det är så att jag inte alls gillar getingar och spindlar, och om det kommer in en sådan försöker jag skyndsamt smälla ihjäl den med en flugsmälla! Framåt terminsstarten brukar det alltid dyka upp en eller annan geting i klassrummet! Hur ska jag göra då? Är det verkligen lämpligt att bara slå ihjäl ett djur inför klassen sådär? Min egen lågstadielärare hade en flugsmälla hängande i ”sitt” klassrum, och drämde väl ihjäl både flugor och getingar med den, men det känns som att pedagogiken har gått framåt lite nu;). Man vill ju inte sända ut fel signaler om hur man förhåller sig till djur! Hur gör du när det kommer in en geting/fluga/spindel i klassrummet? Skulle du döda den? Har det hänt någon gång? MvH Lisa

Hej Lisa!

Först och främst vill jag tacka dig för din intressanta, dock svåra fråga. Jag känner igen mig själv i din beskrivning, då jag är livrädd för kryp och framför allt maskar. Precis som du har jag därför svårt att alltid handla efter aktuella pedagogiska principer, som tydligt uttrycker att människans påverkan på naturen skall vara en av de centrala delarna i ämnen som till exempel biologi. Om vi just tittar på kursplanen för biologi kan svaret på din fråga tyckas givet då ”eleverna skall ges förutsättningar att hantera praktiska, etiska och estetiska valsituationer som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet. ” (LGR 11, s. 112). I flera kursplaner finns riktlinjer där diskussioner om människans handlingar mot natur och därmed ekologisk hållbarhet är viktiga delar för berörda ämnen. I läroplanen för förskolan är samma frågor ett av de stora prioriterade områden vilka resten av dokumenten kretsar kring.

Just getingar kan vara farliga om de sticks, vilket jag tycker att barnen borde få lära sig. På samma gång tål de att påminas om att getingar överlag inte ger sig på en. Dock kan de anfalla en om de känner sig hotade. Detta berättar vi för barnen nu när en och annan geting finns ute.

För bara någon vecka sedan kom en mycket entusiastisk fyraåring springandes fram till mig med händerna fulla av maskar, stora och små, feta och klibbiga. Barnet ropade lyckligt ”Titta, fröken! Titta så mycket maskar!”. Min ytterst opedagogiska och rent reflexmässiga svar var ”Fy va äckligt!”. Barnet tittade då upp på mig med stor besvikelse i ögonen och konstaterade ”Nej, de är fina!”. Precis det jag borde ha sagt.

Om allt och inget en tisdagskväll i juli

Jag har ingenting klokt att skriva nu igen. Vi får hoppas att ni älskar punktlistor lika mycket som jag gör.

  • Nedräkningen till Kroatienresan har börjat. Det är fyra dagar kvar innan vi befinner oss i Opatija och ungefär det enda jag kan tänka på.
  • Förutom det här med bröllopet då. Här gick jag och tänkte att jag inte alls kommer att bli en sådan där galen blivande brud som skäller på folk till höger och vänster och bölar för ingenting. Det är sex veckor kvar och vi står utan präst. Den vi fick var en gammal konservativ gubbe som var mot samkönade äktenskap. Han rök fetbort. Så nu är vi rätt desperata.
  • Löpningen går som på räls, men jag har trots det insett att det blir ingen Tjejmilen i år. Bara en vecka efter bröllopet klarar jag inte av att ta mig hela vägen till Stockholm och tänker faktiskt inte skämma ut mig allt för mycket.
  • Trots en välfylld blomrabatt tordes jag först inte plocka några blommor. Men när det blåser orkanvindar i flera dygn och de stackars blommorna går av och går rakt mot sin död ser jag det som en fin kompromiss att de får sin frid i en vas i hallen.

Den eviga kvinnoskulden

Är det bara jag som reagerar på DN:s nyhetsartikel om de många våldtäktsfall den senaste veckan? Den höga siffran stannar på 21 överfallsvåldtäkter under enbart tre dagar. I samtliga fall verkar det röra sig om  kvinnliga offer.

Och som alltid får vi höra att det är just vi kvinnor som ska anpassa oss. Polisen i till exempel Gävle, där det har rört sig om flera brott mot kvinnor den senaste veckan, har valt att inte sätta bevakning eller gå ut med varning. Istället får vi ett uttalande från Stefan Löfberg, jourhavande förundersökningsledare vid Gävleborgspolisen:

”Man bör tänka sig för när man går hem från krogen, gå inte ensam och använd större promenadstråk.”

Med andra ord är det ens eget fel om någon ger sig på en. Hur många gånger har inte vi kvinnor fått höra liknande ”råd”? Ha inte utmanande kläder, någon kan få för sig att du vill ha sex! Bli inte full, då kan ditt ”nej” faktiskt betyda något helt annat. Flörta för guds skull inte med killar! De kan ju ta det som en tydlig invit.

Ovanstående resonemang går att givetvis att vända på. Läs Hanna-Karin Grensmans ”8 tips till dig för att undvika våldtäkt” som inte fokuserar på offret, utan på förövaren. Absurdum i alla de ”råd” som vänder sig mot offret blir sällan tydligare än så och visar att begränsningar och skuldbeläggandet inte minskar risken att bli våldtagen.

Den vuxna makten

Istället för att ta välbehövlig fyraveckors semester bestämde jag mig för att jobba på sommarförskolan i till och med nästa vecka. Det är okänd personal, nya barn, ny förskola och en mycket trött Bella som ska ta in allting och göra en bra sak av allt det hela. Jag har alltid älskat att jobba på sommaröppna förskolor. Det är ingen enkel uppgift att göra sommaren för de barn som inte kan vara lediga till en rolig och äventyrlig upplevelse, men en oerhört viktig sådan.

Dessutom älskar jag att lära känna nya barn och gå igenom smekmånaden då allt jag säger är nytt, busigt, spännande och klokt. Jag älskar att få även de allra blygaste barnen att knyta an till mig, att utforska och inspirera tillsammans och förhoppningsvis utmanas i min pedagogroll. Och utmanande har det varit, tro inget annat.

Det är lätt att tro att lek med duplo är problemfritt och bara på skoj. Dock tenderar de allra flesta lekar att finnas till för bearbetning och avlastning. På gott och ont.

Under gårdagens duplolek fick dessa figurer inte vara med. De slängdes åt sidan med kommentaren ”Vi gillar inte mörka människor”. Helt plötsligt kändes det som att min vanliga metod att enkelt fråga ”Hur menar du då?” var mycket tramsig. Istället plockade jag upp figurerna och började leka med dem på mycket dramatiserande sätt. Efter ett tag blev dessa innan mobbade figurerna plötsligt eftertraktade. De var ju till och med roliga!

Och ännu en gång fick jag lära mig vilken makt vi vuxna faktiskt har.

Vardagslyx

Under min barndom levde min familj i perioder under extrem existensminimum. Min mamma kämpade med att ensam ta hand om mig och min lillasyster genom att växla mellan flera jobb samtidigt, handla och laga det som var absolut billigast, låna och ärva kläder och så vidare. Detta har märkt mig på flera olika sätt. Jag tar ingenting för givet och vet hur skört allt som bygger på ekonomi egentligen är.

Därför är jag idag när både A och jag har heltidsjobb med helt okej löner mån om att unna mig saker. Saker som jag skulle kunna leva utan, men som gör mig lite mer lycklig. Ett exempel är att köpa bra, ekologisk mat. Att unna sig exotiska frukter, fina sallader, kvalitetskött är vardagslyx för mig. Ännu ett är att kunna äta på restaurang och beställa det jag vill äta och inte det som råkar vara billigast på menyn. En annan sak är att spontant kunna åka på en weekendresa och inte behöva vända på varenda krona resten av månaden.

Ännu en vardagslyx som har kommit att bli viktig för mig är frisörbesök. Om en som jag slingar håret, köper dyra hårprodukter och älskar att bli ompysslad är dessa besök absolut ingen billig historia. Men när jag sitter där hos min fantastiska frisör Linn och vi pratar om allt mellan himmel och jord samtidigt som hon ser till att de fula utväxterna är ett minne blott känner jag mig lycklig. Jag känner mig lyckligt lottat som kan unna mig en sådan lyx utan att längre känna ångest.

De hemska, mörka ringarna under ögonen beror på mindre än femtimmarssömn och en aning semesterbehov.

Mandeltårta med jordgubbar

Nu har A och jag ätit enligt GI i ett år och resultatet är helt fantastiskt. Våra magar mår finfint, vi är piggare, håller oss mätta längre och tillåter oss att ”fuska” i perioder. Dock är GI-förespråkarna sparsamma med efterrätter. Nötter och bär i all ära, men jag måste bara ha en ordentlig efterrätt då och då. Efter att ha läst en hel del LCHF-recept och köpt steviapulver, mandelmjöl och fiberhusk gav jag mig in i LCHF-djungeln och svängde ihop en gudomlig tårta!

Ingredienser:

Mandelbottnar
220 g mandelmjöl
0,35 dl steviasocker (obs! sötare än socker)
7 st Äggvitor

Smörkräm
7 st Äggulor
1 dl Grädde
0,35 dl steviasocker
175 g Smör

Garnering Jordgubbar, alternativt 50 g Mandelspån.

Gör så här:
Bottnar
Vispa äggvitorna fasta, blanda i stevia (eller annat sötningsmedel efter tycke och smak) och vänd till sist ner mandelmjölet försiktigt. Fördela smeten jämnt på två smorda plåtar i cirklar ca 24 cm i diameter. Grädda en i taget i 175 grader ca 15-20 min. Vänd upp bottnarna och låt svalna på galler.

Smörkräm
Rör ihop äggulor, grädde och stevia i en kastrull. Värm upp och låt sjuda under kraftig omrörning tills smeten tjocknar. Var försiktig så det inte kokar och blir äggröra. Ta kastrullen från spisen och vänd ner det kalla smöret lite i taget. Rör tills allt smör är inarbetat ordentligt. Låt kallna i kyl.
Lägg en mandelbotten på ett tårtfat, bred på hälften av smörkrämen. Lägg på den andra bottnen och bred på resten av smörkrämen. Garnera.
Tårtan görs med fördel dagen innan servering men kan även ätas direkt. Förvaras kallt.

Välkommen till Fröken Bellas trädgård

Det är lustigt det här med livet. Det kan ändras över en natt och just nu är livet precis så som jag alltid velat ha det.

Istället för att som under lärarutbildningen gå ut varje helg och inte komma i säng förrän solen går upp, njuter jag idag av min trädgård av allt den har att erbjuda. Här snackar vi ursöta jordgubbar, perenner i full blom, frisk luft, frukost på altanen och självklart även den eviga snigeljakten. Dessa mördarsniglar alltså. Som förre detta statsbo hade jag inte en aning om dessa små varelser som äter upp allt fint. Som djurvän skäms jag för att erkänna att jag njuter av att förkorta mördarsniglarnas liv. Det är nämligen min obligatoriska kvällssyssla nu för tiden.

Under dagarna går jag mest runt och njuter av blommorna. Visst låter det löjligt? Att gå runt i timmar, pilla, lukta, titta, njuta. Inte konstigt att jag inte läst ut en vettig bok sedan i vintras.

 

Bloggsjuka

Eller snarare jag-vet-att-jag-inte-har-bloggat-på-evigheter-så-jag-har-världens-prestationsångest-sjukan. Den botas med massor av jävlaranamma och den enkla ”Släpp sargen”-filosofin. Vilket är precis vad jag tänker göra.
Jag har inga ursäkter, jag är bara så himla lat. Det i kombination med bröllopsplanering, träning, heltidsjobb, sommar och finfina dejter lämnar ingen tid till bloggen. Men här ska det inte klagas! Om det blir noll kloka genusinlägg, pedagogiksnack eller klockrena slutsatser får vi helt enkelt leva med det. Det är ju trots allt sommar!
Är ni med mig, eller är ni med mig?

Ni får den mest pinsamma bilden någonsin tagen på moi som ursäkt. Det lär jag ju inte ångra. Alls.

Frossa i gubbar!

Det är någonting alldeles speciellt med egna jordgubbar. När blommorna långsamt börjar kika fram är spänningen olidlig och förhoppningen på många och stora bär enorm. Sedan förvandlas de små, vita blommorna till bär och för oss blev det riktigt många i år! Plantorna är av dansk sort och sköter sig i stort sett själva. Vi har enbart fem plantor och trots att både fåglar och mördarsniglar har varit framme fick vi idag äntligen njuta av jordgubbssötman! Dessutom är många fler på väg att mogna!

Som det ska vara på sommaren!

Följ med till Rom!