Att vara nära

Under en hel dag kan jag på mitt jobb höra mängder med förutfattade meningar om hur man ska vara. Från både vuxna och barn.

De vuxna kan prata om att kvinnor och män och bra på olika saker, hur ”fiiiint” allting och alla är, fälla nedvärderande kommentarer om det motsatta könet osv.
Barn säger allt från ”Killar kan inte ha lila byxor” och ”Det här är en killkeps för att den är blå” och kan till och med exkludera vissa på grund av deras kön.

Allt detta fortsätter pågå om någon inte säger ifrån. Om någon inte börjar ifrågasätta, sätter igång en diskussion och uppmuntrar till reflektion. Man behöver inte vara den som ska upplysa alla, oftast räcker det med en enkel fråga ”Hur menar du då?”.

Så även nästa gång då någon säger ”Hon är tjej för hon har långt hår” ska jag finnas till, vara nära och fråga ”Hur menar du då?”.


  2 Kommentarer till “Att vara nära”

  1. Trixie

    Jag fick nog en gång när några 3åringar retade en annan 3åringar. Den retade hade ärvt ett par rosa stövlar av sin storasyster & han var så himla stolt att han hade just hennes stövlar, tills de andra började säga att han var tjej för att han hade tjejstövlar. ”kolla på **** nu, ordentligt, har han förvandlats till en tjej?” barnen svarade förvånat nej…. Efter en stund kom **** till mej och frågade om det var sant att han var en kille trots rosa stövlar, då sa jag ”kolla i kalsongen får du se…”:p vilket han gjorde, åh gud så glad han blev haha:)

  2. H som i Hanna

    Funkar alldeles utmärkt på vuxna också. De flesta blir väldigt avväpnade av ett ”fast, hur tänker du då?”.

Lämna gärna en kommentar!