Arkivet för kategori: ‘Bröllop’

Fotoutmaning | Förälskelse

Kärlek

Är så förälskad i dig!

1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg |10. Lunch | 11. Mina bloggtips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Fotoutmaning | Minns

Idag var syrran här och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Strax innan lunch kom vi in på min möhippa genom det jättefina fotoalbumet som hon och Jessica hade gjort till mig. Bättre present får man leta efter! Och vilken möhippa det blev, när ni hämtade upp mig hade jag inte en aning om vilken fantastisk dag som väntade!
Möhippa2
Möhippa1

Tack Ivana, Jessica, Anna J, Erika, Anna I, Hanna och Malin för en underbar dag och kväll!

1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg |10. Lunch | 11. Mina bloggtips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Fotoutmaning | Min kära vän

Det är omöjligt att välja en kär vän, så jag begränsar mig till två.
B&A_IMG_1423

B&A_IMG_1426

1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta | 4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg |10. Lunch | 11. Mina bloggtips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Fotoutmaning | Om jag vore en färg

Jag har alltid älskat starka färger. När alla köper svarta vinterjackor, köper jag en lila. När andra väljer svarta stövlar eftersom de passar till allt, köper jag bruna. Jag har aldrig varit rädd för färg i inredningen heller. Om Adam hade fått bestämma skulle allt ha varit vitt, möjligtvis med lite svarta eller gråa detaljer. Nu är vi ju två som samsas om inredningsbesluten och det har lett till fondväggskompromisser.

Men det är en färg jag bara älskar! Den är vågad och associeras med energi, kraft och passion. Färgen som jag skulle välja alla dagar är röd. Jag vill tro att det är en speciell färg som inte passar alla, men jag älskar den för att den får mig att sticka ut och se stark ut även när jag känner mig blek och deppig. Det är ännu en anledning till att jag älskar jul, då får jag frossa i allt som rött!
Bella_Ferrari

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Fotoutmaning | ett plagg

Det här var svårare än jag trodde. Att komma på ett plagg jag trivs i så här som höggravid är ingen barnlek. Jag tittar på mina klänningar med markerad midja, tajta tubkjular och figursydda skjortor och längtar efter min gamla kropp. Jag har svårt att känna mig fin i en enorm mage som bara är i vägen och vattenfyllda händer och fötter som är allt annat än nätta.

Det var dock en dag då jag kände mig som vackrast, starkast och gladast i världen, min bröllopsdag. Till en anspråkslös brudklänning valde jag en liten handgjord bolero i fransk spets. Den boleron gjordes av Alisa Benay och var som pricken över i:et. Den kommer för alltid att förbli ett av de allra finaste plaggen jag äger, värd varenda krona.

Bella_IMG_1266

Bella_Bolero

| 1. Snapshots | 2. Liten | 3. Hjärta |4. Ett plagg | 5. Sovrum | 6. Ett tips! | 7. Drömmar | 8. Nära | 9. Om jag vore en färg | 10. Lunch | 11. Mina blogg-tips! | 12. Som liten | 13. Kvällen | 14. Rofyllt | 15. Kök | 16. Pasteller | 17. Min kära vän | 18. Morgonljus | 19. Minns | 20. Nära hjärtat | 21. Under mina fotsulor | 22. Familjen | 23. Från min soffa | 24. I blom | 25. På min tallrik | 26. När ingen ser | 27. Porslin | 28. Förälskelse | 29. Ballong | 30. I framtiden | 31. Här är jag! |

Efter vigseln del II

Det är nu gått nästan två månader sedan Adam och jag gifte oss. Ofta plockar jag fram lådan med alla bröllopsminnen, tittar i albumet från möhippan och minns hela den här upplevelsen som magisk och nästan overklig. Ännu oftare tittar jag på de många bilderna från dagen och kvällen. Och jag minns hur svårt vi hade för att sluta pussas när vi stod där vid sjön och skulle ta parporträtt. Nygifta, så satans glada och upp över öronen kära. Två människor som var så redo för äktenskapet och livet tillsammans.

I en enda stor bröllopsbubbla

En hel månad har gått sedan den stora dagen. Dagen då jag blev fru. Dagen då allting förändrades men ändå förblev detsamma.

Det finns så mycket jag vill berätta om dagen då jag fick leka brud och blev gift med världens bästa man. Jag vill förklara hur otroligt märkligt allting kändes. Hela dagen var som en enda underbar dröm som jag idag minns med pirr i magen och enorm glädje. Att vi kände oss som rockstjärnor för en dag och bemöttes av så många glada miner, ord och handlingar var en alldeles magisk upplevelse.

Samtidigt är så många människor jag vill tacka. Utan alla dessa människor hade den stora dagen inte blivit hälften så fantastisk som den blev. Mina underbara tärnor, Ivana och Jessica, mina allra närmaste vänner- tack för att ni delade min känsloberg- och dalbana och stöttade mig genom allt! Tack för att ni är ni och förblev ni när jag behövde er som mest!

Tack till vår fantastiska präst Maria Norberg som från första stund kändes som sänd från ovan för att viga oss! En mer klok, ödmjuk och inspirerande präst är svår att hitta och vi kunde inte ha varit gladare för att ha fått äran att bli vigda av dig!

Ett stort tack till vår toastmaster Per som gjorde kvällen till en oförglömlig fest, på ett perfekt smidigt sätt! Tack Tony som ville vara Adams bestman och gjorde det briljant, från svensexplaneringen till talet som fick mig att gråta!
Tack Barbro och Inger för alla fina blomarrangemang, buketter och fina blomsterdetaljer som gav vårt bröllop en sagolik inramning.

Ett extra stort tack vill jag skicka till alla er andra som på ett eller annat sätt gjorde att vi kände oss så enormt uppskattade!

Min sista måltid som fröken Bella.

Efter vigseln del I



Vigsel del II





Vigsel del I



Ej längre fröken

För er som inte redan vet- jag har gått och gift mig!!!

My precious!

Våra vigselringar kom idag och efter att ha provat min blev bröllopslängtan om möjligt ännu större än vad den redan var. Om mindre än 19 dagar blir jag fru till min älskade, underbara sambo och fästman inför våra familjer, vänner och Gud.

P.S. Vi har hittat världens mysigaste präst som vi direkt kände oss väldigt trygga med! D.S.

Bröllopsinbjudan

För en vecka sedan blev de allra sista inbjudningskorten ivägskickade till mina nära och kära i Kroatien. Trots ett par missöden är jag ändå rätt nöjd med att ha gjort korten själv.

Bröllopsbesatt

Jag vet att jag har försummat den här bloggen och er alldeles för mycket sedan… ja, urminnes tider. Varje dag känns det som när jag brukade göra de få gånger jag skolkade från skolan, jag skäms så det inte ens blir värt det, och varje dag lovar jag mig att jag ska blir bättre. Sedan går hela kvällen, och jag har bloggen uppe, men det är inne på google jag egentligen befinner mig timme efter timme, kväll efter kväll.

Jag har nämligen blivit besatt. Besatt av bröllop och allt som har med bröllop att göra. Efter en månad av intensivt googlande kring klänningar, skor, blommor, hår, dukningar osv. osv. är jag nu expert på det mesta inom bröllop. Så är det med det mesta jag ger mig in på. Jag måste veta allt, in i minsta detalj innan jag kan fatta ett vettigt beslut. Att jag köpte min klänning på ren impuls kan fortfarande ge mig sömnproblem och ångest.

Ja, ni hör. Google och jag får minsann ta och lugna oss lite grann. Det är ju trots allt inte förrän i augusti jag ska gifta mig. Nu tar vi och andas lite, stänger av och istället njuter av ett vackert collage.

Snart är den min!

Jag har hittat den. Den p e r f e k t a brudklänningen! Det blir inte den här, utan en ännu snyggare. Kan ni tänka er det? Jag tänker inte visa några bilder förrän efter bröllopet så ni får vackert vänta. I’m so evil! Den blir min först på måndag och jag längtar redan så mycket att jag inte vet vad jag ska göra av med alla dessa känslor!

Hela den här pröva-brudklänningar-upplevelsen var minst sagt spännande. Jag började nästan lipa när jag fick på mig den alldeles p e r f e k t a klänningen. Jag kände mig som en brud! När jag sedan fick prova en slöja var jag på vippen att ge upp alla mina principer. Vilket jag inte gjorde. Men det var nära eftersom slöjan var så fin och inte alls som jag hade föreställt mig den.

Jag vill även passa på att säga tack till världens bästa Jessica, min blivande brudtärna, som gjorde den här dagen ännu mer speciell!

Could this be it?

Should I?

Igår var A och jag på bröllopsevent och jag fick prova en brudklännig. Klänningen med stort K. A började nästan gråta och jag fick massor med komplimanger av folket som var där.

Nu är frågan om jag ska visa den här.
För den här klänningen can be it.

Något gammalt, något nytt

Om snart tio månader ska jag bli fru. Men först ska jag bli brud och planera ett bröllop med allt vad det innebär. Och detta strider ju mot mina feministiska ideal i allra högsta grad. Ni kanske undrar varför jag väljer att följa en heteronormativ, könsstereotyp tradition som att gifta mig i kyrkan (!), i en vit klänning, byta mitt efternamn och drömma om ett bröllop som egentligen inte är mer än en stor fest. Ibland kan jag undra det med. Inte minst när jag läser min f.d. mentors avhandling ”Något gammalt, något nytt – skapandet av bröllopsföreställningen”.
Eva Knuts som var Jessicas och min handledare under C-uppsatsskrivandet, fastställer så klokt att:

”En vigsel kan […] kosta noll och ingenting. En vigsel kan ta 30 sekunder och en sådan vigsel är precis lika juridiskt giltigt som ett bröllop för hundra tusentals kronor. Men skulle människor ingå äktenskap i samma utsträckning som idag om inte utrymmen för att spendera fanns? […] Om bröllopen inte skulle vara mer än det juridiska – om inte ringar, festlig klädsel, god mat och champagne kopplades till bröllopen – skulle planeringsguiderna och bröllopstidningarna bli så tunna att de försvann, och den magi som många söker i bröllop skulle inte finnas.” 

Jag har egentligen aldrig velat bli gift. Jag såg inte någon mening i det hela. Ett papper är ett papper och ingenting mer, tänkte jag för bara något år sedan. Jag var inte en av dem som drömde om ett magnifikt bröllop, en klänning som man egentligen inte har råd med och en hel dag då man får vara en prinsessa. Det där vill jag fortfarande inte ha.

Dock har jag träffat en man som jag älskar över allt annat i hela världen och jag vill visa det för våra nära och kära. Visa att vi nu är en familj. På både A:s och min sida av släkten är vi dessutom av alla de många kusiner de första som gifter sig och förväntningarna är stora. Hade vi bara åkt iväg någonstans så skulle vi göra många besvikna och till och med sårade.

Samtidigt gör vi detta för oss själva. Vi vill ha den här stora dagen och fira den med andra, utan att bli kallade för hycklare. Vi vill passa in i feministmallen men ändå kunna göra saker som inte alltid är förenliga med den. Trots att vi passar in i heteronormen försöker vi ifrågasätta den och skulle aldrig mena att det var det enda rätta.

När jag läser Knuts avhandling blir jag påmind om den exkludering av männen när det gäller bröllopsplaner. Där ser vi en omvänd könsdiskriminering som skrämmer mig. För inte vill jag ha den där festen för min egen skull. Jag vill att den ska presentera oss båda två, tillsammans. Att man som brud har fler alternativ att tänka på, så som håret, brudbuketten, klänningen osv. är dock någonting som ingen kan komma ifrån.

Jag tänker byta mitt efternamn. Jag bär fortfarande efternamnet som jag har fått efter mannen som råkar vara min far. Det vill jag inte längre. Att A inte byter sitt och vi kommer på något helt nytt beror på att han är väldigt stolt över det namnet som hans mammas släkt har burit och blivit kända för sedan flera decennier tillbaka.

Så jag läser avhandlingen och skäms. För jag vill ju allt det där som borde vara förbjudet för en feminist som mig.

Ny kategori

Med mindre än ett år kvar till vårt bröllop har A och jag lyckats pricka av några väldigt viktiga punkter från planeringslistan.

Lokalen och kyrkan bokade- check!
Färgtema- check!
Maten- check!

Det har även tillkommit en kategori här på bloggen, ”Bröllop”, då jag har en liten, liten misstanke om att det blir mycket av den varan framöver. Tröttnar ni på eländet, säg bara till!

Nu börjar jag drömma om klänningen, som jag vill ska bestå av spets. Jag vet inte riktigt varför, jag brukar inte gilla spets annars. Men det känns så där chict och lite bohemiskt. Och just bohemiskt är rätt ord för mig! Nu har jag hittat den perfekta klänningen, åtminstone på bild, men just dessa klänningar för dyra för vår budget och mitt (ännu) sunda förnuft.


Drömma kan man…