Arkivet för kategori: ‘Mat’

Rågbröd med surdeg

Det är smått fantastiskt det här med surdegsbröd. Den som en enda gång ger sig på konsten att baka vilket surdegsbröd som helst fastnar och kan sällan fuska sig tillbaka till ”vanliga” limpor. Jag blev Saltå Kvarnfrälst under ett besök till caféet ”Helsa på” en sensommardag i Ystad. Kort efter beställde jag hem boken ”Smaker från Saltå Kvarn” och satte igång med min egna surdegsmagi.

Idag fylldes huset med härliga dofter av färskbakat rågbröd. Receptet hittar ni här.

Jag vill påpeka att jag inte är ett dugg sponsrad. I wish.

Räddad av farlig krydda

Jag kan omöjligt vara ensam om att ha ätit tonvis med godis och andra onyttigheter under påskhelgen. Då borde jag inte heller vara ensam om att ha varit med om den hemska sockerabstinensen den här veckan. Varje kväll ville jag ha en ordentlig chokladbit, mumsig bakelse eller smaskig bulle med massor av fyllning. Med massor av viljestyrka blidde det ingenting med det!

Så vad åt jag i påsk som var så himmelskt gott vill ni säkert veta. Ja, vad åt jag inte… Förutom ton av obligatorisk choklad och lösgodis, gjorde jag världens godaste citrus- och marängtårta som syrran älskar och egna chokladtryffel.
Just tryffeldelen ställde till med lite problem. Redan i förväg bestämde jag att de minsann skulle vara gula, för det är ju påsk. Ni förstår säkert min stora besvikelse när det på långfredagen inte fanns gul karamellfärg kvar i affär’n. Så klart.

Efter några välutvalda svordomar var jag nära att gripas av panik och bara ge upp. Som av en händelse kom jag på jobbiga kryddor som färgar av sig som tusan och en av dem är gurkmeja! Perfekt, den smakar dessutom ingenting! Lite gurkmeja och citronsaft gav kokosflingorna en härlig mörkgul färg utan E-nummer. Glad blev jag och lika glada blev våra gäster!

Det gällde att ta kort fort innan tryfflarna tar slut!

Jul = Viktångest?

Den här helgen har varit en riktig frosshelg. Den började redan i fredags med en godispåse, fortsatte med gudomligt god adventsfika och avslutades hemma med fina vänner, saffransbullar med vaniljfyllning och pepparkakor.

Nu siter jag här och känner mig som världens äckligaste. Magen är inte alls glad, den är uppsvälld och i uppror, hela kroppen är slut och befinner sig någon slags allt- för- mycket-socker-koma och huvudet håller på att explodera. Bara några timmar tidigare var så lycklig över att få baka, äta och njuta. För det är vad jul innebär för mig. Massor, massor med god mat, nästintill frosseri, i nära och käras sällskap.

Men julen har även en mörk sida. Ren och skär ångest. Den kommer med tusentals tunga frågor. Hur kunde jag äta så mycket? Nu måste jag ut och springa! Jag är fet och äcklig. Varför stoppade jag i mig alla dessa bullar? Har jag ingen disciplin?

Sedan blir jag förbannad. För vilken nyhetssida man än går in på ser man recept efter recept på godsaker som man bara måste baka vid jul. Samma nyhetssidor visar även onormalt smala tjejer i fina underkläder som får mig att vilja kräkas upp alla de goda bullarna. Vetskapen om att dessa tjejer är kraftigt retuscherade hjälper inte. Ändå mår jag dåligt.

Och så tänker jag att detta kan ju inte pågå. Jag ska ju för fasiken kunna äta mina goda bullar utan att något skitföretag står där och får mig att må dåligt. För nu räcker det inte ens att retuschera modellerna längre. Nu ritar man deras kropp och klistrar på någons ansikte. Allt för att nå perfektion.

Samtidigt undrar jag och många med mig varför vi har så svårt att leva upp till dessa ideal. Vi tror ju att det är oss det är fel på. Och istället för att äta en bulle till åker jag till gymmet i ett desperat försök att slippa ångesten.

Leka hemmafru

Idag har solen bestämt sig för att hitta till västkusten och efter en jobbig förkylning numero dos har jag återigen hittat kraften. Idag har jag tid och ork att leka hemmafru och ge mig på att baka surdegsbröd. Närmare bestämt Barsjabrödet à la Saltå Kvarn.

Ett hett tips: Om ni ska baka surdegsbröd krävs otroligt mycket tålamod, massor av tid och jäskorgar – de är ett måste!

Fröken Bellas recension av Varbergs kurort

Vår korta vistelse på Varbergs kurort var alldeles underbar. Trots att rummet var något slitet och hade tantig inredning med fula möbler blev vi glatt överraskade av champangen och fruktfatet som väntade på oss. Som vi i och för sig betalade extra för, nu när jag tänker efter.

När det gäller spaavdelningen var jag inte alltför imponerad, föredrar fortfarande Särö. Det var för litet och allt som inte var pool och bastu kostade. Dessutom verkade folk där inte förstå att man kanske borde ta hänsyn till andra och inte skrika när man pratar, men det är ju möjligt att jag förväntar mig det omöjliga. På Särö blev vi bjudna på alla möjliga krämer, scruber, tropisk frukt och färsk juice. Här hittade vi bara vatten.

Det som lyfter Varbergs kurort är restaurangen, både servicen och maten. Vi blev varmt mottagna vid middagen och vilken middag det var! Ni som äter enligt GI-metoden skulle verkligen uppskatta kvällsbuffén. Deras förrätter innehöll räkkaka, massor med sallad och kallskuret lamm. Bland varma rätter fanns beuff bouringion, grönkålsgratäng med paprika och ädelost samt ärtsoppa. De enda kolhydraterna fann vi i potatismoset och brödet som kändes väldigt överflödiga vid sidan om det andra. Efterrätten bestod av massor av nötter (mums!), alla slags ostar, hallonmascarpone och chokladkräm av mörk choklad! Även frukostbuffén var en historia för sig då det fanns gott om hotellets egna müsli, algjuice (mums även det!) och bröd.

Väldigt positivt överraskade blev vi över kurortens egna gym. Där fanns mängder med nya, fräscha maskiner både till styrketräning och cardio och utrymmet var lagom stort. Gör inte om vårt misstag, träna innan ni beger er till spaavdelningen!

Matälskare som vi är kan vi tänka oss att återvända enbart för matens skull. Har ni extra pengar till alla möjliga behandlingar och inte bryr er om fulla konferensgäster och slitna rum, men älskar mat lika mycket som vi gör är Varbergs kurort ett ställe för er!

P.S. Jag är inte sponsrad även om det inte vore helt fel! ;-)

Söndagsångest

Imorgon börjar jag jobba. Det blev alltså en kort, men betald semester i år. I fredags längtade jag efter jobbet, barnen, ansvaret och rutinerna. Idag hade jag kunnat tänka mig en lat vecka till.

Semestern har varit full av roligheter som utlandsresa till solen och värmen, långa dagar med kära vänner, små utflykter och god mat. Det har varit snålt med godis, efterrätter, glass och skitmat men fullt av träningstillfällen. Vi har även fortsatt hålla oss till GI efter de två första, hårda veckorna. Jag har med facit i hand lyckats bli av med mitt sötsug, vilket även var mitt nyårslöfte. Jag har undvikit kolhydrater, speciellt allt vad pasta, ris och bröd heter. Igår åt jag en skiva bröd för första gången på mer än en månad. Gott var det.

GI-metoden och min hårda självdisciplin har resulterat i minus fyra kilo och så mycket mer ork. Jag tänker fortsätta äta kolhydratsnålt eftersom jag misstänker att jag är glutenintolerant. Som om laktosintolerans inte vore nog. Men de två går ju hand i hand verkar det som.

Idag bidde det inga fina bilder och veckan avslutas ännu en gång med ett träningspass på gymmet.

Och det ska blir riktigt gött!

Utgång på GI-vis

Igår kom Adams kompis T och min syster till oss. Dagen började med grillning på vår uteplats, där vi i timmar satt coh snackade om livet i allmänhet. Dagen avslutades på Badens nattklubb där jag dansade till vi fick skavsår och sjöng tills jag blev hes.

Eftersom jag fortfarande undviker tomma kalorier var vanliga efterrätter uteslutna och vi bjöd på somrig fruktsallad. Dock var det svårare på nattklubben. I ett svagt ögonblick fick jag i mig några klunkar vitt vin och cola light, men det gick mycket bättre än väntat.

När gänget idag åt pizza höll jag mig till grekisk sallad. Gissa om jag är stolt! För en gång skull glömde jag inte att ta med kameran och fick ihop några riktigt härliga bilder! De kommer här:


Självplågeri

Idag var det riktigt jobbigt på matfronten.

Det började väl med kokta ägg och en näve hasselnötter till frukost. Jag var inte ens lite sugen på morgoncappuccino! Nöjt packar jag min matlåda med lax med ost och massor med haricots verts.  

Ungarna på jobbet bjuds på tacos. Med tacochips. Jag är så sugen på salt och kolhydrater vid det här laget att jag kan dö! Min kollega skrattar, med mig eller åt mig, jag bryr mig inte ens längre. Långsamt tuggar jag min lax och lovar ungarna att den visst är lika god som tacos.

Vår vikarie ska sluta imorgon för att åka till USA och hon har med sig en chokladkaka. Men inte vilken chokladkaka som helst, utan det mest kladdigaste, smarrigaste chokladkakan i världen. Och alla som känner mig det minsta vet vilken chokladälskare jag är. Bittert får jag äta min apelsin och jag ser glad ut nu också. För jag är stark. Jag ska klara det!

Väl hemma i tryggheten, där kylskåpet är fyllt med GI-nyttigheter och där det inte finns några frestelser så långt ögat kan nå, gör jag i ordning middag. Den får bli dagens belöning.

Det blev baconmuffins! Synd bara att jag blev mätt efter en enda.

 

Nu väntar milen. På med löparskorna and off we go!

Dags för förändring

Att jag inte har min slanka, viga danskropp längre har påverkat min självkänsla och syn på min kropp och dess förmåga mycket negativt de senaste åren. Jag har fortsatt äta som jag gjorde samtidigt som jag rörde mig betydligt mindre. Ett klassiskt fall, eller hur?

Länge har jag tänkt att jag ska bli fitt igen, för jag vet ju hur mycket bättre jag mår av det. Om ett år ska A och jag ha vårt efterlängtade bröllop och jag ska få tillbaka min kropp tills dess.

Men eftersom jag är antingen-eller-människa kan jag inte ändra saker delvis. Det krävs en riktig, hållbar förändrig för att jag ska kunna lyckas. Inspirerad av fina Elsa har jag bestämt mig att ge min kropp GI-detox. Inga snabba kolhydrater, ut med pasta, ris och socker. In med proteiner i form av ägg, kött och fett med avokader och nötter.

Men jag tänker inte stanna där. Kosten ska ju alltid kombineras med träning och jag kommer att träna varje dag. Både konditions- och styrkepass.

Först har jag tänkt hålla mig till detta i en vecka med start fr.o.m. i måndags. Nu när det går så bra och jag känner av sockerberoendet som jag vill bli kvitt av på köpet, lägger jag in en vecka till. På söndag nästa vecka åker vi till Kroatien och min detoxperiod kommer att vara till dess.

Nu är jag inne på dag 3 och det går så bra så. Men det är inte lätt ska ni veta. Pepp behövs i massor!

Daimmuffins

12 portioner
150 g smör
3 ägg
3 1/2 dl socker
3 dl mjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 1/2 krm salt
1 1/2 dl Daimkulor

Sätt på ugnen på 200°C. Smält smöret. Vispa ägg och socker poröst. Blanda vetemjöl, kakao, vaniljsocker, bakpulver och salt. Tillsätt mjölblandningen växelvis med det avsvalnade smälta matfettet och Daim-kulorna i äggmeten. Fördela smeten i smord muffinsplåt eller formar. Grädda mitt i ugnen ca 12-15 minuter. Strö eventuellt några Daimkulor ovanpå som dekoration innan muffinsarna har kallnat!

Min måndag

Efter en inte så produktiv förmiddag med Jessica, men dock massa skvaller, var det dags för löpturen. Vänsterfoten krånglade så foten och jag fick kompromissa om att springa 10 minuter och gå 10 i en timme.
Efter det belönade jag mig själv med sushi och fick en räka trots att jag påpekade att jag inte skulle ha det. Tre gånger. Nåväl, i-landsproblem får man ju lov att ha ibland. De sju andra bitarna smakade underbart och nu sitter jag och försöker sammanfatta några meningar till uppsatsen innan det är dags för dramapasset. Det blir en lång måndag.

Sweet victory

I väntan på mitt paket från Hööks, med vinterjacka och termoleggins, står jag framför dessa läckra bakverk.
Jag väntar på att sögsugen skall infinna sig men ingenting händer. Kanske om jag tittar närmare? Fortfarande ingenting. En vecka utan socker och jag är botad!
Ha!

Nåväl, vi får väl se hur det känns ikväll. Något säger mig att jag inte kommer att vara lika nöjd runt niotiden, när blodsockernivån är i botten efter ännu ett dramapass.

Change

Jag har försökt att inte skriva om mitt förhållande till mat här i bloggen. Jag vet själv hur påverkad jag blir av andra som gör det. Inte på det sättet som får en att bli glad för att man mår bra, utan på ett sätt som får en att må dåligt för att man borde träna mer och äta mindre.

Dock kan jag inte låta bli att skriva ett inlägg om det. Bloggen handlar ju om mina tankar kring smått och stort och jag har sedan i måndags kommit till en viktig insikt om mig själv.

Jag har inte ätit något sött alls sedan på fyra dagar. Allting började när Adam och jag bestämde oss att köra lite extra hårt i veckan, dvs. införa någon form av träning varje dag. Eftersom vi är tävlingsmänniskor båda två ville vi göra det ännu jobbigare. Ingen koffein, dvs. kaffe för Adam och cappuccio/latte för mig, inget bröd och inget socker. Inga onyttiga snacks.
Det slutar inte där. När vi ändå har en sådan vecka, varför inte prova på den ökända GI-metoden? Sagt och gjort.
Visst låter det hälsosamt? Vi tränar redan regelbundet, äter varierad kost varje dag och ser oss själva som sunda människor. Så det borde inte vara så svårt. Eller?

Det är grymt jobbigt, tro inget annat! Jag ser godis, bullar och glass överallt. När jag häromdagen satt och försökte plugga på biblioteket kunde jag endast tänka på hur alla andra satt med sin läsk, choklad och annat gott. Och där satt jag med mitt äpple och lite nötter. Jag åkte hem för att hindra mig själv från att springa över till 7eleven.
Nu är jag inne på dag fyra och kroppen skriker efter snabba kolhydrater. Ju högre den skriker och ber desto mer beslutsam blir jag. Vad har jag gjort med mig kropp att den inte klarar sig utan skit i fyra dagar? Det, mina vänner, är den bästa motivationen i världen.

Det är okej

Det är alltså helt okej att äta choklad. Och inte bara okej, det är till och med bra! Här har vi en artikel som förklarar varför kvinnor känner sådant begär för choklad. Precis vad jag behövde just nu.
Jag behöver alltså inte ha skuldkänslor och må dåligt i flera dagar framöver när jag har unnar mig choklad. Det är ju hälsosamt!

Fredagsfika med mamma

Inte konstigt att jag har blivit en sådan gottegris med tanke på vem jag brås på. Sådan mor…

Stress

Egentligen hinner jag inte blogga idag. Men eftersom jag känner mig så otroligt snäll tänker jag i alla fall säga hej. Och hej då. Men först ska jag visa bilden på focaccian jag tar med till knytkalaset ikväll.

Vem kunde tro att durumvetemjöl, halvsalt och rosmarin kan göra underverk?

Sista första dagen

Nu är min sista första dag i skolan över. Det kändes allt lite pirrigt innan man fick se lärarna och alla dem man skulle läsa med. Det kändes pirrigt som det alltid gör när man inte riktigt vet vad som väntar. Vad som komma skall. Jag kan inte riktigt säga att jag vet, ens nu. Jag kommer att behöva några dagar till för att landa ordentligt.

Det jag kan säga att det väntar mycket plugg, otroligt mycket plugg. Så mycket att lära sig och så lite tid.
En lång slutpraktik också. Nu ska min handledare kunna åka på semester och jag ska kunna ta över hela verksamheten.
Och examensarbete som jag vill ska duga. Nej, inte duga. Det ska vara så bra att jag blir lovad en forksarkarriär på Pedagogen. Okej, nu ska vi inte förhasta oss. Men det hade varit trevligt!

Väl hemma efter en heldag på Pedagogen och en dejt med Jennie gjorde jag middag i salladsform. Potatissallad med chevréost och bacon. Nu är jag glad igen!

Supermercado internacional

Idag besökte vi Kulturkalasets internationella stormarknad med delikatesser från världens alla hörn.

Jag provade känguru för första gången, i form av en burgare. Och kom inte med ”Åh, stackars känguru!”. Jag tycker att grisar är vackra djur men dem slaktar vi utan en eftertanke. Kött som kött!

Vi var alldeles för mätta för att äta här, men det är en dag imorgon också!

Vackert porslin från Storbritannien. Jag ville köpa precis allting!

Vi kom hem många hundralappar fattigare med ost från Alperna, lyxchoklad från Italien och Storbritanniens bästa marmelad.

Bella på bra humör och Kulturkalaset

Idag var jag en bra flickvän. Jag bakade och jag lagade mat. Det ska ni veta är högst ovanligt i vårt hushåll, så när jag känner mig extra snäll, vilket är högst ovanligt det med, passar jag på. Det blev två plåtar med gifflar och tomatsoppa. Och så storhandlade jag. Gissa om sambon blev paff när han kom hem!
Det alla sambos där ute, det är att göra någons dag. Ni behöver inte fixa storslagna, dyra presenter. Åk och storhandla så får ni massage varje kväll resten av veckan!

Tomatsoppa med parmesanost och gifflar.

Snart skall Kulturkalaset besökas och vi ska se Hardcore Superstar.

Lingontosca

Igår gjorde jag Lingontosca, mest för att se om det var något att ha. Och för att jag var sjukt sugen på något sött. Mitt uppe i allting suckade jag tungt och undrade om en kaka verkligen är värt så mycket besvär, det här med karamellprov är inte min grej.
Den blev god, den blev fantastiskt god till och med.

Här är receptet som ursprungligen kommer från Saltå Kvarn:

Mördeg:
150 g smör
1,5 dl råsocker (går lika bra med farin)
1 krm salt
0,5 tsk vaniljsocker (eller en hel, more is more)
rivet skal från en halv ekologisk citron
1 ägg
1 msk vatten
2,5 dl vetemjöl
2,5 dl dinkeldikt (går lika bra med dinkelmjöl)
3-4 dl lingonsylt

Värm ugnen till 200°.
Rör ihop smör och socker. Tillsätt ägg och vatten. Häll i salt, vaniljsocker, citronskal och mjöl, lite i taget.
Låt degen vila 1 timme i kylskåp.
Kavla den 3 mm tjock och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Nagga med gaffel.
Grädda i ca 10 minuter.
Låt svalna. Bred på lingonsylt.

Tosca:
10 g smör
1,5 dl råsocker
0,5 dl grädde
130 g hackade hasselnötter (går med mandel med)

Hacka nötterna.
Koka smör, socker och grädde minst 15 minuter på svag värme.
Gör karamellprov; droppa några droppar smet i ett glas med kallt vatten. Om du kan rulla en kula av smeten är den klar.
Rör ned nötterna, och bred försiktigt ut smeten över kakan.
Grädda i 20 minuter. Låt svalna och skär i trekanter.

Tropical fruits

Idag körde jag iväg till min fina mamma och spenderade några timmar på hennes balkong. Vi fixade ihop några tropiska frukter, som är alldeles för dyra för att ätas dagligen, och kom överens om att mangon och papayan är favoriterna. Dock gick carambole bort, vi blev rätt besvikna på frukten som är så vacker men inte smakar något.

Dags att göra något effektivt

Så här såg min lunch ut igår. God var den med. Massor med vitlök i köttfärsbiffarna, massor med sallad, precis så att man känner sig lagom nyttig.
Gårdagens tuffa lyfttag på gymmet resulterade i träningsvärk som jag får leva med idag. Nu är frågan om jag ska ta tag i årets första mil. Det är ju soligt ute. Dessutom blåser det inte alldeles för mycket. Och jag borde ju passa på nu när jag är halvledig. Nej, man ska inte fundera för mycket. Just do it. Och det ska jag.

Så fort min hippielunch har lagt sig. Och med hippielunch menar jag linssoppa med en hemlagad grahamsbulle.

Bananbröd

Ingredienser

75 gram  smör, rumsvarmt

2,5 dl  strösocker

4 dl  vetemjöl

1 msk  bakpulver
0,5 tsk salt
5 dl banan(er), mosade (ca 4 st mogna)
2 st ägg
2,5 dl  Makadamianötter (kan ersättas med valnötter)

Tillagning

1. Värm ugnen till 175°. Smöra och bröa en avlång 1,5 litersform. Jag brukar använda kokos istället för ströbröd.

2. Blanda socker och smör i en skål. Strösockret byter jag ut mot farin- eller råsocker. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en annan skål och rör ner det i smörblandningen. Tillsätt mosad banan, ägg och nötter

3. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 1 timme. Täck över formen med aluminiumfolie om den får för mycket färg. Ta ut formen och lossa brödet från kanterna med en kniv medan det fortfarande är varmt. Låt svalna i formen med en handduk över.

Bellas fetaost- och grönsakspaj

Ingredienser:

50 g  kylskåpskallt smör
3 dl vetemjöl (ev. hälften grahammjöl)
3/4 dl lätt kesella

Fyllning:
1 squash eller aubergine, ca 300 g
1 gul lök
1 vitlök
smör
1 tsk örtkryddor, t ex rosmarin, timjan eller salvia
3 tomater
150 g fetaost
2 ägg
2 dl mjölk
1 tsk salt
20 kärnfria oliver

Gör så här:

Sätt ugnen på 225°
Hacka ihop smör och mjöl till en grynig massa. Tillsätt kesellan och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck/kavla ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Nagga pajdegen med en gaffel och låt vila i kylen ca 30 min.
Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen 10-15 min.
Strimla squashen. Skala och skiva löken. Skala och finhacka vitlöken. Fräs squash, lök och vitlök mjuka i smör i en stekpanna. Tillsätt örtkryddor.
Lägg grönsaksfräset i det förgräddade pajskalet. Skiva tomaterna. Skär osten i tärningar.
Lägg tomater och ost ovanpå grönsaksfräset Vispa ihop ägg, mjölk och salt och häll det över. Strö på oliverna. Grädda mitt i ugnen ca 25 min tills äggsmeten stelnat.

Att vara lagom säker

Imorse klarade jag av att återigen springa 9 km. Klockan stannade på 51 minuter, vilket är hela två minuter bättre än förra gången. Att springa de kilometrarna var en ren njutning, kroppen kändes lätt och benen gjorde precis det de skulle. Dessutom är det en lyx att vara student, eftersom man kan träna på morgnarna då föreläsningarna oftast börjar klockan nio.

Hemtentan som måste in på torsdag har dock ingenting med njutning att göra. Jag kan inte få ordning på mina tankar, texten har absolut ingen röd tråd och samtidigt vill jag så mycket, jag vill verkligen göra mitt bästa. Under dagens handledning berättade vår lärare att det ideala tillståndet är att vara lagom säker, att det är då under sker. När hon säger det förstår jag att jag måste sluta ställa enorma krav på mig själv och se den här hemtentan som en process. Hädanefter kan jag bara bli bättre. Och ibland kan delmålen kasta en mörk skugga över det stora målet- att bli en bra lärare.

Paj med fetaost och soltorkade tomater och sallad till blev dagens middag. Min mor hade varit så stolt om hon hade sett mig nu!