Det känns som om hösten nu har tagit över västkusten för gott. Mitt humör matchar det piskande regnet, den hemska kylan och det överskattade mörket väl.
Jag är en sommarmänniska. Jag måste ha sol. Min hy sriker efter solens varma strålar. Jag kräver att få gå barfota utomhus i en sommarklänning utan att frysa, annars förvandlas jag sakta men säkert till värdlens största bitterfitta. Hade jag kunnat ta semester en vecka så skulle jag utan att tvekan gått och köpt flygbiljett till Kroatien.
Jag beundrar er höstälskare. Samtidigt hatar jag er lite grann.
På jobbet är jag dock hur glad som helst, bland annat tack vare min andra inskolning för terminen. Killen jag just nu håller på att inskola är ett år och kallade mig idag ”mamma” flera gånger. Jag tror att det var hans uttryck för ”Hjälp!”, ”Bär mig”, ”Du är okej”- allt på samma gång. Två timmar senare lärde jag en treåring enkel addition med hjälp av några russin. Undra varför jag är slut på energi när jag kör hem…
Hur som helst har jag pysslat igen. Inte idag dock, fortfarande är jag handikappad på grund av stygnen på fingret. Bitter, jag säger ju det!
Det ska förhoppningsvis bli en fin present till en fin vän, så ni får vackert vänta på fler bilder.

onsdag, 24 augusti, 2011,19:16 |
Läraryrket, Personligt, Scrapbooking |
3 Kommentarer » |