Jag vet inte om allt OS-tittande har gett mig den lilla extra inspirationen som krävdes eller om det var en ren slump, men ikväll sprang jag som aldrig förr. Mina vänner, jag sprang milen, alltså 10 km på min bästa tid någonsin. Hela sex minuter än mitt resultat från Tjejmilen 2010. Redan i början satte jag ribban och orkade dra och sedan dra lite till. Trots att jag på slutet blev trött som tusan och magen började krångla kämpade jag igenom det.

Tiden stannade på underbara 55 minuter. 55 minuter på 10 km kan tycker som vilken medelmåttig bedrift som helst. För mig är den en enorm vinst. Alla jobbiga, svettiga löppass då jag helst av allt ville stanna kvar i soffan gav äntligen resultat.

Och ja, jag grät. Men så är det när en kämpar i ett helt år utan några egentliga resultat. Plötsligt bara släpper det, när en minst anar det. Det känns så avlägset att jag för bara fyrå år sedan inte hade en tanke på att springa. Det här tänker jag leva på länge, länge!

Och ja, jag förväntar mig gratulationer.

 söndag, 12 augusti, 2012,22:36  |    Träning   |    7 Kommentarer » |

Det är lätt att tro att det dummaste en kan göra är att springa proppmätt. Tro mig, I’ve been there done that, got the T-shirt. Idag har jag dock nått en helt ny nivå av ren och skär dumhet. Spring aldrig, aldrig på tom mage.

Trots min totala dumhet som ledde till åtskilliga tankar av typen ”Nu svimmar jag, det gör jag” lyckades jag få en helt okej tid, 57 min.

Sexpack here I come!

 torsdag, 31 maj, 2012,21:41  |    Träning   |    0 kommentarer » |

För första gången på någon månad hittade jag tillbaka lusten för löpning igen. Förra veckan satsade jag på uthållighet och denna kommer att handla om snabba tider. Ikväll sprang Adam och jag milen tillsammans och som vi sprang! Jag kämpade för att hålla hans takt så gott jag kunde och det blev nog min snabbaste mil någonsin. Jag säger nog eftersom vi glömde titta på klockan innan vi stack. Typiskt…

Glöm aldrig att strecha!

 onsdag, 23 maj, 2012,21:46  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Jag är ledsen för att jag inte är lika aktiv här som jag brukade vara. Det är bara att andra saker måste prioriteras högre just nu.

Som mitt föredrag om genus. Redan på tisdag kommer jag att stå framför mina chefer och cirka 40 förskollärare, varav majoriteten har varit yrkesverksamma i längre än 20 år (!). Jag är så nervös att själva tanken på det får mig att vilja kräkas. Att prata genus med bekanta på en fest eller tjata här på bloggen är en sak. Att försöka inspirera människor som har jobbat med barn innan jag ens var påtänkt är någonting helt annat.

Mitt livs kärlek har fått ryck och bestämt sig för att bygga om vår altan. Betongtrappan rök på en dag. Ja, han är något av en superman. Nu får vi gå ut genom källaren. Alternativ hoppa ner. Jag röstar för källaren.

Löpningen går som på räls. Idag var det dags för veckans tredje pass. Det blev en mil och på lördag väntar ännu en. Jag känner mig starkare och mer peppad för varje löprunda. Jag kan verkligen inte minnas varför jag hatade löpning så starkt för bara något år sedan.

Jag känner även för en ny profilbild i gammal anda. Dock lyckas jag inte förminska den eller så pratar bloggen och jag helt olika språk. Hjälp, någon? Nina, orkar du rycka in ännu en gång? Pretty please?

Med andra ord kan ni skatta er lyckliga om det produceras mer än ett inlägg under helgen.

 torsdag, 22 mars, 2012,20:59  |    Personligt, Träning   |    2 Kommentarer » |

Träningen inför Tjejmilen 2012 är för min del i full gång. Mitt första delmål att under årets första månader springa tre gånger i veckan är nått med råge. De senaste tre veckorna har jag sprungit fyra pass i veckan, allt för att nå milen på 55 minuter. För tre veckor sedan blev det hela 29 km, sedan 30 och nu i veckan…  wait for it, wait for it… fantastiska 32 km! Är det applåder jag hör?! Tack, tack!
Jag lyckades klämma in 22 km på sammanlagt tre dagar och avslutade idag med den fantastiska milen på cirka 55 minuter!

Mycket siffror blir det som ni märker och fler lär det bli. För om ganska exakt ett halvår ska jag springa Tjejmilen i Stockholm och det tänker jag göra med bravur. Den här bloggen håller därför på att förvandlas till en sådan där träningsblogg och jag hoppas att ni som har hängt med tack vare mina genusinlägg inte flyr fältet.

Och bara för det bjuder jag en totalt meningslös, så där lagom suddig utfyllnadsbild från i fredags.

 söndag, 4 mars, 2012,13:53  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Idag avslutade jag veckan med att springa en mil. Det var milen från helvetet, benen ville men inte magen. Varför är det alltid nå’t? Redan efter tre kilometer började magen att krångla och efter ett tag ville jag bara spy. Värst var det i uppförsbackarna och jag var riktigt nära på att ge upp. Jag gjorde inte det. Tiden stannade på exakt en timme och jag orkade faktiskt inte ens bry mig.

Förra veckan sprang jag sammanlagt 29 km, denna blev det 30. Det är många minuter av löpning. Trots dagens mardrömsrunda är jag mer taggad än någonsin att springa lika långt under kommande vecka.

Den där Gunde var inte dum när han myntade uttrycket ”Ingenting är omöjligt!”

 söndag, 26 februari, 2012,20:02  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Jag sprang milen på 57:48 min för en stund sen! Är jag bäst eller är jag bäst?!

Eh, jaa. Det var egentligen allt jag hade att säga. Det och att jag tänker belöna mig själv med en smaskig efterrätt, typ äppelpaj. Måste ju kompensera för kaloriförlusten. Kalorier ut, kalorier in, som jag brukar säga.

Och på tal om något helt annat. När man trodde att vi inte skulle få någon vit vinter bestämde sig  snön för att komma. Surt sa räven, men visst är det vackert?

 söndag, 29 januari, 2012,18:00  |    Personligt, Träning   |    1 Kommentar » |

Eller är jag grym? Förra veckan satte jag igång min inför-tjemilen-träning och sprang sammanlagt 23 km. Denna vecka blev det 24 km! Jag ville verkligen inte springa när jag vaknade imorse, men tanken att förlora en underbar utelöpning gnagde som fan och till slut gav jag mig ut. Tio kilometer senare kom jag hem svettig, röd i ansiktet och lycklig! Min kropp har äntligen bestämt sig för att lyssna och vi samarbetar bra för tillfället.

 Och bara för att bjussar jag på en random knasbild!

 söndag, 15 januari, 2012,17:29  |    Personligt, Träning   |    2 Kommentarer » |

2010 sprang jag Tjejmilen för första gången och älskade det. Trots att jag inte fick min önskade tid på 55 min, trots att min grupp var alldeles för stor och trots att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på älskade jag att delta i någonting så stort.

Jag började springa 2009. Ganska sporadiskt och enbart på gymmets löpband. Innan dess såg jag löpning som något ska undvikas till varje pris. Men jag började springa och löpturerna gav resultat. Snabbt. Jag var fast och har sprungit sedan dess.

Efter Tjejmilen blev mina löpturer allt jobbigare. Jag hade varken ork, vilja eller motivation kvar. Framför allt var jag inte redo att träna så pass mycket för att kunna klara av att springa en mil på 55, helst 50 minuter.

Så det blev en hel del styrketräning, spinning och steppass. I år hålls Tjejmilen en vecka efter vårt bröllop. Bara en galning skulle bestämma sig för att ändå delta. Men så är jag ju galen.

Vi sätter igång med tre löppass i veckan för att sedan öka till fyra. Jag älskar att springa och jag älskar mål. Och i år ska jag fanimig lyckas.

 onsdag, 4 januari, 2012,20:50  |    Personligt, Träning   |    2 Kommentarer » |

Så länge jag kan minnas så har träning alltid funnits i mitt liv. Tidigt fick jag lära mig träningens fördelar. Att jag skulle börja träna något lagsport var givet eftersom bollsporter var en naturlig del i min familjs vardag. Att även själv börja hålla på med det var alltså inget val och det är jag otroligt tacksam för.

Enkelt sagt lever jag för att träna och jag tränar för att kunna leva. Jag älskar att svettas, att ge lite extra när det är som jobbigast och att falla ihop efter ett jobbigt pass. Jag älskar att driva min kropp till att göra det jag vill, till att bli starkare och snabbare.

Dessutom är jag en tävlingsmänniska av rang. Att ge upp är aldrig ett alternativ. Så jag gör allt till en tävling när det kommer till träning. Det kan låta jobbigt, men det underlättar något otroligt. Finns det ingen jag kan springa om, cykla om, hoppa högre eller lyfta tyngre vikter än tävlar jag mot mig själv. Om jag är förbannad på mig själv eftersom senaste träningspasset inte gick som jag ville sparar jag den känslar och använder mig av den under nästa pass. Gissa om det går bättre då?!

Av någon konstig anledning tränar jag alltid, alltid bäst på hösten. Det må bero på rutinerna eller på att min kropp, på grund av solbristen, behöver aktiveras. Är det för mörkt för att springa ute ”fuskar” jag på bandet. Är jag trött på löpningen kör jag igång med spinning. I vissa perioder är det nästan uteslutande bara styrketräning som gäller. Jag är en sann periodare och därför måste jag ständigt påminna mig själv om att träningen är den bästa medicinen för i stort sett allt.

Så när jag, som idag, inte alls känner för att träna egentligen tittar jag på G.I. Jane. Det må låta töntigt men militärfraser brukar göra succén.

 måndag, 21 november, 2011,18:45  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Jag har varit dunderförkyld i en hel vecka nu. Jag som trodde att jag skulle klara mig utan förkylningar, feber och snuva den här hösten. Det har varit en pina att inte kunna träna, inte kunna ge 100 procent på jobbet och inte känna någon smak på den goda maten A gör.

Idag är jag äntligen frisk, nåja nästan, och vet ni vad som händer. A och jag sitter och diskuterar jämställd föräldraförsäkring över frukost när jag tar upp armarna för att sträcka på mig. Det klickar liksom till i axeln och jag får en paralyserande smärta längst med nacken, axeln, och vänstra skuldran. Jag faller ihop på golvet av smärta och krokodiltårar kommer som på beställning.

Nu har jag tryckt i mig två iprentabletter, fått massage och konstaterar att jag faktiskt kan röra mig rakt fram. Så med lite vilja av stål så kan jag kanske klara av ett pass på crosstrainern. För jag ska banne mig träna idag.

Ja, jag är lite galen.

 lördag, 29 oktober, 2011,12:30  |    Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

Ikväll tvingade jag mitt lata arsle upp från soffan och iväg till gymmet. Det var en hel vecka sedan jag var där sist och jag önskar att jag hade en massa viktiga ärenden, jämställdhetskursen eller en jobbig förkylning att skylla på.

Icke.
Jag är bara lat.
Och så himla, himla trött.
Men mest lat.

Varför är det så svårt att återgå till träningen när man har varit borta i några dagar? När man sedan väl har genomlidigt passet känns det helt plötsligt så mycket bättre igen. För kvällens pass var jag verkligen tvungen att genomlida.

Lathet straffar sig.
Att jag aldrig lär mig.

You gotta love Zelda

 torsdag, 6 oktober, 2011,21:26  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Så här glad (och svettig) är jag för att jag tvingade på mig löparkläderna och sprang tuffa 6,5 km imorse. För det var tufft, att säga någonting annat vore lika med att dra en stor, fet lögn. Men tillfredställelsen jag känner just nu gör det hela värt det.
Ofta känner jag en slags hatkärlek för personer som tycker att morgonlöpning är det bästa som finns. Ibland kan jag önska att även jag var så hurtig. Men det är jag inte. Enligt mig ska träning vara hårt och ansträngande och tungt och svettigt. Det är då djävulen i mig vaknar till och ger hundra procent.
När det var extra tungt, efter ca 4 km, kämpade jag för att motivera mig själv till att fortsätta. Orden ”Run Forest, run!” dök upp och som jag sprang! Och skrattade. Träning ska ju vara kul!

 lördag, 10 september, 2011,11:35  |    Träning   |    6 Kommentarer » |

 En otroligt tung måndag slutade med en minst lika krävande tisdag.
Dagen började bra, med glada barn vid frukostbordet. Humöret var på topp och livet lekte. Några timmar senare blev mina kollegor och jag kallade för dåliga pedagoger och hotade till noggrann iakttagelse framöver av en förälder. Jag tänker inte redogöra för händelsen här men kan konstatera att vid fyratiden blev vi tre, annars de gladaste förskollärarna i kommunen, så deprimerade att vi började tvivla på oss själva. Vi vet ju att vi klarar av vårt jobb och det galant. Barn tycker att det är roligt att komma till oss och tråkigt att gå hem. Vi är pedagogiskt medvetna och aktiva som få, men ändå blir det så fel. Imorgon är det en ny dag och vi tar den med förnyade krafter!

Uppdatering- Jag vill inte vara en sådan förskollärare som stör sig på vissa föräldrar. Jag vill ju kunna samarbeta med alla, det ingår ju i mitt jobb och jag tänker alltid sträva efter att vara en professionell lärare. Idag känns det mycket bättre, men det är lätt att bli överväldigad av 19 olika barns viljor, samt alla föräldrars krav och pekpinnar ur läroplanen.

Hursomhelst slutade dagen med Lindholmenstafetten med min A, världens finaste Jessica och hennes blivande make. I spöregn och piskande vindar. Vi hade kul trots det tråkiga vädret och jag är glad att jag tog mig igenom de 2,5 kilometrarna. Vårt team hette La Trappe Quadrupel och vi sprang jämte bland andra ”Lattefarsorna” och ”Tjejmaffian”.

Uppdatering- Jag sprang min runda på 13:25 vilket är en hel minut bättre än i fjol! I spöregn och piskande vindar, måste jag påpeka återigen. Hela teamets tid slutade på 46:47 och min A kom i mål efter fantastiska 09:25! Woho!

 tisdag, 6 september, 2011,21:19  |    Läraryrket, Personligt, Träning   |    2 Kommentarer » |

Ikväll rev jag av ett grymt cardiopass på gymmet. Istället för att slöa i soffan med chips/godis/glass/vin och sjunga ”Nu är det fredagsmys…” kämpade jag på och svettades som en gris samtidigt som jag nynnade till Tina Turners ”Proud Mary”.

Hur duktig är inte jag? Och visst hatar ni mig lite, lite grann för att jag är det?

 fredag, 19 augusti, 2011,21:09  |    Personligt, Träning   |    4 Kommentarer » |

En av de största anledningar till att A och jag valde att flytta till landet och därmed lämna vår bostadsrätt i storstaden var trängsel. Nu för tiden älskar jag att åka till storstaden på helgerna och beblanda mig med enorma folkmassor. När jag sedan kommer till vårt hus bland skog och åkrar uppskattar jag stillheten desto mer.

Under semestern tränade vi så gott som varje dag. Oftast innan frukosten och ibland sent på kvällarna. Det kunde vi göra när vi inte hade jobb att gå till och det var ett gott liv. Nu är vi så illa tvungna att träna samtidigt som alla andra och jag gillar det inte! Jag vill inte att någon ska sno åt sig ”mina” redskap och jag vill inte känna mig ful för bara för att jag är den enda osminkade tjejen där. Jag vill ha mitt space och göra mina ansträgningsstön i fred.

Och för att byta ämne smidigt och smärtsamt bjuder jag på en dagens. Fick imorse höra att jag inte ser ut som en ”dagisfröken” av en förälder. Jag väljer att ta det som en komplimang.

 onsdag, 17 augusti, 2011,20:49  |    Personligt, Träning   |    5 Kommentarer » |

Bellas nya löparkompis?

Solen skiner, vinden är lagom stark och löparskorna ligger där i hörnet och glor ilsket på mig. Jag vill ut och springa, men jag vill inte göra det själv! Alla de fina låtarna på min mp3 har gjort sitt för länge sedan och Adam är alldeles för duktig för att jag ska kunna hänga med.

Jag behöver en ny löparkompis.

 torsdag, 11 augusti, 2011,16:42  |    Träning   |    1 Kommentar » |

Att jag inte har min slanka, viga danskropp längre har påverkat min självkänsla och syn på min kropp och dess förmåga mycket negativt de senaste åren. Jag har fortsatt äta som jag gjorde samtidigt som jag rörde mig betydligt mindre. Ett klassiskt fall, eller hur?

Länge har jag tänkt att jag ska bli fitt igen, för jag vet ju hur mycket bättre jag mår av det. Om ett år ska A och jag ha vårt efterlängtade bröllop och jag ska få tillbaka min kropp tills dess.

Men eftersom jag är antingen-eller-människa kan jag inte ändra saker delvis. Det krävs en riktig, hållbar förändrig för att jag ska kunna lyckas. Inspirerad av fina Elsa har jag bestämt mig att ge min kropp GI-detox. Inga snabba kolhydrater, ut med pasta, ris och socker. In med proteiner i form av ägg, kött och fett med avokader och nötter.

Men jag tänker inte stanna där. Kosten ska ju alltid kombineras med träning och jag kommer att träna varje dag. Både konditions- och styrkepass.

Först har jag tänkt hålla mig till detta i en vecka med start fr.o.m. i måndags. Nu när det går så bra och jag känner av sockerberoendet som jag vill bli kvitt av på köpet, lägger jag in en vecka till. På söndag nästa vecka åker vi till Kroatien och min detoxperiod kommer att vara till dess.

Nu är jag inne på dag 3 och det går så bra så. Men det är inte lätt ska ni veta. Pepp behövs i massor!

 onsdag, 29 juni, 2011,08:31  |    Mat, Personligt, Träning   |    5 Kommentarer » |

Det känns bra igen, det här med löpningen. Jag har lyckats hitta ett träningsprogram som ska hjälpa mig att uppnå mitt mål och springa Tjejmilen på 55 minuter.
Fyra till fem dagars asjobbig träning i veckan fylld med intervaller, backlöpning och långa distanser, längre än själva milen, kommer att ge mig styrkan, i benen och själen.

Och idag sprang jag. Jag ville inte, men jag gjorde det. Igår sprang jag och det kommer jag att göra på söndag med. Jag vet inte var den här älskar-att-springa-och-tycker-att-det-faktiskt-är-skönt-Bellan kommer ifrån, men jag gillar henne. Massor!
För hon bär på en vilja som jag inte trodde fanns.

 torsdag, 9 juni, 2011,16:28  |    Allmänt, Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

Igår klarade jag av att springa milen igen! Förstår ni vilket lyckorus det är?!
Jag kan igen!
Som om det inte vore nog känner jag inte av träningsvärken som brukar vara olidlig. Så om två timmar kör jag femtio minuters spinningspass. För att jag kan!

En helt irrelevant bild, men inte mindre fin för det.

 torsdag, 9 juni, 2011,16:28  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Jag brukar springa minst två gånger i veckan. Det kul, enkelt och effektivt. Oftast brukar jag känna mig mer än nöjd med löparrundorna och tycker att jag har presterat maximalt.
De senaste tre, fyra veckorna har det vänt. Benen har känts tunga som bly, psyket hänger heller inte med. Jag lyckas springa 5 km men kommer inte längre än så. Jag går in i den där förbaskade väggen. Dessa kilometrar springer jag oftast under trettio minuter och meningen är att jag sedan ska öka. Istället tar det stopp.

Det här ger mig ångest. Trots att folk tycker att det är jättebra att springa så här långt hatar jag att gå tillbaka i utvecklingen. Planen var ju att avsevärt förbättra tiden för milen. Nu klarar jag inte ens att springa den längre.
Ja, ni märker ju att jag är förtvivlad angående detta.
Alla tips mottages med glädje.
För jag ska banne mig lyckas!

 torsdag, 2 juni, 2011,15:37  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Igår var det yoga och idag löpning. En hel mil längs med åkrar, skog och en vacker sjö. Först korta, trötta steg som efter ett tag blev långa, snabba, säkrare. En kilometer innan målet kände jag mig oövervinnlig. Ungefär som Silvester Stalone i Rocky. Jag älskar den känslan!

 lördag, 9 april, 2011,10:19  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Strax ska jag åka och träna. Det blir femte passet den här veckan.

Det är så kostigt det där. Jag är en sådan jobbig antingen-eller-människa. Antingen tränar jag så gott som varje dag, stenhårda pass så svetten rinner och det känns som att jag ska svimma. Eller så tränar jag ingenting alls. Nu är jag inne i en period då jag tränar som en galning. Och jag älskar det! Hur kunde jag någonsin klara mig utan?

 söndag, 3 april, 2011,14:51  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Begreppstentan gick bättre än väntat och så gjorde även träningen.
Det var mycket som kunde påverka dagens löprunda negativt- alldeles för lite sömn, det faktum att det var tredje dagen i rad som mina stackars vader har fått jobba och att jag inte har sprungit någonting hela förra veckan. När jag ställde mig på bandet och började röra fötterna och benen gjorde jag det med en massa negativa tankar i huvudet.
Det gick förvånansvärt lätt. Ända fram till den sjunde kilometern. Då ville kroppen ge upp och skrek att jag skulle stanna. Kämpandes tog jag mig fram till den åttonde kilometern. Utan att stanna. Jag höjde istället. Men just vid de välkända siffrorna 8.00 gav mina fötter upp och jag fick nödbromsa. Efter att ha sprungit så långt i flera vackor börjar jag nu tröttna på de siffrorna. Jag vill se en nia! Och sedan en mil, en stark mil. Det är målet. Och jag vet att jag kommer att klara det. Det är ju ”bara” två kilometer kvar.

Det jag inte gillar är att min kropp ger upp, bara så där. Jag klarar inte av att inte kunna kontrollera min kropp. Ändå känns det bra, jag känner mig stark. Och på söndag ska jag, om jag hinner, försöka igen.

 fredag, 25 februari, 2011,15:49  |    Träning, Uncategorized   |    0 kommentarer » |

Jag hade bestämt mig. Eftersom jag skulle börja halv tio idag kunde jag lätt hinna träna innan. Igår packade jag träningsväskan och ställde fram den.

När jag gick upp imorse ville jag allt annat än att träna. Sedan kom jag på att jag i vilket fall var tvungen att duscha. Och att duscha nere i den iskalla källaren var jag verkligen inte sugen på. Jag tänkte ”Helvete också” och åkte iväg till gymmet. Fyrtiofem minuter senare var jag svettig, lagom skakig och hungrig som bara den. Men framförallt var jag glad. Glad att mina ben orkade och glad för att jag kämpade till bristningsgränsen. Om nu bara snön kunde försvinna och göra det möjligt för mig att springa ute i den underbara naturen runt vårt hus.

Nu är jag allt annat än pigg och då har jag ändå ätit glass och tagit tupplur. Tur att det är fredag imorgon. Då kommer mamma och vi ska spackla, slipa och tapetsera. All over again. Ibland känns det som det aldrig tar slut. Åh, ge mig styrka!

Dessa underbara rosor fick jag av Adam på alla hjärtans dag

 torsdag, 17 februari, 2011,20:01  |    Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

 söndag, 13 februari, 2011,15:25  |    Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

Efter en inte så produktiv förmiddag med Jessica, men dock massa skvaller, var det dags för löpturen. Vänsterfoten krånglade så foten och jag fick kompromissa om att springa 10 minuter och gå 10 i en timme.
Efter det belönade jag mig själv med sushi och fick en räka trots att jag påpekade att jag inte skulle ha det. Tre gånger. Nåväl, i-landsproblem får man ju lov att ha ibland. De sju andra bitarna smakade underbart och nu sitter jag och försöker sammanfatta några meningar till uppsatsen innan det är dags för dramapasset. Det blir en lång måndag.

 måndag, 29 november, 2010,16:36  |    Mat, Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

 onsdag, 17 november, 2010,14:00  |    Träning   |    0 kommentarer » |

Efter att ha sprungit nio kilometer står jag nu på en fullpackad buss som körs av en galen chaufför. Ganska pissigt om ni undrar.

 tisdag, 16 november, 2010,16:00  |    Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |

Jag har försökt att inte skriva om mitt förhållande till mat här i bloggen. Jag vet själv hur påverkad jag blir av andra som gör det. Inte på det sättet som får en att bli glad för att man mår bra, utan på ett sätt som får en att må dåligt för att man borde träna mer och äta mindre.

Dock kan jag inte låta bli att skriva ett inlägg om det. Bloggen handlar ju om mina tankar kring smått och stort och jag har sedan i måndags kommit till en viktig insikt om mig själv.

Jag har inte ätit något sött alls sedan på fyra dagar. Allting började när Adam och jag bestämde oss att köra lite extra hårt i veckan, dvs. införa någon form av träning varje dag. Eftersom vi är tävlingsmänniskor båda två ville vi göra det ännu jobbigare. Ingen koffein, dvs. kaffe för Adam och cappuccio/latte för mig, inget bröd och inget socker. Inga onyttiga snacks.
Det slutar inte där. När vi ändå har en sådan vecka, varför inte prova på den ökända GI-metoden? Sagt och gjort.
Visst låter det hälsosamt? Vi tränar redan regelbundet, äter varierad kost varje dag och ser oss själva som sunda människor. Så det borde inte vara så svårt. Eller?

Det är grymt jobbigt, tro inget annat! Jag ser godis, bullar och glass överallt. När jag häromdagen satt och försökte plugga på biblioteket kunde jag endast tänka på hur alla andra satt med sin läsk, choklad och annat gott. Och där satt jag med mitt äpple och lite nötter. Jag åkte hem för att hindra mig själv från att springa över till 7eleven.
Nu är jag inne på dag fyra och kroppen skriker efter snabba kolhydrater. Ju högre den skriker och ber desto mer beslutsam blir jag. Vad har jag gjort med mig kropp att den inte klarar sig utan skit i fyra dagar? Det, mina vänner, är den bästa motivationen i världen.

 torsdag, 28 oktober, 2010,08:00  |    Mat, Personligt, Träning   |    0 kommentarer » |