Den förbaskade väggen

Jag brukar springa minst två gånger i veckan. Det kul, enkelt och effektivt. Oftast brukar jag känna mig mer än nöjd med löparrundorna och tycker att jag har presterat maximalt.
De senaste tre, fyra veckorna har det vänt. Benen har känts tunga som bly, psyket hänger heller inte med. Jag lyckas springa 5 km men kommer inte längre än så. Jag går in i den där förbaskade väggen. Dessa kilometrar springer jag oftast under trettio minuter och meningen är att jag sedan ska öka. Istället tar det stopp.

Det här ger mig ångest. Trots att folk tycker att det är jättebra att springa så här långt hatar jag att gå tillbaka i utvecklingen. Planen var ju att avsevärt förbättra tiden för milen. Nu klarar jag inte ens att springa den längre.
Ja, ni märker ju att jag är förtvivlad angående detta.
Alla tips mottages med glädje.
För jag ska banne mig lyckas!


Lämna gärna en kommentar!