Den kommunala barn(om)sorgen

Det som Skäggige dagisfröken skriver om i sitt senaste inlägg känns som en mindre bra Kafkaroman. Fast på riktigt. Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner för att banka hårt på någon. Som om det skulle lösa något för våra underbara barn.
Situationen på våra förskolor runt om i landet börjar allt mer bli lik den som beskrivs, samtidigt som personalen av tystnadslikt till arbetsgivaren, dvs. kommunen, inte får klaga offentligt. Samtidigt ska vi lova barnens bästa, världens bästa förskola och mörklägga miserabla förhållanden.

Hos oss kör vi fortfarande på och reflekterar inte så värst mycket. Men det är när pedagoger med stort integritet, som Skäggige dagisfröken sätter ord på hela det här skämtet även kallad konsekvens av politiska beslut som det slår mig på riktigt. Så här kan vi ju inte ha det!

Höj era röster där ute för barnens bästa!


  3 Kommentarer till “Den kommunala barn(om)sorgen”

  1. Maths

    Vi har tystnadsplikt, ja, men det gäller barnen och deras föräldrar. Och det känns bra att vi har det.

    Men när det gäller missförhållanden inom offentlig verksamhet, så har vi det inte. Du kan när som helst gå till pressen om du behöver vara en Whistleblower. Och din arbetsgivare har ingen laglig rätt att undersöka vem som har ”läckt”.

    Jag har för mig att man även ska ge anställda inom den privata skattefinansierade sektorn samma rättigheter.

    Fröken Bella: Jag tror dock inte att många skulle våga vara en Whistleblower av rädslan för negativa konsekvenser så som omplacering eller ännu värre- utfrysning. Det är nog mycket vanligare än vi tror.

  2. Maths

    Går du till en tidning har dom ett meddelarskydd. En journalist kan gräva vidare utifrån den information du erbjuder.

    Men visst är det en ganska hög ribba att ta sig över. Det kan få konsekvenser. Så det gäller att ha på fötterna om man väljer att agera, skulle jag tro.

    Ett alternativ är att man gör något gemensamt. Det var så man startade fackföreningarna i slutet av 1800-talet. Tyvärr så är det inget unga människor idag tänker på.

  3. Janne

    Jag tvekade länge innan jag publicerade mitt inlägg. Och jag vaknade i morse med en misstanke om att det kan ha varit ett misstag, just av de anledningar du skriver om. Det är verksamhetsnära – alltså nära min verksamhet – och det är öppet och ärligt. Och det får mig att känna mig sårbar. För tänk om någon i organisationen över mig inte gillar det hen läser. Det skulle kunna få konsekvenser…

    Jag är därför mycket mån om att (försöka) hålla mig på det sakligas gräns och det har jag strävat efter i min beskrivning av situationen och dess konsekvenser. Blandat med viss ironi och Kafka, förstås. ;)

    Men tydlig eller inte. Just idag är jag är trött och desillusionerad, och därför är jag rädd för att hur tydlig jag än är – hur tydliga vi än är – så måste man kanske vara förskollärare eller barnskötare för att förstå vad det verkligen handlar om.

Lämna gärna en kommentar!