Ge mig styrka

Jag hade bestämt mig. Eftersom jag skulle börja halv tio idag kunde jag lätt hinna träna innan. Igår packade jag träningsväskan och ställde fram den.

När jag gick upp imorse ville jag allt annat än att träna. Sedan kom jag på att jag i vilket fall var tvungen att duscha. Och att duscha nere i den iskalla källaren var jag verkligen inte sugen på. Jag tänkte ”Helvete också” och åkte iväg till gymmet. Fyrtiofem minuter senare var jag svettig, lagom skakig och hungrig som bara den. Men framförallt var jag glad. Glad att mina ben orkade och glad för att jag kämpade till bristningsgränsen. Om nu bara snön kunde försvinna och göra det möjligt för mig att springa ute i den underbara naturen runt vårt hus.

Nu är jag allt annat än pigg och då har jag ändå ätit glass och tagit tupplur. Tur att det är fredag imorgon. Då kommer mamma och vi ska spackla, slipa och tapetsera. All over again. Ibland känns det som det aldrig tar slut. Åh, ge mig styrka!

Dessa underbara rosor fick jag av Adam på alla hjärtans dag


Lämna gärna en kommentar!