Om att ha kakan och äta den
Igår piffade jag till mig med smink och ny kjol. Jag kände mig snygg och stark. Redo att möta Göteborg gav jag mig ut i snörusket och log stort.
Jag älskar att piffa till mig. Ta på mig fina kläder, lägga på lite rouge och kanske ett extra lager mascara, fixa håret lite mer än jag brukar. Jag ser piggare ut och kliver liksom in i en roll. En bättre version av mig själv.
Jag vet att man som feminist ska akta sig för det där med att framhäva sitt utseende. Helst ska man sluta raka benen, permanenta sitt hår och gud förbjude att man använde smink! Vi kvinnor ska inte förskönas för att passa andras lustar.
Men vet ni vad? För mig handlar feminism om valfrihet. Att jag som kvinna får välja själv. Jag vet att jag får uppskattning när jag passar in i mallen. När jag är lagom uppiffad. För det ska ju vara lagom. Om jag satte på mig lösögonfransar och gick i högklackade skor på jobbet skulle förtroendet för mig ryka illa kvickt. Sorgligt, men inte mindre sant. Samtidigt vill jag tro att jag gör mig vackrare för min egen skull. Framför allt då jag tycker att det här med kläder och färger, ögonskuggor och läppstift är så satans skoj!
Är jag en dålig feminist för det? So be it.
Eller vad tycker ni?
söndag, 22 januari, 2012,21:14 | 
Genus | 
9 Kommentarer till “Om att ha kakan och äta den”
Visst finns det idioter, men min uppfattning av feminister generellt är inte som du beskriver. Att kritisera snäva könsroller som dikterar hur kvinnor ska se ut och bete sig, är inte samma sak som att kritisera individer för deras personliga val. Sen att många feminister inspireras att våga bryta mot normer om hur en ”kvinna” ska vara och peppar andra att haka på, har jag nog aldrig hört formuleras som ett krav eller en förväntan och är nog sällan menat så.
Inte alls.Du är skitsnygg. Det viktiga är väl att man kämpar för rätt saker. Om du känner mig vacker och betydelsefull för att du tar på dig en kjol och lite mascara gör väl det inte dig till mindre feminist. Det handlar väl inte enbart om utseende utan om åsikter som lika värde, jämställdhet, lika rättigheter osv?
Jag tycker om att göra mig fin men det innebär inte att jag är sämre som människa för det. De flesta människor gillar att göra sig snygga, män som kvinnor.
Kram!
Oj, jag har så många tankar om just det här att jag inte får ut något helt tillfredställande och heltäckande känner jag… är man mest tillfreds uppiffad och stylad så ska man såklart vara just det. Så länge man vet om att man (såklart) är helt jämställd med en man oavsett utseende och att ens värde som kvinna eller människa aldrig hänger på hur man ser ut, så är man en lika god utövande feminist som vem som helst. De feminister som blir genuint upprörda över andra kvinnor som rakar eller sminkar sig, har feltolkat feminismen, enligt mig iaf. Jag tycker mig själv vara radikalfeministisk på många sätt, men jag ser allra oftast ut som en ganska så stereotyp tjej. Jag rakar vissa delar av kroppen, jag färgar håret, jag sminkar mig, jag tycker kläder är kul och jag älskar romantiska serier eller välgjorda relations-draman, och massa andra saker som traditionellt anses vara kvinnliga. Jag tycker absolut inte att det behöver finnas en motsättning i det här. Skillnaden är att jag är medveten om att delar av detta är något jag förmodligen inte fötts in i, jag är övertygad om att jag fått det mesta inmatat i min miljö och min uppväxt och knappast genom mina gener. Men nu råkar jag gilla allt detta i vilket fall, ska jag då ändra på mig bara för sakens skull? Istället försöker jag upptäcka särbehandling, härskartekniker osv i vardagen och livet i stort och motverka det. Ge andra i min omgivning en tankeställare när de behöver det och jobba på att alltid se mig själv likvärdig med andra män(niskor)(kanske låter konstigt, men det är i praktiken inte alltid en självklarhet…). När jag själv får barn i framtiden kommer jag vara väldigt noggrann med hur jag överför min syn på könsroller, värderingar och och normativitet, men jag kommer aldrig ändra på mig själv för att passa in i den icke-heteronormativa rollen när den inte känns som jag. Nyckeln är väl medvetenhet om strukturerna och en vägran att acceptera att man som kvinna blir särbehandlad gentemot män – oavsett hur man ser ut.
Absolut inte!
För mig handlar det om att man ska slippa känna tvånget att sminka sig.
Du är fantastiskt vacker!
åh jag tycker att det där är så svårt!! Utseende och feminism.
Jag blir förbannad när jag gör mig extra piffig och folk direkt antar att det är för att tilltala diverse män. Eller att det är fritt fram att flirta bara för att man gjort sig fin.
Jag håller med dig om att jag gör mig fin för min egen skull, jag blir också som en piggare, gladare variant av mig själv när jag lagt 10 extra minuter på ytan, och det gör jag ibland.
För mig handlar det nog också om att allt ska vara okej, för precis lika mycket som jag gillar att piffa mig måste jag få känna mig okej när jag är ofixad. Och det gör jag.
Men det är svårt, verkligen!!
O det där med hår på benen. Jag måste tänka till om det o kanske skriva det i ett eget inlägg (eller två). Men jag rakar inte benen, har inte gjort på ca 8 månader. Men jag trivs inte! Fast samtidigt så skulle jag se det som ett nederlag om jag rakade dem nu, känner att jag är fast. Raka= förlust. Ickeraka= obekväm = förlust.
Hoppas du får en fin start på veckan!!
Som feminist-tänkare så är jag medveten.
Men som människa är jag fri. Därför skulle jag heller aldrig se ner på någon annan för att den är sig själv! Det är ju FRIHET framför allt åtminstone jag förespråkar. Det här med att INTE behöva växa upp enligt en mall. Det ska inte finnas en feminist-mall heller! Det är frihet framför allt. Jämställdhet. Att kvinnor och män ska ha lika förutsättningar.
Det är möjligt att man inte har samma förutsättning om man piffar upp sig som den stereotypiska kvinnan, för det står ju inte i pannan ”feminist” vilket det kan tyckas göra om man medvetet kliver utanför normen genom att inte raka sig osv. Men det behöver inte synas att du är feminist. Däremot behöver du vara dig själv. Det är viktigare ju
Personligen ser jag ut som en outsider många dagar då jag provar nya stilar, men ingen dömer mig för det. Allra minst jag själv.
Har tänkt en del på det där också. Jag älskar också att klä upp mig now and then – för mig blir det special occasions, precis som att äta en god chokladbit efter maten ibland. Lyxa till det lite extra. Den stilen som jag har till vardags är mest street – stora byxor, linnen, baggypants och keps – men jag verkligen Ä L S K A R att ta på mig en klänning, måla naglarna och fixa med smink och går i en timme. Det är helt och hållet för min egen skull. Jag skulle, lika glad i hågen kunna gå på både krog och restaurang i mina baggypants (och det har jag gjort jag vet inte hur många gånger), men för mig är det konstrasterna som sätter lite extra guldkant på min vardags. Baggypants mot spetsstrumpor. Keps mot lockat hår. Lövin’ it!
Skulle skriva en kommentar, men den blev för lång. Och så hände en grej så det blev ett helt inlägg istället. http://leossmarta.blogg.se/2012/january/de-flesta-av-oss-gar-hellre-till-claes-ohlss.html
[...] Jag vill passa på att tacka er för de fina, kloka och intressanta kommentarer om mitt inlägg kring feminism vs. utseende! Ett litet extra tack går till Leo som [...]