Hur ska det gå?

Jag är väldigt, väldigt arg idag.

Jag vaknade inatt innan klockan ens har hunnit bli tre. Nej, rättare sagt blev jag väckt av en ylande hund. Har vår granne lämnat sina hundar ute, undrade jag och försökte somna om. Oh no, det kunde jag ju glömma. För snart skulle hunden börja skälla och med tanke på hur högt en skällde började jag ifrågasätta om dett verkligen var en hund. Det kunde ju lika gärna ha varit en björn. Och stor var den. En fullvuxen golden retriever.

Efter tio minuter av ihärdigt skällande, från hundens sida och inte min, gick Adam ner för att kolla varför hunder står fastspänd på vår grannens altan. Så vitt vi vet har inte just den grannen några djur. Hunden slutar inte skälla och Adam kommer efter ett tag upp och berättar att hunden inte är grannens. Grannen var lika frågade som vi var. Och de andra tjugo husen i närheten, för hunden gav inte upp med att skälla. Polisen blev kontaktad och snart skulle ägaren komma för att hämta sin hund. Tydligen har ägaren på något konstigt sätt lyckats tappa bort hunden. Hur, hur i hela världen lyckas man tappa bort en stor golden retriever?

Efter ännu en timme utan sömn kommer ägaren. Tror ni att hon var dygnrak? Japp, för det var precis det hon var. Trodde f*n det. Det hela slutar med att Adam skäller ut denna så oerhört smarta människa. Smidigt gjort där. Eller nåt.

Nu sitter jag här och är arg. Jag är arg för att jag har fått sova sisådär fyra timmar inatt. Jag är arg för att jag ska hålla i muntlig redovisning av min debattartkel som så klart är examinerande samt opponera på andras artiklar. Jippie!

Jag tänker då inte ta ansvar för mina handligar idag. Om jag skulle få någon att gråta så får det vara så.


Lämna gärna en kommentar!