I juletider bör man tänka efter

 Hej igen alla ni fina människor! Hoppas att ert julfirande har varit lika fint som mitt och att ni är mätta, utvilade och några klappar rikare.
Själv har jag tänkt mycket på dem som inte får njuta av denna högtid på samma fina sätt som de flesta av oss tar för givet. Jag har tänkt på de ensamma och sjuka. På de äldre och de ledsna.
Detta tackar jag en fin, gammal herre för. En herre som jag mötte under min morgonlöptur på julafton. Han skulle vara hemma och fira, själv eller som han uttryckte det ”sin gamla, trogna vovve”. Inbjudan till vårt hem skrattades bort och jag sprang hem med tung ångest som glömdes bort senare under dagen. Men ju mer jag tänkte på det desto mer gnagde en sak som har gnagt sedan Luciafirandet på mitt jobb. Jag gick på kommuntidningens hemsida och skickade följande insändare.

Jag jobbar som förskollärare och har därmed det stora privilegiet att fira högtider på ett mycket speciellt sätt, just tack vare barnen. Inför Lucia tränade vår barngrupp, liksom alla andra, på att sjunga Luciasånger och när själva dagen började närma sig var de duktiga som få! Vår förskola ligger i närheten av ett hem för äldre och mitt arbetslag såg det som en fantastisk möjlighet att barnen skulle dit och lussa. Inte många äldre får träffa barn i dessa speciella och fina tider och nu skulle våra barn få visa upp sina talanger som de har varit så stolta över. Efter två samtal till hemmet fick mitt arbetsslag det hemska beskedet. Det fanns nämligen ingen möjlighet för oss och barnen att komma och sjunga eftersom ”de (som jobbar för de äldre) skulle iväg på möten och dylikt”.
Detta gjorde mig förbannad. För det första så skulle inte barnen lussa för äldreboendets personal, utan för deras kunder. För det andra fick vi ett nej utan att ens försöka komma överens om några andra tider som skulle passa bättre.
Handlar inte dessa högtider om empati och välvilja? När blev möten viktigare än tillfällen då människor kunde få träffas och få utbyte av varandra?
Jag har då lärt mig någonting mycket beskt. Nästa år ringer jag redan i augusti och tänker inte acceptera ett nej. Våra barn och äldre förtjänar bättre än så!


  2 Kommentarer till “I juletider bör man tänka efter”

  1. reb

    åh, alltså vad glad jag blir när jag läser det här. jobbar själv på ett boende för dementa och vi ville så hemskt gärna ha något slags luciatåg för våra boenden i år. eftersom många av våra boenden är lite röriga kunde vi inte tyvärr gå ned på det ”stora” luciafirandet som var i matsalen (!) i början av dec (!). (hade vi varit lika många personal som boenden hade det kanske gått, men nu handlade det om 11 boenden (vissa i rullstol/med rullator) och två personal så rent logistiskt var det väldigt svårt.) försökte få tag i någon förskola eller skolklass som kunde komma till våningen och sjunga i dagrummet, men ingen hade möjlighet, vilket gjorde mig ledsen. läste på facebook hur ungefär alla mina vänners arbetsplatser fick besök av barn i olika åldrar som lussade. men de gamla och skröpliga som sitter som tända ljus och sjunger med de gångerna varannan månad när en frivillig trubadur dyker upp vid trekaffet, de får inget lussande!. hoppas verkligen att du hittar nån mer samarbetsvillig ansvarig nästa år, jag ska ta dig som exempel och ringa runt i augusti jag med! ett tips är att försöka prata med nån som faktiskt jobbar på avdelningarna, inte bara de som är ansvariga i chefsposition. usk:orna brukar ha lite mer koll på när och hur det passar, men oftast är ju utomstående besök, speciellt av barn (och djur) det mest populära och uppskattade.

  2. The World According to Elsa

    You’re something else. Bella for president :)

Lämna gärna en kommentar!