Jag vill berätta

Det känns som jag har hur mycket som helst att berätta, men när jag väl sätter mig vid datorn tar orden slut och jag känner mig helt tom. Tom på tankar, känslor och tom på historier. Vilket är inte alls likt mig.
Jag har länge velat berätta, länge velat påbörja min bok. Samla ihop alla de historier jag bär på och sätta ihop dem i ett sammanhang. Nu när jag vet att jag kan och när det behövs.
En bok som innehåller mina minnen, de fina men mest de hemska. Tunga, mörka händelser som har gjort mig till den jag är idag.
Jag vill skriva den här boken för min skull, för att jag behöver det. Jag behöver se allt det hemska svart på vitt för att för en gångs skull kunna begrava det och lägga det bakom mig. Men just nu finns inga ord. De vill liksom inte fastna.

Just nu finns lyckan. En lycka som jag har letat efter och väntat på så länge, så länge. Just nu finns kärleken.

Pciknickar vid vattnet är så underskattade.


Lämna gärna en kommentar!