Jul = Viktångest?

Den här helgen har varit en riktig frosshelg. Den började redan i fredags med en godispåse, fortsatte med gudomligt god adventsfika och avslutades hemma med fina vänner, saffransbullar med vaniljfyllning och pepparkakor.

Nu siter jag här och känner mig som världens äckligaste. Magen är inte alls glad, den är uppsvälld och i uppror, hela kroppen är slut och befinner sig någon slags allt- för- mycket-socker-koma och huvudet håller på att explodera. Bara några timmar tidigare var så lycklig över att få baka, äta och njuta. För det är vad jul innebär för mig. Massor, massor med god mat, nästintill frosseri, i nära och käras sällskap.

Men julen har även en mörk sida. Ren och skär ångest. Den kommer med tusentals tunga frågor. Hur kunde jag äta så mycket? Nu måste jag ut och springa! Jag är fet och äcklig. Varför stoppade jag i mig alla dessa bullar? Har jag ingen disciplin?

Sedan blir jag förbannad. För vilken nyhetssida man än går in på ser man recept efter recept på godsaker som man bara måste baka vid jul. Samma nyhetssidor visar även onormalt smala tjejer i fina underkläder som får mig att vilja kräkas upp alla de goda bullarna. Vetskapen om att dessa tjejer är kraftigt retuscherade hjälper inte. Ändå mår jag dåligt.

Och så tänker jag att detta kan ju inte pågå. Jag ska ju för fasiken kunna äta mina goda bullar utan att något skitföretag står där och får mig att må dåligt. För nu räcker det inte ens att retuschera modellerna längre. Nu ritar man deras kropp och klistrar på någons ansikte. Allt för att nå perfektion.

Samtidigt undrar jag och många med mig varför vi har så svårt att leva upp till dessa ideal. Vi tror ju att det är oss det är fel på. Och istället för att äta en bulle till åker jag till gymmet i ett desperat försök att slippa ångesten.


  2 Kommentarer till “Jul = Viktångest?”

  1. hanna - happy happy fatgirl

    Jag håller med dig. Reklam för bakning och viktnedgång bredvid varandra. Dubbla budskap, dubbelt skuldbeläggande. Skuld för att man ”syndar” och äter något gott (bara kvinnor syndar dessutom, män ÄTER”) och skuld för att man känner skuld över att att man äter. Det blir en evig spiral av skuld.

  2. Fummelfot

    Oj, vad det här inlägget känns. Jag förstår och vet precis vad du menar!

    Jag har haft ganska mycket tankar omkring december och jul och mat och ja, du vet ju att jag har haft en hel del att jobba med där. I år är första gången som jag ens är i närheten av att fira en frisk jul, utan ätstörningar. Men det är mat överallt och, som du säger, dessutom tusen bilder på oeuppnåeliga ”ideal”kvinnor som bakar tusen olika sortes bullar och är smala ändå.

    Skit i det. Skit i dem. Njut av alla kakor som du äter och viktigast, njut av träningen! Jag hade långt samtal med mig själv efter första riktiga adventsfikan och konstaterade att det är jul en gång om året och jag vill äta pepparkakor. Sen konstaterade jag att okej, då får jag träna mer också. INTE för vikten, utan för att jag vet att min kropp inte mår bra annars. Jag tror på att njuta av båda sakerna, men framförallt att ha skoj när du tränar, inte göra det till ett tvång. Istället för ”Jag har ätit så mycket kakor, jag måste ut och springa!” tänk ”Jag hade en jättefin kväll igår med bra sällskap och massa gott. Nu ska jag ha ännu mera kul och springa en sväng/gå till gymmet!” Gör det för att du älskar dig själv, inte för att du ska kunna älska dig själv. Du är värd allt, både bullar och löpturer!

    Det var superkul att ses i lördags förresten, hoppas det blir fler gånger! :) Häng på Cilla och mig när vi ska springa någon gång, vettja! :)

    Fröken Bella: Åh va härligt med någon som förstår! Jag springer gärna med er, kan nog bara helger dock =(

Lämna gärna en kommentar!