Stackars Gerndt!

När SVT:s morgonsoffa diskuterar kvinnomisshandel tillsammans med sportpanelen höjer jag volymen och spetsar öronen. Av personliga skäl är just kvinnomisshandel en känslig fråga för mig. Men istället att ännu en gång ta på offerkoftan hör jag en av experterna, Pamela Andersson, sammanfatta hela det fenomenet på ett alldeles klockrent sätt. ”Våld inom hemmet och våld mot kvinnor når aldrig några stora rubriker”.

Det verkar inte gå att bädda in texten, men klicka här och titta från 39:e minut.


  2 Kommentarer till “Stackars Gerndt!”

  1. Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

    Äsch det bara låser sig. Kan du inte berätta vad de sa.

  2. Mr galahad

    Kanske inte så underligt att varje misshandelsfall omskrivs vitt och brett. I så fall skulle tidningarna vara rejält tjocka med alla de män som misshandlas ute på gator och torg samt alla andra platser. Nyheter om de kvinnor och män som misshandlas i sina hem skulle drunkna i flödet av allt annat våld.

    Närstående våld är också för mig en hjärtefråga eftersom jag är ett av offren för det.
    Jag tror att ett av de stora skälen till att vi inte kommit någon vart med frågan är den enligt mig felaktiga bild som vi haft av denna typ av våld.

    Jag växte upp på en kvinnojour, min mamma startade den som finns i min stad. Jag lekte med barnen till de kvinnor som kom dit och sökte hjälp och lyssnade till deras mammors hemska berättelser. Det fanns inget skäl för mig att ifrågasätta den bild som samhället i stort haft av våld inom familjen. Ända tills jag själv blev offer för det.

    När jag väl lyckades ta mig ur det hela hade jag fortfarande inte ens förstått vad det egentligen var jag råkat ut för. Trots de ärr jag bar på både emotionellt och fysiskt så hade jag aldrig tänkt tanken på att jag var utsatt för brottet misshandel ifrån min sambo.
    Krossat porslin, trakasserier, förnedring och knivar lämnade många sådana ärr.
    Det tog mig ytterligare något år innan jag kom till insikt och sedan flera år till av läsande innan jag tillfullo kunde förstå vad som hänt.

    För mig var vändpunkten när en polispatrull ringde på vår dörr efter att grannarna slagit larm. Jag stod där med blödande armar och försökte plåstra om mig själv så gott jag kunde. Just då ansåg jag att det hela var ett misstag, att de kommit dit helt i onödan eftersom det bara var min sambo som hade en av sina ångestattacker. Att hon skurit mig med kökskniven såg jag inte ens som misshandel, då.
    Historien fick ett märkligt slut, jag greps och fördes till häktet misstänkt för kvinnomisshandel.
    Under förhöret var de helt ointresserade av att höra min version utan höll fast vid ”Visst var det så att hon bara försvarade sig och det var så du blev skadad”.

    Även om jag så här i efterhand är djupt kritisk till deras agerande så var det ändå ett väckarklocka för mig. Det fick mig att börja tänka och följaktligen också ifrågasätta vad som pågick egentligen.

    Det var en svår och smärtsam resa men det gav mig en unik erfarenhet och insikt i att världen är långt mycket mer komplicerad än vad jag tidigare trott.

    Vad är din historia? Om du nu vill dela med dig av den alltså.

    Mvh
    Mr Galahad

Lämna gärna en kommentar!