När grungevågen kom på 1990–talet var det inte bara en ny musiktrend utan en hel livsstil och attityd som fick ett uppsving bland både yngre och äldre generationer. Efter 80-talets hårspray och ytliga partycentrerade pudelrocksgrupper som Mötley Crew, Bon Jovi och King Kobra, där allt handlade om tjejer, droger och sex så kom nu en antireaktion i och med ikoniska grupper som Nirvana, Pearl Jam och Stone Temple Pilots. I stället för att sjunga ”hon är min körsbärspaj”, handlade nu texterna om samhällsfrågor som mobbing, rasism, ätstörningar och inte minst feminism.
Detta återspeglades också i de ”nya” rockstjärnornas utseenden. Borta var de vilt tuperade hårstriporna, de solariebruna armarna, kajalmålade ögonen och rosa läppstiften och nu ersattes de av rutiga skogshuggarskjortor, fritt växande hår och bleka uppsyner. Kurt Cobain må ha haft sina demoner och drogproblem men samtidigt talade han öppet om hur kvinnor behandlades illa av sin omgivning, hur löner borde vara lika och hur en fri värld måste ge lika rättigheter åt alla.
Enligt tidningen The Guardian utgjorde grungevågen ett nytt ideal där män och kvinnor förvisso var arga och anti etablissemangorienterade men på ett snällare och mindre kaxigt sätt. På engelska kallade man detta för ”New man” och sångare som Eddie Vedder fick stå för denna cyniska men också samhällsmedvetna rockstjärna. En riktig karl var inte längre den som hade störst muskler utan den som lugnt och sansat kunde framföra ett intellektuellt argument om varför kvinnors rättigheter var så viktiga.
Tyvärr för feminismen varade denna våg inte länge; efter bara några år ersattes den av spacklade popsångerskor och rockkillar som stod och juckade mot sina mikrofonställ. Det betyder inte att grungen är glömd och än idag är det många som fortfarande lyssnar på denna musikstil och känner kraften i de arga men viktiga texterna.